17 december 2009

En route

Så har man återigen påbörjat transitionen från det dammiga, illaluktande, sopfyllda, sönderbombade, vansinnigt oisolerade men på ett perverterat sätt charmiga Kabul, via konstgjorda, svindyra dubai där t o m med bilarna är parfymerade, till vad som verkar vara det vanliga totala kaoset när första snön faller hemma i Sverige...det kan bara beskrivas som härligt!! Trots att första flygresan skedde med Safi airlines där det finns följande:


En live (levande) vest (väst) är kanske inte så mycket att sätta sitt hopp till om planet skulle krascha.

Sitter just nu på Dubais flygplats och väntar på att få checka in. Har så smått börjat normalisera mig och ryggar inte längre tillbaka om jag ser bara armar. Har lyxat till det med riktigt Starbucks kaffe för 50 spänn, och Josef sjunger jullåtar för mig så jag ska komma i rätt stämning. Landar imorrn kl 6, och om SJ erbjuder sin vanliga, problemfria service är jag tillgänglig för lunch imorrn, fredag :)

Ses snart, kram!

13 december 2009

Lussefirande i dagarna 2

Det händer nåt konstigt när man är utomlands och långt bort från Sverige - plötsligt blir alla små traditioner livsviktiga, trots att det krävs att man kokar sin egen glögg, importerar pepparkakor från Ikea i Dubai eller misslyckas med tre satser lussebullar innan man förstår sig på jäsningsprocessen på hög höjd... I helgen hjälpte jag Josef anordna svenskt luciafika, och idag var det dags för svenska ambassaden att bjuda in till glöggkväll. Känns som det enda jag ätit och druckit de senaste dagarna är lussebullar och glögg... har dock varit väldigt mysigt, och julkänslan börjar så smått infinna sig. Ambassadören sjöng till och med Staffan Stalledräng för alla gäster :) Har även vågat mig på shoppa julklappar på Kabuls motsvarighet till Storgatan, den sk Chicken street. I helgen har jag också varit på en mattmarknad, det finns massvis med vackra mattor här. Har köpt mina första, fyra stycken!

Nu blir det barnförbjudet...

På tal om shopping har Kabul fått en ny supermarket, man kan hitta det mesta där, till och med dessertostar från Arla! Man kan också hitta följande:


För att förtydliga står det Smart Love Woman Gel, och sedan Virginity, Tightening and Beautiful. Huh? Undrar om motsvarande finns för män...?

08 december 2009

Äventyr i Oman och Dubai

Har bara varit tillbaka i Kabul en vecka, men den lilla solbränna jag lyckades åstadkomma har redan bleknat. Har dock fortfarande sand kvar i mina skor efter ett öken relaterat öventyr som höll på att sluta illa...men med mina katastrofhantering skills löste det sig innan vi behövde tillkalla bärgningsbilen...Men vi börjar väl från början...

Att ta sig ut ur Afghanistan var till att börja med inte det enklaste. De har byggt en ny terminal på flygplatsen, väldigt imponerande, men det är ingen större skillnad på servicen... Först släpptes vi inte in ens på flygplatsen, utan fick stå och frysa i en halvtimme, kl 6 på morgonen, av vilken anledning kunde de inte riktigt säga. Sen lyckades bussen som skulle slussa oss de 200 meterna från terminalbyggnaden till flygplanet åka vilse och chauffören kunde inte hitta rätt plan. Vi fick köra rally ett par varv mellan planen innan det visade sig att det var det första vi stannat vid. Väl ombord kunde kaptenen snabbt konstatera att det var för dålig sikt för att lyfta. Kabuls flygplats har nämligen tydligen ingen väl fungerande radar, så kaptenerna måste kunna se ett visst avstånd för att inte krocka med bergen...Förvisso tacksam att de inte tummar på säkerheten (allt är relativt), men när vi, 4 timmar senare, väl lyfte var det fortfarande precis lika dimmigt...

Vi blev alltså ganska försenade till Dubai, och fick kasta oss till en biluthyrningsfirma. Vi bad om en manuellt växlad toyota, och fick en automatväxlad chevrolet....topp. Hittade som ett mirakel ut ur Dubai och påbörjade den 6 timmar långa körningen mot Muscat. Väldigt vackert ökenlandskap bitvis, och på den omanska sidan gränsen hann vi se ett vackert lilaskimrande bergslandskap innan det blev totalmörkt. Alla oljepengar har i alla fall använts till att bygga infrakstruktur, det var som en walk in the park att köra, mest rakt fram, enda gången man behövde bromsa var antingen i en av de tusentals galet utsmyckade rondellerna eller när omaner bestämde sig för att springa över motorvägen.

Väl framme i Muscat, där vi spenderade 3 dagar, ägnades tiden åt lyxiga middagar, poolhäng, massage, snorkling, shopping, god sömn och minimalt med kultur. Muscat i sig var inte supercharmigt, kändes nästan lite konstgjort, men det låg väldigt vackert vid kusten, med berg som tornade upp sig i bakgrunden. Har aldrig varit i ett arabiskt land förut, men det som slog mig mest var hur påklädda alla var, mer så än här i Afghanistan. Kvinnorna bär långa svarta kappor, ofta till och med handskar, och många har den iranska varianten av huvudsjal, där endast en liten springa lämnas för ögonen. Att käka måste vara ett härke... Männen bär långa kritvita särkar och palestina sjalar på huvudet. En skillnad mot här var dock att kvinnor verkar vara friare att röra sig ute.

Allt var dyrt som attan och det är tydligt att väldigt många omaner har det väldigt bra ställt. Ett av kvällsnöjena för unga omaner verkar vara att cruisa runt i sina flashiga bilar mellan lyxhotellen. Det var också på lyxhotellen alla restauranger och barer (med alkoholservering) fanns, så så mycket genuin omansk kultur fick vi inte uppleva.

Vi vände tillbaka på tisdag morgonen, och allt gick som på räls, ända tills vi kommit in i Förenade Arabemiraten igen, och jag bestämde att jag ville stanna och ta kort på kamelerna och sanddynerna. Körde av vägen för att parkera i det som såg ut att vara en vägren, men visade sig vara i det närmaste kvicksand. Så när vi skulle köra därifrån grävde sig chevans framhjul bara djupare och djupare ned i sanden, och det vara bara att börja gräva... Skyfflade bort massvis med ökensand, men bilen verkade bara sjunka djupare... Tillslut stannade det en bil med pappa, son och farfar, som erbjöd sig att hjälpa till. De hade en Lexus V8, med fyrhjulsdrift som nog skulle kunna dra upp vår skitbil från sanden. Liten detalj dock, vi hade inget rep att bogsera med. Killarna stack iväg och återkom med en liten stålvajer som de försökte fästa. Den lossnade naturligtvis omedelbart de försökte dra upp oss. Nästa bil stannade - denna man hade ett ordentligt rep i bakluckan, och efter att ha slirat runt ett tag kom bilen äntligen loss. Repkillen mumlade nåt om att detta händer oavbrutet...turista! Kändes lite bättre att vi inte var de enda blondinerna som blivit ståendes... Då var det dags att andas ut och vi kunde konstatera att en mindre kris undanvärjts.







Vidare mot Dubais flygplats, tror det tog nån timme innan all sand och sten hade ramlat ur karossen... Trodde vi. Precis när vi kört av mot flygplatsen började det dunka rytmiskt i vänster framhjul, och vi rullade så försiktigt som möjligt in hos biluthyraren. Jag betalade och bad tyst för mig själv att de inte skulle kolla bilen så nogrannt. Klappat och klart, på väg mot terminalen..men nej, Laura hade lagt min ipod i handskfacket och glömt plocka ur den. Bilen hade hunnit försvinna långt, och återigen var jag helt säker på att de skulle komma tillbaka och säga att vi var skyldiga en miljard kronor för en förstörd bil. Men vi klarade oss och kom därifrån med ipoden i behåll. Tills vi återvände senare på kvällen vill säga, för att hämta ut vårt bagage som vi lämnat i baggageförvaring under dagen. Då visade det sig att Lauras ipod istället blivit snodd från hennes väska i ett låst förråd där vi betalat för att förvara väskorna. På detta följde två timmar på polisstationen där Laura fick göra en anmälan. De var ju inte så vidare värst snabba de där poliserna, men åtminstone nogranna. De ritade t o m en karta över 'brottsplatsen'. Men ipoden kan Laura nog se i stjärnorna efter.

Slutligen på planet, som gick kl 03.30, direkt in på kontoret, jobba en hel dag, och all den där vilan var som bortblåst och axlarna uppe vid öronen igen...Men har iaf en ny stämpel i passet :)

Ses snart!

24 november 2009

Regnigt och grått Kabul

Regnet öser ned i Kabul, har inte upplevt något liknande här tidigare. Grått och jävligt är det, misstänker att det är ungefär som hemma... Snö har börjat täcka de omkring liggande bergen men här nere i Kabul (fortfarande på 1800 m.ö.h) har det inte blivit tillräckligt kallt än. Tur är väl det, vi går redan omkring och huttrar så fort man befinner sig mer än ett par meter från bucharin (kaminen). Har åtminstone fått kläm på hur man tänder den fort som attan - tricket är mängden diesel man dränker in vedklabbarna med...säkert hälsosamt.

Är nyss hemkommen från middag med vänner. Har förmånen att få hänga med ett gäng fantastiska människor här som gör tillvaron så mycket enklare och uthärdligare! Ikväll planerade vi för Thanksgiving middag, som kommer äga rum på torsdag. Amerikanerna ser väldigt seriöst på denna högtid så det verkar kunna bli en riktig brakmiddag!

På torsdag inleds också den muslimska Eid högtiden. Detta är den sk 'stora Eid' och firas genom att man besöker familj och vänner i dagarna 3. Mycket pengar läggs på lyxiga middagar med massvis med sötsaker. Under denna Eid högtid hör det också till att man offrar djur. Helst en ko eller kamel, men eftersom det är väldigt dyrt går det också bra med får och getter. En tredjede av djuret äts upp av familjen som slaktat det, en tredjedel ges till släkt och en tredjedel till fattiga och behövande som inte har råd att ofrra djur själva. De muslimska länderna följer månkalendern för sina högtider, och det är in i det sista oklart när en högtid kommer inledas eftersom det baseras på när man kan se fullmånen. Skulle det vara molnigt och omöjligt för de religiösa ledarna att med blotta ögat skåda månen blir det således inget firande. Det innebär också att det inte går att säga med 100% när vi kommer vara lediga. Aningen opraktiskt ur planeringssynpunkt kan man tycka.

