Lugnet efter stormen

Det blev en ganska innehållslös dag igår, stannade hemma resten av dagen, och somnade innan 9, helt slut av både för lite sömn och som en följd av att adrenalinet gått ur kroppen. Men sov ganska oroligt, och vaknade av minsta lilla ljud...låg mest och väntade på nästa smäll. Många är överens om att detta är den värsta attacken och smällen på länge i Kabul, och det är definitivt det läskigaste jag upplevt här. Förmodligen för att det var så fysiskt nära, och för att föredetta kollegor förolyckats.

Idag tog jag mig ut och lunchade med några vänner, och det var skönt att få prata om gårdagens händelser, och höra om andras upplevelser. Efter lunchen tog vi en kort tur genom stan, för att göra lite inköp, och åkte förbi genom området där attacken skedde. Förstörelsen är enorm, flera kvarter från själva bomben finns det inte en enda hel glasruta. Hela träd har slitits upp med rötter och allt och svepts iväg. Läste någonstans att kratern efter bilbomben var ca 2.5 meter djup, men såg den inte själv.

Tog några, inte så bra, bilder med mobilen:





Som lite terapi försökte jag mig för första gången i nya lägenheten på att baka. Är livrädd för gasspisar här, statistiskt sett är de en mycket större risk än attacker och kidnppningar i Afghanistan. Klarade mig den här gången,och resultatet blev en helt OK äppelkaka, som fick bli efterrätt nu ikväll då vi firade det kinesiska nyåret - det är nu tigerns år! Vad det nu innebär... Förhoppningvis att Afghanistans framtid kan bli lite ljusare.

Lika tacksam som jag är för mina vänner här, som gör tillvaron bra mycket lättare, är jag naturligtvis för alla er därhemma som hört av sig och skickat tankar!

Kabul attackerat

Tanken var att jag i mitt nästa inlägg skulle berätta om slutförandet av min detox upplevelse, galen shopping i Bangkok och Dubai, första veckan på nya jobbet samt pappas snabbvisit i Kabul. Sorgligt nog hann det komma ytterligare en meningslös attack emellan, vilket föranlett detta inlägg.