Trots detta ger jag och L oss av på fredag morgon till Oman. Vi flyger till Dubai och roadtrippar därifrån till Muscat. Ska mest bara lata mig vid poolen och bränna min bleka hud. Möjligen finns det utrymme för shopping, snorkling och lite kultur...

Kram!

18 november 2009

Afghanistan - korruptionens högborg

Afghanistan har precis tilldelats en hedrande 179e plats på listan över världens mest korrupta länder. Vi slog endast Somalia, som inte ens kan anses vara en stat, eftersom de inte haft en fungerande regering på ca 20 år. President Karzai, som för övrigt installeras i morgon, har fått skarp kritik från höger och vänster för att han inte gör något åt korruptionen. Inte så konstigt att det inte händer något kanske, han är förmodligen minst lika insyltad som alla andra högt uppsatta. Dock meddelade han häromdagen att han tillsatt en speciell kommission för att ta itu med korruptionen som genomsyrar alla nivåer i samhället, men det är naturligtvis de största skurkarna som kommer undan. Samma dag publicerades en rapport om att en av hans ministrar mottagit ca 30 miljoner dollar för att se till att ett kinesiskt företag vann en kontraktsupphandling värt miljarder. Häromveckan stängdes en av de mest populära restaurangerna för utlänningar ned för att de vägrat betala mutor till säkerhetsstyrkorna som gjort ett tillslag. Ryktet säger att all sprit som beslagtogs delades ut bland alla ministrarna...detta i ett land där alkoholintag är förbjudet enligt både lag och islam. Årets understatement att man har en bit att gå...

Presidenten ska som sagt installeras i morgon, och ett gäng VIPs, däribland Hillary Clinton, befinner sig i Kabul för att delta i festligheterna. Säkerheten har höjts markant men samtidigt florerar ett gäng rykten om en stor attack, specifikt mot FN igen. Många NGOs, däribland vi, har tagit beslutet att stänga kontoret imorrn och undvika att röra oss ute. Känns i nuläget, och med tanke på de senaste månaderna, som ett klokt beslut.

Själv har jag planer på att att mig ur landet nästa helg. Då är det dags för Eid högtid igen, så jag och L sticker till Oman för en långhelg. Lyxhotell, roadtrip, snorkling, shopping och strandvistelse står på schemat. Efter det återstår bara två veckor innan jag kommer hem till Svedala på julbreak! Tjoho!

Dags att peta in en pinne i brasan...Ses snart!

07 november 2009

Tack!

Har haft ett par ovanligt kämpiga veckor, fulla med stresspåslag från alla håll och kanter, och har således haft en del funderingar över vad framtiden bör innehålla. Det som håller en uppe i sådana här svackor är alla underbara vänner och familjemedlemmar, både här i Absurdistan och hemma - tack till alla er som peppat och skickat kramar och stått ut med mina klagomål, ni är alldeles, alldeles...underbara!

02 november 2009

Ingen hejd på eländet

Det har minst sagt varit ett par händelserika veckor...jordbävningar, politiskt kaos, upptrappade våldsamehter, och den fruktansvärda attacken på FN personal i Kabul förra veckan. Som om inte detta vore nog har regeringen nu deklarerat att Afghanistan befinner sig i katastrof beredskap, då svininfluensan skördat sitt första offer här. Ja, det är en människa. För er som inte kommer ihåg skrev jag i somras om att de satt den enda afghanska grisen i karantän av rädsla för att bli smittade av influensan. Han blev sedermera utsläppt, men man undrar ju vad som händer med nassen nu? Hursomhelst, sidospår. 300 människor är konfirmerat smittade, och man har nu beslutat att stänga alla skolor i hela landet i minst 3 veckor för att minska smittospridande. Eftersom vi driver ganska många utbildningsprojekt betyder det att vi tvingats pausa alla dessa projekt. Vår lokala personal har nästan alla på sig munskydd, det känns helt bisarrt! Misstänker dessutom att de är extra skraja för oss utlänningar, eftersom vi förmodligen tagit med oss influensan hit...

Well, on the bright side (?) har valkommissionen nu meddelat att Karzai vunnit valet, efter att Abdullah drog sig ur igår, och att man inte tänker hålla den planerade andra valomgången på lördag. Återstår att se vad detta innebär, Karzai har sjukt låg legitimitet för tillfället. Misstänker att jag får anledning att återkomma i detta ämne/såpopera.

01 november 2009

And then there was only one...

Dr Abdullah meddelade i morse att han drar sig ur den andra valomgången man efter mycket om och men lyckats förhandla fram. Jahopp. Hans främsta motivering är att han är övertygad om att denna valomgång kommer vara minst lika korrumperad som den första. Han har förmodligen helt rätt. Abdullah hade ställt en antal krav på förändringar han ansåg behövde ske för att valet skulle vara mer transparent men Karzai har inte gått med på någon av dem tycks det. Aningen meningslöst att ha ett val om det bara finns en kandidat att rösta på, men samtidigt kan inte Karzai omedelbart utses till vinnare eftersom han enligt reglerna måste få 50%. Att detta är ett härke är the understatement of the year. Ingen verkar riktigt veta vad detta innebär. Man hade tydligen inte ens funderat över den här möjligheten, så nu skall den (o)beroende valkommitteen föreslå en väg ut ur detta. I värsta fall blir det ett totalt politiskt vakuum, konstitutionell kris och en upptrappning av politiskt motiverade våldsamheter. Talibanerna kommer naturligtvis utnyttja denna försvagning av staten. I bästa fall, ja, eh inget av det förutnämnda iaf.

Så återigen hänger allt i luften.

För er som är lika cyniska som jag, kanske den här artikelnn kan framkalla ett gott skratt... Det är naturligtvis påhittat...eller!?!?

28 oktober 2009

Lite bilder från BBC...

...finns här. Jag bor i utkanten av staden, bakom berget till höger i bakgrunden på första bilden, så befinner mig på förhållandevis säkert avstånd... Berget till vänster var för övrigt det jag tog en promenad längs i helgen.

Vi har höjt vår sk security level till 3, vilket innebär sk hibernation - vi stannar där vi är kort och gott, i gästhuset. Hoppas internet fortsätter att fungera så jag kan hålla kontakten med er där hemma. Annars finns jag på +93 795 144 886.

Kram på er!

Kabul attackerat

Ytterligare en sorglig dag i vad som verkar vara ett Afghanistan på väg åt helt fel håll. Tidigt i morse attackerades ett FN guesthouse mitt i Kabul av militanter, som medelst både beskjutning och bomber lyckades ta sig in och ta ett antal FN-anställda gisslan. Skottlossning och explosioner hördes i flera timmar, och de senaste siffrorna säger att 6 internationella dödats och 9 skadats. Vet fortfarande inte vilka de är och således om jag känner någon av dessa, men risken är naturligtvis överhängande att det är så...

I morse attackerades också lyxhotellet Serena med raketer, där utländska diplomater brukar bo, men inga rapporter om döda eller skadade därifrån än. Hotellet attackerades även i början av 2008, i en spektakulär självmordsattack, när norska utrikesministerna befann sig där. Efter det ändrades säkerhetsläget fundamentalt i Kabul.

Enligt talibanena, som tagit på sig ansvaret för detta, är det ett försök att förstöra den planerade andra valomgången nästa helg...mission accomplished. Varken utlänningar eller afghaner kommer våga sig ut den närmsta tiden. Otroligt oroväckande att säkerhetsstyrkorna inte klara att ens hålla Kabul.

Läs vidare här och här

25 oktober 2009

Kultur, katastrof (nästan) och kulinariska upplevelser

Har haft en ovanligt händelserik vecka, fylld av nya upplevelser, sedan jag senast skrev! Började redan i onsdags, då vi testade en ny, koreansk restaurang. Tror det var första gången jag åt koreansk mat, men var ska man göra det om inte i Afghanistan..? Fantastiskt gott var det, och vi var ett helt gäng som beställde in nästan allt som fanns på menyn. Lokalen var dock bland det tråkigaste jag sett, lysrör och skolmatsalkänsla, så där har de lite att jobba på. Sägs att de som driver restaurangen är kristna missionärer, vilket förstås är strängt förbjudet i Afghanistan, men förhoppningsvis får de vara kvar och berika det kulinariska utbudet i Kabul.

På torsdagen avnjöt jag ytterligare en fantastisk middag i goda vänners lag, denna gång på spansk restaurang. Drömmer fortfarande om deras tortilla och lufttorkade skinka...och vinet föstås, men det tror jag var italienskt. Ja, så matmässigt har det inte gått någon nöd på mig på sistone. Kom däremot hem, förstås innan kl 10, och somnade djupt bara för att bli väckt strax efter midnatt av en jordbävning. Det var den första på länge, och det tog några sekunder innan jag registrerade att det var det som pågick. Sängen och fönstrena skakade, och jag kastade mig upp för att dra ut värmeelementet så att inte det skule falla omkull och sätta eld på heltäckningsmattan. Konstig första reaktion såhär i efterhand kan jag tycka, kanske snarare borde ha satsat på att ta mig ur huset, men skyller på vinet. Jordbävningen tilltog i styrka efter en stund så jag placerade mig i dörröppningen och inom 10 sekunder var det hela över. Trasslade på mig pyjamas och gick ned för att kolla så att alla var OK. Vid det laget hade mina housemates, som kastat sig ut ur huset, hunnit komma tillbaka in igen. De nya stackarna var inte alls förberedda på att Afghanistan är utsatt för jordbävningar (precis som jag när jag först kom hit) och var ganska uppskärrade. Vi var uppe nån timme ifall det skulle komma efterskalv men det förblev lugnt. Epicentrum visade sig vara ca 30 mil nordost om Kabul, och styrkan runt 6.2. Har inte sett några rapporter om döda eller skadade, så förhoppningvis var det som värst i obebodda områden.

Fredagen ägnades åt jobb på förmiddagen, mycket efterlängtad fotbollsträning på eftermiddagen, och födelsedagsfest på kvällen. På lördagsförmiddagen var vi ett gäng på 4 stycken som traskade iväg för att vandra längs delar av den gamla stadsmuren som går längs en av bergskammarna ovanför, eller kanske snarare mitt i, Kabul. Muren sägs ha byggts på 500-talet, av två bröder som inte kunde komma överens (vanligt tema här), men inte mycket av den återstår idag. Vi började i en liten by som klängde längs bergsväggen- afghanerna måste vara bland det mest luttrade folket i världen. De tvingas släpa mat, vatten och bränsle rakt uppför bergsväggarna, där en annan skulle kollapsa omedelbart. Tog inte lång tid förrän jag var helt slut, och det krävdes en del pauser för att ta igen sig på vägen upp. Kabul ligger redan på 1800 m ö h, och vi steg kanske 300 höjdmeter - det kändes att luften var tunnare. Eller så kändes det bara ovanligt att inte andas in damm, avgaser och bajspartiklar. Väl uppe på toppen blev man belönad med en otrolig 360 graders vy av Kabul med omkringliggande berg! När man inte längre kunde höra stadens brus, och sådär på avstånd, så infann sig faktiskt en märklig känsla av lugn, och det var svårt att föreställa sig att bara på andra sidan bergen driver talibanerna fram och tillbaka mer eller mindre ostört. Promenaden tog strax under 3 timmar och det var oerhört skönt, även om det smärtar en hel del idag, att få sträcka på benen och faktiskt få röra sig bland stadens invånare.







Fler bilder finns i albumet, klicka på bilden i vänstermarginalen.

Mot slutet av dagen tog Josef och jag en tur längs Kabuls shoppinstråk - Chicken street. Josef fyndade vackra, gamla träskåp och jag köpte glas som tillverkas i Herat i västra Afganistan. Mycket vackra men sköra som satan. Får se om jag lyckas frakta hem några.

Allt som allt en otroligt skön helg med nya upplevelser och mycket glädje! Precis vad som behövdes för att kunna ta itu med arbetsveckan som började idag igen. SKriv gärna och berätta vad som händer därhemma!

20 oktober 2009

Ladies and gentlemen, we have an election result

Jorå, men naturligtvis inte det det slutgiltiga resultatet. Det blir en andra valomgång mellan Karzai och Abdullah. Omräkningen av rösterna man gjort sedan man konstaterat att valet varit mer eller mindre genomkorrupt på många ställen har gett Karzai 49.67% av rösterna, istället för 56% som de första resultaten sade. Skulle också tycka att det kändes aningen surt om man missat med .33%, men Karzai har i alla fall nu gått ut med att han stödjer en andra omgång. Denna skall enligt uppgift hållas den 7e November. Jojo. Det blir intressant att se hur de ansvariga skall ro iland denna logistiska mardröm. Å andra sidan har de inte så mycket val, för vintern närmar sig nu med stormsteg, och blir det ytterligare försenat kommer större delen av landet att vara helt isolerat fram till nån gång i vår. Frågan som många ställer sig är också hur man skall kunna undvika korrumption i denna andra omgång, och vilka garantier det finns för att detta resultat blir mer tillförlitligt.

För att aktivera er flitiga bloggläsare där hemma tänkte jag be om tips på vad jag kan hitta på på min nästa ledighet i december/januari. Kommer med stor säkerhet hem över jul och nyår, men därefter vill jag fly kylan och låta min kropp träffas av solstrålar - any ideas? Hjälp mig dagdrömma mig bort lite, det är snorkallt här, och jag har redan tvingats ta fram min regnbågsfärgade toppluva för inomhusbruk.

19 oktober 2009

Afghanistan börjar få andnöd...

...av att hålla andan så här länge. Fortfarande har inget valresultat annonserats, och man kan bara fantisera (om man inte har några bättre fantasier för sig förstås) om vilka frenetiska förhandlingar som måste pågå för att undvika en konstitutionell och politisk kris i Afghanistan. Detta i ett läge där talibanerna vinner alltmer mark. Vet inte om man kanske, för första gången i historien, ska vara tacksam mot Pakistan, som i dagarna valt att inleda ett stort anfall mot talibantillhåll i deras nordvästra provinser som gränsar till Afghanistan. Det torde innebära att de pakistanska talibanerna är upptagna med att slåss på eget håll och inte kan springa över gränsen för att detonera självmordsbomber.

Har annars rätt få intressanta iakttagelser att dela med mig av. Förutom möjligen att min TV då och då (just i skrivandes stund) tar in radiosändningar från flygplatsen. Man kan höra hur kontrolltornet kommunicerar med piloterna. Har hört att andra råkat ut för detta också. Kanske inte helt optimalt då det bara är för talibanerna/skurkarna att ta med sig rakteavfyrarna, rigga upp en tv med antenn, placera sig på nån bergstopp nära flygplatsen och lugnt invänta när nästa plan med trogna skall landa. Men det vore kanske ingen sport att flyga in mot Kabul om detta vore helt uteslutet.

15 oktober 2009

Afghanistan håller andan

De verkar äntligen har räknat färdigt rösterna, så här 2 månader senare, och idag, eller på lördag, förväntas valkommissionen kungöra först och främst huruvida valet var korrumperat, och sedan vad utgången av detta beslut blir. Tydligt är att det inte verkar finnas någon valutgång som är helt igenom bra för landet. De bakomliggande politiska maktspelen är så komplicerade att det är omöjligt att försöka sig på en kvalificerad gissning om vad som kommer hända, eller ens vilka alterntiva scenarion som kan komma att utspela sig de närmaste veckorna.

Vinner den sittande presidenten Karzai, och får chansen att bilda regering, kommer förmodligen anhängarna till åtminstone den kandidat som fick näst flest röster, Dr Abdullah Abdullah, att högljutt protestera. Skulle valkommissionen ha beslutat sig för att det blir en andra valomgång, en sk run off mellan Karzai och Abduallah, kommer förmodligen Karzais anhängare bli mäkta upprörda, eftersom alla förhandsresultat hävdat att Karzai fått mer än 50 % av rösterna. Dock misstänks mer än en miljon av rösterna för Karzai vara falska. Hoppet kvarstår till någon slags maktdelning kompromiss (sk power sharing deal)som kan tillfredsställa alla relevanta kandidater. I Afghanistan är det i det närmaste omöjligt, för det finns så många intressen att ta hänsyn till, inte bara i landet, utan även internationellt.

Nu vet man ju inte vad som försigått bakom kulisserna, men troligt är iaf att detta inte kommer kommas ihåg som ett lysande exempel på demokrati-byggande och utveckling. Jämförelsevis med förra valet vågade sig få afghaner ut till röstlokalerna, och om uppfattningen bland folket är att valresultaten snarare är en uppgörelse mellan de mest mäktiga, än faktiskt baserat på antalet röster, är ju dessa modiga afghaners riskerande av sina liv aningen bortkastat. Å andra sidan, ett val där så många röster är falska och borde diskvalificeras, är inte heller ulitimat. Lite av en moment 22; ingenting är någonsin okomplicerat i detta land.

Det återstår alltså bara att vänta.

10 oktober 2009

Höstkylan kommer krypande

Sitter på mitt vanliga helghängställe och njuter av sista solvärmen - hösten, och kylan, närmar sig med stormsteg. Detta märks främst på att det börjar bli riktigt kallt, eh inomhus. På dagarna får man gå ut i solen för att tina upp sig, och det börjar krävas sockor och fleecejacka om man sitter still tillräckligt länge hemma. Känns aningen olycksbådande om vad som komma skall...

Har i övrigt en tahandommigsjälv helg. Igår var jag på thaimassage, efterföljt av en lång brunch, varpå följde utforskande av ett gäng affärer med J. Försöker bestämma mig för vad jag skulle vilja ta med mig hem som minne härifrån. De flesta köper naturligtvis afghanska mattor, men de är hutlöst dyra (förmodligen för att 1000 små barn suttit och knipplat ihop dem) och jag har ju inte direkt nånstans att lägga min asdyra matta, skulle jag få för mig att köpa en. Annars finns det en tradition av väldigt fint träsnickeri här, men det känns också aningen meckigt. Slutar väl med att jag köper med mig en burka... Igår blev det filmkväll, och jag fick en lång natts skön sömn. Träning nu på morgonen, och återigen brunch. Njuter av lite alone time innan veckan börjar om imorrn igen.

Läget i Kabul känns fortfarande aningen spänt sedan bomben i torsdags. Militären är mer synlig än vanligt inne i stan, och det står stridsfordon utplacerade i de stora korsningarna. Känns aningen olustigt, och väldigt reaktivt - men bevisligen är det fortfarande så att om talibanerna vill skrämmas och avlösa en bomb mitt i rusningstid, i de mest välbevakade kvarteren, kan de utan problem göra det. Tidigare år har trenden varit att i takt med att det blir kallare, minskar antalet attacker, men det här året har varit något omvänt, med en förhållandevis lugn sommar, och en upptrappning sedan augusti. FN har just förlängt den 'fredsbevarande' styrkans mandat här ytterligare ett år, med uppmaningen att fler trupper behövs för att möta talibanernas framryckningar. Obama sitter i dagarna och funderar på vilken riktning hans nya strategi för Afganistan skall ta, och klart är att det behövs nytänk.

Apropå Obama är det kanske på sin plats att gratulera till Nobels fredspris....men va faan!? Vi bör genast återta ansvaret för att utse fredsprisvinnarna från norrmännen, detta blev ju helt galet! Han har ju inte gjort något än, bara lovat en massa saker. Man kan ju knappast vara kvalificerad bara för att man INTE är George W. Bush... Eller som jag läste i DN - det är som att ge medicinpriset till en forskare som lovat att hittat ett botemedel mot HIV nästa år. Tycker allt att detta beslut renderat fredspriset något urvattnat. Det enda man kan hoppas på är att detta sporrar Obama extra mycket att verkligen åstadkomma allt det han föresatt sig. Skapa fred i mellanöstern och göra sig av med alla kärnvapen kan ju inte vara speciellt svårt, eller?

08 oktober 2009

And again...

Uppdatering II
Senaste siffrorna säger 12 döda och 80-talet skadade. Fick dessa bilder från en kollega som befann sig i närheten då det skedde, men lyckligtvis klarat sig. Det visade sig vara en sk SVBIED (Suicide Vehicle Borne Improvised Explosive Device - helt galna förkortningar och namn på allt här), dvs en bilbomb som någon missledd stackars ung man tagit på sig ansvaret att köra så nära målet som möjligt, vilket verkar vara antingen Indiska ambassaden eller Inrikesministeriet.




Talibanerna, och deras bästa kompisar de gemena skurkarna, har visst satsat stort på idag, för det florerar även ett rykte om förhöjt kidnappningshot, väldigt specifikt mot sk Caucasians, dvs vita europeer. De allra flesta internationella organisationer har därför utegångsförbud ikväll, och vi har således bytt planer på dansparty mot filmkväll. Känns faktiskt helt OK just nu. Även om man inte kan gå omkring och vara rädd konstant, bör man kanske då och då fundera över vilka risker som faktiskt finns med att befinna sig här, hur små de än må vara större delen av tiden.

Uppdatering I
Ytterligare en, vad det verkar, självmordsattack i Kabul för ca 3 timmar sedan. Mer eller mindre precis samma ställe som för ett drygt år sedan, precis innan jag kom hit. Kollegor och vänner verkar alla vara OK, men den här gången befann sig flera av dem väldigt nära och har känt tryckvågen. Mycket olustigt, då säkerheten dessutom trappats upp senaste tiden, med checkpoints och militär/polis i varenda hörn. De har uppenbarligen inte riktigt bemästrat konsten att urskilja en jättebomb i en bil än.

Återkommer med mer info så fort det finns.

Kram!

25 september 2009

Hallelejuja, bloggen har återuppstått!

Vilket naturligtvis hänger ihop med min bejublade (?) återkomst till Afghanisatan (nej, inte felstavat) i söndags. Den var synnerligen välplanerad, då kontoret varit stängt hela veckan för Eid-firande (slutet på Ramazan) och alla mina internationella kollegor utom en åkt ut ur landet. Tursamt nog är den enda kvarvarande Laura, min vapendragare och stora stöd. Vi har således spenderat en del dagar med att bara lounga, dricka kaffe, smälla i oss lösgodiset jag hade med mig, picknicka på vardagsrumsgolvet samt kolla på skräptv. Andra dagar har vi stångat oss blodiga då det minsann inte gått att undvika att ta itu med det vi egentligen är här för, dvs jobba. Högsta prioritet är att slutföra ett stort projektförslag som skall skickas till EU nästa vecka. Rent kort går det ut på att förbättra och stärka inkluderandet av barn med olika handikapp i samhället i stort, och för oss framförallt i utbildning. Det finns många fördomar mot handikappade personer här, de anses mer eller mindre värdelösa, och föräldrar anser ofta att det är en förbannelse från Allah om man får ett handikappat barn. Om barn generellt är en förbisedd och rättslös grupp i det afghaniska samhället, är det förmodligen tio gånger värre för de med handikapp. Hursomhelst, det är väldigt lärorikt, men att försöka uppfylla alla kraven som EU ställer, samt få ihop alla miljarder dokument är en ganska svettig utmaning.

Idag tyckte vi således att vi var värda extra lyx, och bokade in massage. Jag njöt i en hel timme av olje/thaimassage, och funderade lite flyktigt på hurvida det var detta som vårt hardship allowance är menat ska gå till varje månad. Det eller kannor med Strawberry Daiquiris möjligen.

Hade gärna delat med mig av lite mer seriösa funderingar över läget i landet, men har inte riktigt satt mig in i situationen ännu. Än har man inte lyckats utropa en vinnare i valet över en månad sedan och man har konstaterat att ca 1,5 miljoner röster förmodligen är förfalskade eller fuskade med på något vis. Man håller visst på att räkna om delar av de röster där man har starka misstankar om oegentligheter, som t ex att fler än 100% av befolkningen i en viss by röstat...oops. Återkommer i denna fråga.

Fredagskvällen blir tidigt i säng, har minus på sömnkontot redan och börjar se dubbelt. Endast till min fördel då jag kan inbilla mig ett tag till att jag inte redan käkat upp 1 kg Marabou. Kanske borde försöka mig på en aktivitet som omfattar kaloribränning imorrn. Nu sova. Kram!

19 augusti 2009

Hemma...och vänt!

Kom ända hem till Sverige utan några större missöden och angjorde Nyköping i söndags. Som vanligt vansinnigt skönt att återse hemtrakterna, även om det fina augustivädret jag hoppasts på lyser helt med sin frånvaro.

Anledningen till att jag passade på att åka hem nu, förutom att helvetet snart verkar braka löst i Kabul, var naturligtvis att pappan fyllde 50 år igår! Dagen innehöll gocartåkning iförd den fulaste outfiten vi kunde hitta (bildbevis presenteras eventuellt vid ett senare tillfälle) samt efterföljande middag med hela tjocka (närmsta) släkten. Presenten från oss numera lite fattigare, men sjukt påhittiga, avkommor, var en biljett till Formula 1 på Monza banan i Italien. Bara hoppas att allt klaffar nu!

Efter två intensiva dagar hemma befinner jag mig just nu i detta läge på flygplatsen i Prag...eh, ja just det. Skall dock snart fortsätta till Lyon för en veckas miljöombyte i Frankrike. Har aldrig varit i Frankrike så ska bli spännande att uppleva ett nytt land! Återkommer på tisdag nästa vecka, då hoppas jag att jag hinner träffa fler av er därhemma!

Finns på svenska mobilen om det skulle vara nåt :)

Kram!

15 augusti 2009

Nu igen...

Ytterligare en attack i Kabul idag, senaste siffran säger 7 döda och 70-talet skadade. Verkar ha skett precis utanför NATO-basen, vilket rimligtvis skall vara ett av de säkratse områdena i stan...Var där bara häromkvällen. Stan har varit avstängd under dagen och vi har inte fått röra oss. Jag skall bli upphämtad om 10 minuter för att åka till flygplatsen, så ni där hemma får hålla tummarna för att jag kan ta mig dit, samt att planet lyfter som det ska... Byter till svenska mobilnumret när jag landat i Dubai runt 7 ikväll.

Ses snart, kram!

14 augusti 2009

Ett år i Afghanistan är till ända...

...och det känns nästan ofattbart att det gått så fort! För ganska exakt ett år sedan befann jag mig på Arlanda, och hade precis blivit nekad incheckning, då resebyrån inte stavat mitt namn rätt på biljetten. 14 telefonsamtal till regionkontoret i Indien, samt en flygplatsövernattning senare var jag till slut på väg, utan en aning om vad jag gett mig in på...tur var väl det... Det har varit ett otroligt lärorikt år, fullt av spännande möten och upplevelser, men också väldigt många tuffa utmaningar, både personligen och professionellt. Väldigt många skratt, nya, fantastiska vänner, galna fester, en del otäckheter samt en hel del tårar har också varit en del av vardagen här. Nu väntar ca 5 veckors break, och sedan kommer jag att återvända till Afghanistan för ytterligare fem månaders jobb. Efter det står framtiden just nu mer eller mindre öppen. Flyger från Kabul imorrn kväll och landar i Svedala på söndag - hoppas jag hinner se så många av er därhemma som möjligt!

Presidentvalet närmar sig nu med stormsteg, och det ska bli spännande, och lite oroligt, att följa denna historiska händelse hemifrån. Det finns 41 (!) kandidater att rösta på, varav två är kvinnor. DN har intervjuat en av dem här. Man kan inte annat än känna djup beundran för kvinnor som dessa, som riskerar sitt eget liv varje dag för att slåss för jämlikhet och en bättre värld, i en brant uppförsbacke, eller kanske snarare uppför ett lodrätt stup...

Valaffischer finns det gott om i Kabul just nu...



Ses snart, inshallah!

04 augusti 2009

Försämrat säkerhetsläge

Idag verkar det relativa lugnet som härskat i Kabul senaste månaderna har brutits. Inte helt oväntat eftersom det nu är mindre än tre veckor kvar till valet, och talibanerna helt nyligen gått ut och sagt att de ska göra allt för att hindra afghanerna från att gå och rösta. Tidigt i morse firade de av runt 10 raketer mot Kabul. En del källor säger att de var ämnade för flygplatsen strax utanför stan, men alla slog ned i bostadsområden, varav ett är det så kallade Wazir Akbar Khan. Här finns många ambassader, bland annat den svenska, och gästhus för internationella. Ligger också ett gäng restauranger här dit vi går ganska ofta. Nu verkar inte attacken ha orsakat några döda, för de flesta av raketerna var tydligen desarmerade så att de inte skulle explodera vid nedslag. Motivet verkar snarare ha varit att talibanerna vill skrämmas och visa hur sårbar även huvudstaden är, och hur svag regeringen och presidenten är eftersom de inte ens kan hålla huvudstden säker från liknande angrepp. Även om Kabul-borna är vana vid att det fälls raketer och granater på deras stad på jämna mellanrum, anses detta vara av det allvarligare slaget. Detta skedde på andra sidan staden från mig sett och jag har varken hört eller sett något; inte ens mina kollegor som bor i dessa områden visste att det hänt förrän de kom till kontoret i morse. Hursomhelst har alla internationella beordrats lockdown ikväll. Även om detta naturligtvis är lite omskakande, och det ärpåtagligt hur säkerhtesläget försämrats allt mer ju närmare valet vi kommer, hoppas jag att vi får röra mer eller mindre som vanligt snart igen. Är snarare mer nevös för att detta ska påverka flygplanstrafiken in och ur landet tidiagre än beräknat så att jag inte kan ta mig härifrån...

Läs mer här och här

27 juli 2009

Yo...ga!

Har precis kommit hem från ett stenhårt yogapass. Stenhårt mest eftersom jag sällan rör på mig och flexibilitet har väl aldrig varit min starka sida... En av mina kollegor är instruktör så hon har gått med på att köra ett par klasser i veckan. Himla bra träningsalternativ, speciellt som hon körde en ganska tuff typ av yoga, med efterföljande stretchning och avslappning. Hon skämde till och med bort oss med lite massage under avslappningen...sweet! Den efterföljande vätskebristen botades medelst mojito...

Har blivit erbjuden att vara hundvakt åt en väns vovve i 10 dar. Vovven har ingenstans att ta vägen och jag skulle gärna ha lite sällskap här i mitt hus - nä, de jag bor med är inte direkt världens skojigaste. Bara en annan kille här nu, så jag skickade ut email till alla för en vecka se för att fråga om det var OK att hunden bor inne hos mig. En enda person behagade svara, så jag skickade ut en påminnelse igen, men de vägrar återkomma. Så nu kommer vovven imorrn och jag är lite nervös över hur mina kollegor som varken svarat eller varit här kommer reagera när de träffar honom...ni får hålla tummarna därhemma för att det kommer att gå bra! Ska bli mysigt att ha nån att prata med på kvällarna :)

Gonatt!

26 juli 2009

Bla bla

Ytterligare en internationell kollega har anlänt idag, från Kenya. Han skall sköta sk Support service, vilket omfattar logistik, säkerhet, personal och admin. Har bara pratat kort med honom, men han verkar trevlig och erfaren. Frågade en av chaufförerna hur de tyckte han verkade och svaret blev 'He is black...and fat'. Jaha.

Själv har jag haft en galet oproduktiv dag. Spenderade större delen av dagen med att designa och printa pärmetiketter... Det börjar vara riktigt varmt på både dagar och nätter, och vi har ingen aircon så man svettas som en gnu mest hela tiden, och hjärnan är riktigt slö.

Var på fest härom veckan i ett palatsliknande hus som tillhör ett av FN organen. Helt vansinnigt överdådigt, bland annat hade de denna jätte-kristallkrona i trapphallen...En helt annan värld bara jämfört med vad vi bor i, och än mer från hur majoriteten av afghanerna bor...


Uppblåsbara pooler och teletubbies kan man köpa lite varstans i Kabul just nu...

Mina (manliga) kollegor i en aggressiv volleybollmatch i vår trädgård

25 juli 2009

Long time, no writing

Som en del av er kanske märkt blev min blogglayout kapad för ett tag sedan. Försökte lösa det medelst all möjlig googling och omprogrammering men det lyckades inte så jag gav tillslut upp min fina bakgrund. Tappade därefter sugen att blogga på ett tag...

Inte speciellt mycket har hänt, arbetsveckorna flyger förbi, har alldeles för mycket jag borde göra och går ständigt omkring med den där känslan av att inte räcka till. Min organisation befinner sig i något slags ständigt kaosartat tillstånd, det finns i princip ingen ledning, och saker och ting verkar sakta med säkert bara bli värre. Det sker en del förändringar under de kommande veckorna men börjar tvivla på att förbättringar kommer ske tillräckligt fort för att folk ska bestämma sig för att stanna kvar. Mina två mest nyanlända kollegor har redan lyckats bryta ihop och velat åka härifrån...mycket pekar således mot att jag kanske inte heller borde stanna kvar, men jag väger också detta mot att jag behöver samla på mig ytterligare erfarenhet och förhoppningen om att jag ska kunna uppvisa några fler åstadkommanden innan jag söker mig nånannanstans...svåra beslut... Jag har i dagarna talat om för nya chefen att jag är intresserad av att stanna kvar, mot en rad motprestationer från arbetsgivaren. Tänker pressa ur henne ett svar i veckan, för förlängs inte kontraktet kommer jag ju hemkuskandes i mitten av augusti... En annan lite försvårande omstädighet är det faktum att det hålls val den 20e augusti. En rad internationella organisationer har tagit beslutet att skicka sina anställda ur landet, eftersom risken finns att det blir rätt våldsamt, och man vill slippa en regelrätt evakuering. Vi har naturligtvis inte tagit nåt sånt beslut än, och eftersom det börjar brinna i knutarna har jag helt sonika bokat en egen biljett härifrån den 15e augusti. Om det innebär min hemresa, att jag kommer jobba på avstånd, eller får semester återstår att reda ut...

Frånsett tråkigheter på jobbet har jag det riktigt skönt på helgerna. Träffar massor av roliga, spännande människor och kan fly verkligheten lite... Till exempel fick jag min framtid spådd i mina handflator härom kvällen. Nu kommer jag inte ihåg alla detaljer, men han lovade att min karriär skulle bli framgångsrik, att jag alltid skall lita på min väldigt staka intuition, och att jag snart kommer träffa mitt livs kärlek. Återstår att se...

En av nackdelarna de senaste veckorna har dock varit diverse problem med mag- och tarmsystem. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att jag misstänker att jag åkt på nån slags parasit som ökat antalet toabesök per dag med ca 1000 %. Effektiv bantningsmetod, dessa parasiter, men ganska otrevligt.

Nu väntar middag innan det är dags att bege sig hem till förorten och förbereda för en ny arbetsvecka. Hör av er där hemifrån, och berätta hur ni har det! Kram!

03 juli 2009

Burkashopping och poolhäng

Har fått ytterligare en ny kollega, som ska leda vårt hälsoprogram. Hon kom infarandes i början av veckan, iförd knälång kjol och tshirt, och utan huvudscarf, dvs bröt mot alla kulturella konventioner gällande kvinnors klädsel. Vet inte hur det kom sig att hon inte visste bättre, men hon hade visst inte läst den kulturella delen av introduktionspaketet som skickas ut, och vad det verkar eller inte gjort speciellt mycket research själv. Talade tillslut om för henne att det nog var bäst att hon inte visade så mycket hud, så häromdagen åkte vi på shoppingtur. Hittade bland annat kanariegula burkor, men ingen av oss kände sig sugen på just detta plagg...


Idag hängde jag och J ett par timmar vid poolen, lagom ansträngande efter gårdagens festligheter (notera dock poolbaren i bakgrunden ovan). Tyvärr gick solen i moln lagom till vi installerade oss vid poolkanten, men ska jobba mer på brännan imorrn :). Då ska vi allihopa till amerikanska ambassaden för att delta i 4e juli firandet (nationaldagen). De ordnar fotbolls- o volleyboll turneringar, bbq och säkert nån ceremoni med militärband och flaggor överallt. Dessutom har de en stor pool, där vi tänker tillbringa större delen av dagen. Jag ville gärna vara med och spela fotboll men vi lyckades inte få ihop till något lag. Funderar på att erbjuda mig som inhoppare i marinsoldaternas lag :)

29 juni 2009

Värmebölja, bah

Sverige har hamnat i centrum på CNN's väderleksrapporter senaste dagarna - ni klagar tydligen över värmen därhemma och tycker att det är alldeles för mycket...? Jojo...var glada att ni iaf bor i ett land med en kust och utan sandstormar! :) Här finns ingen respit från värmen, förutom fläktar som skapar orkanvindar och blåser bort alla viktiga papper jag sorterat på skrivbordet...typ.

Har dock försökt utnyttja de sköna kvällarna och morgnarna och gått promenader i vår trädgård. Det är en ungefär 30x20 meter stor gräsplätt som jag stegar runt, man måste sväng så ofta att man blir lätt snurrig. Men det är iaf väldigt skönt att sträcka på benen! Vakterna tittar storögt på mig, trots att jag tagit på mig min finaste afghanistan fotbollströja för att blidka dem lite, och undrar förmodligen om jag är helt dum i huvudet som bryter mot alla konventioner för vad kvinnor kan och bör göra.

Annars har jag idag testat det lokala kroatiska/bosniska köket, om man nu kan anse att pommes och schnitzel hör dit...? Var dock inte så tokigt, och gratis efterrätt bjöds vi dessutom på. Tror det blir fler besök till denna restaurang. När det var dags att åka hem lyckades min chaufför, och den ansvarige för chaufförerna, återigen fucka upp upphämtningen. Detta har skett mer och mer frekvent senaste tiden, och jag är mer är nådigt irriterad på att vi inte kan kommunicera med varandra. De skapar knasiga regler om vad vi får och inte får göra, som är helt motsägelsefulla, men de kan inte ens se till att ett minimum av säkerhet, dvs upphämtning på rätt ställe rätt tid, fungerar problemfritt. När jag med gråten i halsen påpekar att de måste göra något åt detta möts jag av mer gapflabb. Jag blir så trött och förbannad... och av den anledningen ska jag sova nu... Gonatt!

27 juni 2009

Kabulsk återanpassning...

...har hittills gått hyfsat smärtfritt, åtminstone på den icke jobb-relaterade fronten. Helgen har bevisat att det är fullt möjligt att ha en ganska drägligt liv i Kabul, i alla fall för tillfället. Den inleddes i torsdags med avskedsmiddag och vinsippande i trädgården på lebanesisk restaurang, och fortsatte sedan på årets största fest för hjälparbetare i Kabul. 900 personer stod med på listan, och kanske hälften kom dit. Om man vill vara krass och cynisk, och det är jag ju för det mesta, kan man ju påpeka att om nån knasig taliban skulle få för sig att göra sig av med så många utlänningar som möjligt i ett slag, vore det ett bra tillfälle att skjuta iväg nåra raketer...nu siktar de som tur är förvånansvärt dåligt.

Dagen efter tillbringades vid poolen, ja just det - poolen, i ett av FN compounden, där man kunde njuta (eller?) av en utsikt bestående av väldigt många speedosbadbrallor...Sjukt märklig känsla med all denna nakna hud, avskild från det afghanska, galet påklädda samhället med bara en mur och lite taggtråd...

Idag blev det avskedsbrunch för J som åker hem på långsemester. Sorgligt för mig, då min kollega L också farit hem, så jag känner mig lite övergiven. Dagen avslutades med poolhäng ånyo, fast denna gång på den legendariska franska restaurangen L'atmosphere. Har fortfarande inte vågat mig på ett framträdande i bikini, men vartefter det blir varmare kanske även jag faller till föga och börjar jobba på brännan... Jobbveckan börjar imorrn, men det förtränger jag in i det längsta, och blickar istället framåt mot nästa helgs sociala aktiviteter...

22 juni 2009

Slut på ledighet för den här gången II

Sitter på Dubais bedrövliga terminal 2, där det inte ens finns möjlighet till någon utfodring, och blir inte ens insläppt till incheckningsdiskarna. Gjorde ett tappert försök att få spendera några timmar på den mer lyxiga terminal 1, men när de skulle ha 84 dollar för att frakta min väska mellan terminalerna, satte snåljåpen i mig stopp. Förhoppningsvis kan jag lyckas somna ett par timmar i nån sjukt obekväm ställning, antingen på stengolvet eller i en av de svettiga stolarna de tillhandahåller här.

Lyckades få en hel del vila på planet hit, trots tvååringen i sätet brevid som hade hissy fits med jämna mellanrum och gav ifrån sig såna gälla dödsskrin så att en döv hade fått tinnitus. Alla barnen jag träffat hemma nu (Valle, Eddie och Nora) under min semester har ju varit små underbart mysiga solstrålar som fått den biologiska klockan att hosta igång lite, men små barn på flygplan blir helt enkelt aldrig charmigt.

Även om den gått alldeles för fort, har jag haft en vansinnigt bra semester, både hemma i Svedala och i New York. Har hunnit träffa de allra flesta, delta i både bröllop och midsommarfirande, göda mig på god mat, och bara mysa. Har insett hur otroligt tacksam och privilegierad jag är för att jag har de vänner och familj jag har, som låter mig flyga och fara och vara borta mest jämt, och sedan tar emot mig med öppna armar varje gång jag kommer hem. Det, och ni, betyder otroligt mycket för mig, och ger mig en styrka och trygghet att fortsätta göra det jag gör! Tack!

Sverige är som absolut vackrast på försommaren tycker jag! Fler midsommarbilder kommer såsmåningom!

15 juni 2009

Drinkfest :)









Notera Sandras vantar :)

04 juni 2009

Fabulous New York!

Tiden flyger som vanligt när man har kul, och jag är redan halvvägs genom min vecka. Har egentligen inte uträttat speciellt mycket, mest bra gått omkring och insupit den fantastiska New York atmosfären! Jag SKA bo här nån gång i livet - med inkomst! Blir fortfarande hänförd av NY by night, det är något magiskt med alla ljusen.

Har naturligtvis släpat hem ett gäng shoppingkassar, och räknar med att 'fynda' lite till. Ska träffa några gamla kollegor, samt en tjej jag lärt känna i Afghanistan senare i veckan, och har varit uppe på pappas kontor och inne på FN. Idag är vädret sådär, så eventuellt blir det lite kulturellt turistande, dvs museumbesök. Häromdagen gick jag omkring på en organisk marknad där de sålde massa godsaker:






Igår kväll var jag och pappan på Sparks steakhouse, och käkade varsin kossa. Galet, men gott var det! Man får så mycket kött att man inte behöver något annat till, och kyparen bara skakade på huvudet när jag frågade om sås, och fick mig att lova att jag iaf skulle ta en första tugga utan något tillbehör. Till efterrätt beställde jag gigantiska färska hallon med vispgrädde, mmmm! Ja, sen rullade vi hem...misstänker att magsäcken expanderat till dubbel storlek...





Right, dags att göra något av den här dagen! Kram kram!

02 juni 2009

Vilken underbar dag!

Tänker inte dra alla detaljer, men bröllopet var alldeles fantastiskt vackert! Vigselakten var väldigt fin och personlig, och den efterföljande festen höll ett vansinnigt högt och roligt tempo - tror ingen hade tråkigt! Otroligt god mat och dryck serverades, och varvades med sånger och vackra tal. Vågade till slut klämma fram ett eget kort tal; stod sist på talarlistan och räknade kallt med att alla, inklusive mig, skulle vara för fulla för att det skulle bli pinsamt vid det laget. Sedan dukades det undan och gjordes plats för dansgolv, bar och brölloptårta - sjukt bra kombination :) När bandet gav upp fortsatte den yngre generationen festa i det hyrda vandrarhemmet, och tillsammans med ett par andra tappra festprissar var jag sist av dansgolvet nåntans runt 4 på morgonen. Då hade solen gått upp igen för länge sen... Frukost serverades sedan okristligt tidigt, kl 9. Detta följdes av allmänt slappande på bryggan, och tafatta försök att nyktra till...Tillslut vinkade vi av huvudpersonerna på deras övningsbröllopsresa (den riktiga äger rum senare i år) - roadtripping norröver. Ska bli spännande att se och höra hur det har gått :)








Själv är jag framme i Nevvan! Har inte orkat göra nåt idag, är skapligt utmattad, så nu väntar en tidig kväll för att ta igen lite sömn...

29 maj 2009

Dags för bröllop!

Det är så otroligt skönt att vara hemma, det enda dåliga är att dagarna går alldeles för fort! Har hunnit träffa de flesta av vännerna och släktingarna här i Nypan, samt gjort normala och befriande saker som att gå långa morgonpromenader, köra bil, vara ute efter kl 10 på kvällen, och gå på bio. Har också hunnit med en hel del bröllopsförberedelser - imorrn är det dags för C och P att gifta sig! Ska bli alldeels underbart kul att få delta, har sett fram emot detta jättelänge! Har förärats med ansvaret för att frakta bruden och bröllopstårtorna till festlokalen... Ni får hålla tummarna för att jag slipper göra kraftiga inbromsningar och därmed kan undvika feta chokladfläckar på brudklänningen :)

Time for beautysleep! Godnatt!

25 maj 2009

Hemma!

Har just gått en morgonpromenad i det sköna vårvädret, och njutit av vårgrönska och blomdofter! Sverige är absolut som vackrast på våren! Ska fortsätta dagen med diverse normala saker, som att ta en lunch på stan, gå och klippa mig och visa mig ute i kortärmat...:) Kommer va här i Nyköping en vecka innan jag sticker t NYC för en veckas turistande/shopping. Sedan återvänder jag ytterligare två veckor. Hör av er om ni vill leka :)

23 maj 2009

Försöker slå ihjäl tid...

...på Dubai airport. Har smockat i mig en fet portion fish and chips, och sitter nu helt däst och funderar på om jag ska orka släpa mig bort till gaten. Knasigt med ett flyg som går halv två på natten, misstänker att det inte blir så mycket sömn inatt. Hade hört att shoppingen här på flygplatsen skulle vara riktigt bra, så jag spenderade en bra stund med att plocka ut varor jag ville ha, bara för attt komma till kassan och bli upplyst om att allt jag köpte med stor säkerhet skule bli beslagtaget i Frankfurt när jag mellanlandar. Tydligen godkänner de i Europa inte förpackningssystemet de har här, så enda möjligheten att köpa något flytande är om det är mindre än 100 ml, och det får plats i en sån där fånig ziplock påse de delar ut. Jag hade ju redan fyllt en sån, så jag fick snopet lämna tillbaka alla grejer. Känns lite som om taxfree spelat ut sin roll numera...hade en liknande upplevele när jag flög hem sist, och hade tänkt handla skattefri sprit i Helsingfors, bara för att i kassan få veta att det minsann inte är skattefritt om man flyger till ett annat land i Europa. Taxfree är bara en enda stor bluff! Ja, så det blir tyvärr inget med alla de billiga grejer jag hade tänkt köpa med mig hem som presenter...:)

Äntligen!

Sitter färdigpackad, och måttligt bakfull ska erkännas efter gårdagens middag, och väntar på att åka på brunch innan det är dags att ge sig av till flygplatsen i eftermiddag. Flyger först till Dubai, sedan nattflyg till Frankfurt, och därefter ytterligare två timmar till arlanda. Bör landa runt kl 10 imorrn bitti, och känner mig som ett barn på julafton! Önskar verkligen man kunde snabbspola och slippa evinnerligt, skumpigt flygande med äcklig flygplansmat och högljudda medpassagerare. Men det är det värt, för snart får jag träffa alla er där hemma i Sverige, längtar så! Kram, ses snart!

19 maj 2009

Födelsedagsfirande

Idag fyller RB 90 år! Organisationen grundades 1919 av en brittisk kvinna som rest runt i Europa och sett det ofantliga lidande som barn fick utstå under och efter första världskriget. Lokalt firade vi detta tillsammans med våra systerorganisationer från Sverige-Norge och USA, som vi så småningom ska slås ihop med och bilda en enda stor RB Afghanistan. Firandet samamnföll med lanseringen av nästa stora globala kampanj som skall fokusera på överlevnad, främst för barn under fem år. Barndödlighet är ett ganska vanligt mått på hur välutvecklat ett land är, eller inte. I Afghanistan dör t ex var femte barn som föds, och i hela världen dör det ofattbara 10 miljoner barn varje år, innan de fyller fem. Detta motsvarar ett barn var tredje sekund. I 90% av dessa fall är anledningen en sjukdom som skulle kunna ha antingen förhindrats, eller botats om bara kunskap och resurser funnits tillgängliga. Sorglig statistik, och något RB gör sitt bästa för att påminna regeringar världen runt om, både rika och fattiga, så att de skall förstå att det behövs satsas mer pengar på att minska barndödligheten. När FN satte sina sk Millenium mål 1990, var ett av dem att minska antalet barn som dör innan de fyller fem med två tredjedelar 2015. Vissa framsteg har gjorts, men som trenden ser ut nu lär vi inte nå detta mål förrän tidigast 2045. Detta är ytterligare en anledning till att RB lanserar denna kampanj nu, som under kommande 6 år siktar på att dra in 600 miljoner dollar för att bidra till att fler barn kan överleva.

Ska sluta propagera och repetera skrämmande statistik nu, men ibland kan det vara bra att påminna sig om att tillvaron inte är så tokig trots allt... Godnatt!

16 maj 2009

Bloggen är återuppstånden

Ojoj detta är verkligen en sorglig blogg...insåg just att jag inte skrivit nånting på nästan en månad. Tänker inte upprepa allt som hänt senaste månaden, men det kan sammanfattas i en klar uppsving i det privata, sociala livet, vilket motverkats av en mer eller mindre horribel jobbsituation. Har gått från att ha haft pennan på pappret och velat skriva på för en förlängning, till att bara vilja komma härifrån så fort som möjligt. Dessa känslor har jag pendlat mellan dag från dag, och ibland på samma dag, så har varit ganska förvirrad... Har fortfarande inte funderat ut vad jag vill, men har bestämt mig för att inte ta ett beslut (förutsatt att jag inte måste) förrän jag återvänder efter min semester, som nu är väldigt nära förestående! Lämnar detta hellhole på lördag, och borde därför landa i det förlovade landet följande dag.

Tänkte jag åtminstone skulle dela med mig av ett humoristiskt, aktuellt exempel på de senaste tokigheterna de hittat på här... Har inte riktigt hängt med i vad som pågår hemma med anledning av svininfluensan, men hann i alla fall tänka att jag inte kunde befinna mig i ett mycket mer säkrare land än Afghanistan i detta avseende. Grisar och fläskkött är förbjudet enligt Islam, och det är bara ett fåtal ställen i Kabul där man kan få vad jag förmodar är insmugglad bacon. Grisar är följaktligen en raritet här, vilket resulterat i att den enda nassen i landet befinner sig i en bur på Kabul zoo, här ute i min förort. När nyheterna om svininfluensan började sprida sig även här, blev zoo besökarna oroliga att de skulle bli smittade och djurparken har därför nu tvingats bygga ett separat rum för grisen där han satts i karantän. I Reuters artikeln om detta påpekas korrekt att det inte finns några direktflyg mellan Mexico och Kabul (duh) och att det därför inte borde vara någon större fara, men detta argument verkar inte ha lugnat ned zoo besökarna. Grisen har för övrigt donerats till djurparken av Kina. Man undrar ju då lite lätt om alla fåglar sattes i karantän när fågelsjukan härjade som värst? Rekommenderar att läsa artikeln jag länkat till, men för er som inte orkar klicka på den, kan jag även meddela att djurparken, som med europeiska mått mätt förmodligen skulle falla under första klassens djurplågeri, tydligen kommit lång väg sedan inbördeskrigets dagar på 90-talet. Då blev de stackars rådjuren och kaninerna uppätna av utsvultna Mujahiddin krigare. Den enda elefanten sköts också ihjäl, men historien förtäljer inte om Mujahiddin krigarna käkade elefantkebab i två veckor efter den stackars elefanten gick detta öde till mötes. En väldigt modig/korkad Mujahiddin klättrade också in till lejonet, men blev omedelbart dödad, kanske som hämnd för att de haft ihjäl alla de andra djuren. Hursomhelst, brodern till denna Mujahiddin utkrävde traditionsenligt hämnd genom att återvända följande dag för att lobba in en handgranat i lejonburen. Lejonet, som hette Marjan, överlevde men förlorade både syn och alla tänder. Marjan dog slutligen 2002 av hög ålder.

Hoppas vi ses snart, kram!

18 april 2009

Turistattraktioner, demonstration och jordbävning

De senaste veckorna har varit riktigt händelserika, vilket gjort att de bara rasat förbi. Förra helgen var jag och J ute på äventyr i Kabul. Först besökte vi det gamla, numera helt utbombade Darualaman palatset, som ligger precis nära där jag bor. Det byggdes på 1920-talet för den tidens afghanska kungar. Palatset förstördes helt i början på 90-talet, då Mujahiddin (de krigsherrar som precis lyckats köra ut sovjetiska ockupanter) istället för att få landet på rätt köl vände sig mot varandra och startade ett ännu värre inbördeskrig som varade tills Talibanerna lyckades ta över 1996. Mujahiddin ledarna kunde inte komma överens om hur de skulle dela på palatset så de satte sig helt sonika i varsin ände av palatset och skickade raketer på varandra inifrån - palatset är en sorglig påminnelse om landets tragiska historia av inbördes konflikt. Idag står det övergivet, på en kulle med vacker utsikt över bergen som omger Kabul, omringat av hög taggtråd.

Efter palatsbesöket åkte vi upp på det som kallas TV Hill. Det är ett av bergen som omger Kabul, eller snarare ligger det mellan min stadsdel och centrum. Där uppe har man rest hundratals mastar av olika slag, och på nätterna glimmar ljusen från dem riktigt vackert. Under bilturen upp fick jag en liten flashback till min fasansfulla Nepalbussresa, men väl uppe på toppen hade vi i princip 360 graders utsikt över Kabul och dess omgivningar, det var fantastiskt! Staden är bra mycket större än man tror, och här och var kunde man se vårgrönskan börja sprida ut sig.

Vet inte hur många av er som orkade läsa den engelska artikeln jag lade upp på bloggen, men den här nya lagen för Shia muslimer (minoritetsgruppen här, de flesta är Sunni muslimer) har debatterats hårt både här och internationellt, då den antogs nästan helt utan debatt i parlamentet, samt föreskriver extrema inskränkningar för shia kvinnor. De skulle enligt lagen bland annat behöva be sin make om lov för att lämna huset, samt kunna avkrävas sex minst var fjärde dag. Det första är förvisso något som redan praktiseras runtom i landet, de flesta av mina kvinnliga kollegor kan inte resa utanför Kabul om de inte har en manlig släkting med sig som kan skydda deras heder. Våldtäkt inom äktenskapet anses inte heller som brottsligt. Hursomhelt så har presidenten tack vare internationellt tryck nu skickat tillbaka lagen för ytterligare utvärdering. Ett annat gott tecken var att ca 300 shia kvinnor på onsdagen bestämde sig för att utnyttja sin rätt att demonstrera mot lagen. En av de största Shia moskeerna ligger granne med vårt kontor, och det var utanför där demonstrationen inleddes, så vi var inlåsta större delen av dagen. Det går knappt att föreställa sig hur modiga dessa kvinnor är som genomförde detta, och än mindre så när man betänker det faktum att de fick utstå spott, glåpord och stenkastning från både kvinnor och män som motdemonstrerade.

Natten till fredag ägde ytterligare en jordbävning rum, men det skakar ca en gång i veckan så senaste tiden har jag sovit igenom flera stycken. I torsdags natt vaknade jag dock upp, fönstrena skallrade och sängen skakade, men det varade bara i mindre än 30 sekunder så jag somnade strax om. Nu visade det sig att den varit tillräckligt kraftig för att förstöra 200 talet hus och resultera i ca 40 dödsoffer, i 4 byar uppe i Hindu Kush bergen ca 8 mil härifrån. I morse skickade vi iväg ett team för att undersöka vilka hjälpbehov som finns, för det talas också om hundratalet skadade.

Nu ska jag försöka njuta lite av det sköna vårvädret innan det är dags att förbereda för ny jobbvecka igen. Kram!

14 april 2009

Ett steg framåt, femton steg tillbaka...

What You Should Know About Women's Rights in Afghanistan

Huffington Post
Anand Gopal
Posted April 13, 2009

Just as the world's eyes are turning towards Afghanistan once again, a few conservative Afghan lawmakers are trying to pass a law that would, amongst other things, legalize marital rape, prohibit women from leaving the home without permission, deny them the right of inheritance, force a woman to "preen for her husband as and when he desires," and set the minimum female marital age to sixteen.

The draft proposal, which is aimed only at the country's Shia minority, recalls for many the harsh strictures of the Taliban era and has been roundly condemned in the international community: Hillary Clinton said that she is "deeply concerned" about the law, Obama found it "abhorrent", and others in the West have asked, "Is this what our soldiers are dying for?" The international condemnation has forced the Karzai administration to shelve the law for the time being, as the Afghan government pledges to look at the details of the bill more closely.

While the world buzzes about this latest setback for Afghan women, you might be wondering just what exactly the bill says about women's rights in Afghanistan.

What do Afghan women think about this law?

Most Afghan women have never heard of it. This is because the majority of Afghans are rural, living without electricity or a connection to the happenings in Kabul. Afghan women suffer from the lowest literacy rate in the world, at 13 percent. And the ones that are familiar with it mostly shrug their shoulders, because the conditions that the law imposes are no different than those that already exist in their everyday lives. The typical woman from the country's south or east, for example, cannot leave her home without a male guardian. She must wear the burqa in public at all times, and in some villages she must even don one in private. Marital rape is the norm in a society where sex is a man's right, not a woman's.

According to the UK-based NGO Womankind, anywhere between sixty and eighty percent of marriages are forced, 57 percent of brides are under the age of 16, and 87 percent complain of domestic violence. UNIFEM says that 65 percent of widows in Kabul see suicide as their only option to "get rid of their miseries and desolation." Thousands of women turn to self-immolation every year. There are no reliable stats on rape, as most women will never report it. This is because women can be convicted of zina, extramarital sex, if knowledge of the rape becomes public. In most of the country, even a woman just found outside of her home without the permission of her male guardian will be thrown in jail and tried as an adulterer.

How do Afghan women fare now compared to the Taliban era?

The answer, like most things in Afghanistan, depends on where you look and whom you ask. In the central highlands, for example, women of the ethnic minority group the Hazaras are usually allowed to leave the home and sometimes even find work. In Kabul, some females now have access to education, and there are well-paying NGO jobs available for the elite. Only five percent of girls go to secondary school throughout the country, but in Kabul more girls are enrolled than at any point in the last ten years.

In the south and east, life for women is mostly unchanged since the Taliban times: they remain cloistered indoors, in burqas, away from schools, without health care, without independence, and without protection from physical and sexual violence. And in some ways, life is even worse than during the Taliban: these women now live in an active war zone, caught in a crossfire between belligerents.

So the lives of women in the central highlands and in some cities have improved, while things have remained the same or even gotten worse for women elsewhere. The sum result is that things have mostly stayed the same for Afghan women since the fall of the Taliban. It shouldn't be surprising that the Organization of Economic Cooperation and Development recently released a study finding that Afghanistan is the second most unequal society in terms of gender in the world. Or that Afghan women rank at or near the bottom in almost every conceivable world ranking: life expectancy, maternal mortality, access to education, access to health care, suicide rates, domestic violence, and more. In short, Afghanistan is just about the worst place in the world to be a woman.

Why are things so bad for Afghan women?

People wrongly assume that the Taliban is a sort of alien force, imposing misogynistic views on an unwilling society. For instance, Ellen Goodman of the Washington Post Writers Group writes in a recent editorial that:

Afghan women had slowly gained rights through the 20th century. They helped write their country's 1964 constitution. They served in parliament and went to universities. They were 40 percent of the doctors and 70 percent of the teachers. Then the Taliban turned their homeland into a patriarchal jail. This couldn't be further from the truth. Afghan women did gain rights throughout the twentieth century -- in the cities. In the countryside, where the majority lived, no such thing happened. And the Taliban did not turn the Afghan homeland into a patriarchal jail; it was already a prison for women.

There are three causes for women's predicament. First, Afghanistan was and is a rural society, and in the south and east dominated by tribes. This tribal society is deeply patriarchal, with women commodified into a resource to be bartered, sold and fought over. Hence the Pashtun man is honor-bound to defend zan, zamin and zar (woman, gold and land).

Various Afghan leaders -- including some kings and the Communist government -- tried in vain to modernize the countryside. But this was a second reason why women remained oppressed -- the central state has been weak and unable to successfully enact reforms throughout the country.

Even as the central state made such attempts, other actors were actively working to undermine women's interests in the country. The third reason for the situation today is foreign intervention, especially by Pakistan, Saudi Arabia and the United States. The US and its allies supported the mujahedeen -- fundamentalist, misogynist warlords -- against the Soviets in the eighties. The mujahedeen transformed an extremely reactionary interpretation of Islam into the national standard, and in many ways were even worse than the Taliban. They burned down schools and libraries, killed women in public positions, enforced the burqa in areas under their control. They raped and killed thousands. After coming to power in the mid-nineties, they established a Ministry for the Promotion of Virtue and Prevention of Vice. One issued decree mandated that:

Women do not need to leave their homes at all, unless absolutely necessary, in which case they are to cover themselves completely; are not to wear attractive clothing and decorative accessories; do not wear perfume; their jewelry must not make any noise; they are not to walk gracefully or with pride and in the middle of the sidewalk; are not to talk to strangers; are not to speak loudly or laugh in public; and they must always ask their husbands' permission to leave home. When the Taliban arrived in Kabul in 1996, they continued to enforce these mandates, without resorting to the widespread raping and killing that marked the mujahedeen government.

After the Taliban was toppled, the US and rest of the international community supported these same mujahedeen in their return to power. The majority of the Afghan parliament today consists of these warlords. Is it any surprise then that parliament tries to pass anti-women laws?

Can the West save Afghan women?

Many observers say that unless the rural, tribal structure of the society is changed, the patriarchal prison will continue. But that might be something only the Afghans themselves can accomplish. In the meantime, many Afghan women say that the West can help this process -- by dropping support for fundamentalists and misogynists.

It will be important to take such a step, they say, because the West has a credibility gap -- despite billions of dollars, thousands of lives lost, and scores of promises, Western intervention has not made the lives of Afghan women significantly better.

11 april 2009

Nu finns det lite bilder...

...från Thailand! Jag har fräckt snott hälften från Anna (tack, tack :)). Klicka på länken Picasa fotoalbum i högermarginalen.

GLAD PÅSK på er!

08 april 2009

Afghansk problemlösning

Jag brukar oftast tycka att det är intressant och lärorikt att ta del av hur man löser problem i mindre utvecklade land (än Sverige) för oftast lyckas människor med minimala resursr komma på otroligt uppfinningsrika tillvägagångssätt som aldrig skulle ha slagit oss i väst. Men lika mycket som jag imponeras av innovationsförmågan, lika lite imponeras jag av det kortsiktiga tänkande som karaktäriserar en stor del av problemlösandet här. Ett exempel är vårt vattensystem i huset. När jag kom hit bröt det totalt ihop med ett par veckors mellanrum, vilket man kanske ändå till en viss del fick acceptera. Började dock kännas lite märkligt när samma gubbe dök upp varje gång nåt gick sönder, skruvade lite, bytte nån del, tog emot betalning och dyrt och heligt bedyrade att allt nu skulle vara löst - för att vara tillbaka ett par veckor senare för att laga samma problem. Senaste veckorna har vi gått från problem med vattenledningarna och vattentillgång varje vecka, till varje dag till att det i princip fungerat max en timme efter att de meckat. Under tiden jag var borta upptäcktes det att en del av problemet var en vattenläcka. Sagt och gjort, stengolvet i hall och kök borrades upp, det tätades, och sedan hällde man helt enkelt bara cement för att fylla igen hålen. Heltäcknigsmattan vek man helt sonika bara tillbaka, utan att kolla huruvuda golvet faktiskt var jämt, så nu har vi en skrynklig heltäckningsmatta och ett sjukt ojämnt golv. I köket har de inte ens bemödat sig med att lägga tillbaka plattorna över, och nån lyckades såklart trampa i cementen innan det torkat - ser mycket proffsigt ut! Nu kanske ni tycker att jag klagar ovanligt mycket, men då jag haft möjligheten att kolla in hur andra bor, och hur det funkar hemma hos dem, kan jag meddela att detta knappast tllhör vanligheterna, trots att vi befinner oss i Afghanistan.

Ett annat exempel, mer roligt än irriterande, även om jag suckade ganska tungt när jag upptäckte det, är att jag i två dagar försökt få städerskan att tvätta två av mina kuddar, för de ser verkligen äckliga ut, och består nog till 99% av kvalster. Första dagen försökte jag förlara att de behövde tvättas, när hon bara ville dra på nya örngott och lägga tilbaka dem. Visade väldigt pedagogiskt tykte jag. Trots det låg de otvättade, inslängda i min garderob, dock med nya örngott på när jag kom hem. Lade dem ånyo i tvättkorgen och tog demonstrativt av örngotten. När jag kom igår låg kuddarna på min säng, igen i nya örngott. Men när jag skulle ta ut dem för att kolla så de verkligen tvättats visade det sig att hon SYTT igen ett inre örngott, så att jag inte kan kolla själva kuddarna. Mycket listigt...

Imorrn börjar helgen om, jädrar vad fort veckorna går nu! Glad påsk på er alla där hemma! Kram!

04 april 2009

Back to reality

Min 3 veckors världsturné tog slut i måndags, då jag återvände till Kabul. Kom fram tidigt på morgonen, efter en skitträlig resa med mellanlandning i Dubai. Hade tre timmar mellan flygen och tänkte i min enfald att jag skulle kunna få några timmars sömn där, men väl framme visade det sig att jag anlänt till fel terminal och behövde byta för mitt plan tll Afghanistan. Brukar ju va en ganska enkel sak på vilken annan flygplats som helst, men här verkade ingen veta hur det skulle gå till. Jag gick fram och tillbaka med mitt bagage in en timme och frågade folk om hjälp. Insåg till slut att det inte fanns något annat transportmedel än taxi, så efter att ha växlat till mig lokal valuta, skakat på huvudet och svurit upprepat, fick jag betala motsvarande 10 pund för en 20 minuters taxiresa till terminal 2, som de stoppat undan på nån jädra bakgård. Efter ytterligare 2 timmars skumpande med ett av de inhemska flygbolagen landade jag på den vansinnigt röriga Kabul-flygplatsen. Väl igenom den sista 'säkerhetskontrollen' (2 sovande poliser och en icke fungerande röntgenapparat - tur, hade alkoholhalltiga drycker i väskan), väntade en timmes skumpande, denna gång som tur var på fast mark, innan jag kunde stupa i säng. Har således haft en kort men intensiv jobbvecka. Helgen inleddes i torsdags kväll med stor, supertrevlig fest, och har av den anledningen varit ovanligt lugn de följande 2 dagarna...

Idag har det varit riktigt skönt vårväder, så jag har lunchat ute med ett par vänner, varpå några av oss åkte vidare till en stor park för att kolla in en fotoutställning. De ställde bl a ut en av världens mest igenkända foton från Afghanistan, som först publicerades i National Geographic i mitten på 80-talet. Hennes blick är något otroligt genomträngande!



Flickan fotograferades i ett flyktingläger precis på andra sidan gränsen i Pakistan där hon hamnat efter att hennes hemby bombats sönder och hennes föräldrar dött. För några år sedan lyckades fotografen leta reda på henne igen, hon hade lyckats återvända till Afghanistan, gift sig och fött fyra döttrar. Sorgligt nog var hon fortfarande utfattig och bodde i en avlägsen del av landet långt från några utbildningsmöjligheter. Trots att detta foto av henne dragit in massvis med pengar verkar inget av det kommit henne till dels. Däremot skapade National Geographic en fond i hennes namn som idag tydligen ger afghanska barn utbildningsmöjligheter. Alltid något!

Dags att förbereda för en ny arbetsvecka, tjoho! Hoppas ni därhemma kunnat njuta av det fantastiska vårvädret jag fått rapporter om! Kram!

26 mars 2009

Kontantlös men med nya skor

Har just återvänt till hotellet efter en lång dag som avslutades med ett möte med ett företag som vill skänka pengar till ett utbildningsprojekt i Afghanistan. Det är vi naturligtvis väldigt tacksamma för! Jag fick följa med för att försöka ge en bättre bild av hur det är att arbeta i Afghanistan, men det ställdes ganska många kluriga, detaljerade frågor om just utbildningsprogrammet så jag kände väl kanske att jag borde varit bättre förberedd och påläst...nu hade mina kollegor gjort ett sånt himla bra jobb med att redan övertyga dem så förmodligen ingen större skada skedd. Hursomhelst väldigt intressant att få träffa våra givare och veta lite mer hur de resonerar, speciellt i det rådande ekonomiska klimatet. Apropå det senare, eller snarare trots det, råkade jag bara ta vägen hem genom Covent Garden (aka posh shoppingområde) och hittade naturligtvis ett par skor jag inte kunde vara utan, speciellt inte med tanke på att det var löning idag. Hade naturligtvis kollat kontot idag och visste att det fanns en del sköna slantar där, men det gick inte att betala med kortet. Här använder de bara chip verkar det som, och häromdagen kunde jag ta ut i ATM, så jag tänkte att det knappast kan vara avmagnetiserat. Fick springa iväg och försöka ta ut kontanter men det funkade inte heller. Och jag som redan snört på mig 'mina' nya dojjor...pinsamt. Som tur var lyckades jag hitta en sista skrynklig sedel. Så nu sitter jag mer eller mindre kontantlös, dock med ett par sjukt snygga skor förstås, men med en helg kvar i London...blir nog ett telefonsamtal till banken imorrn. Kan hända att jag chockat kortet såpass efter noll aktivitet i Afghanistan att banken tror att det blivit snott...det har det ju inte, men möjligen helt övertaget av shoppingdjävulen jag verkar ha på axeln...

På temat världen är liten var jag och klippte mig igår, precis mittemot kontoret på ett ställe som blivit rekommenderat av en kollega. Killen var helt fantastiskt rolig och vi hade jätteintressanta konversationer. Dessutom är det den första frisör jag stött på som verkligen engagerat sig och kommit med tips och ideer. Och nej, inte gay. Kanske borde droppa mitt visitkort där, hmm...;) Ett glas vin ingick i servicen också...tyckte det var en sjukt bra affärside! Hursom, en av de andra tjejerna som jobbade där inne visade sig komma från Jönköping...vad är oddsen? I en stad som London, där det måste finnas en miljard frisörer??

Jaja, nu ska jag väl äta min sorgliga middag, bestående av frukt och bröd inköpt i den lokala kiosken...

Kram på er!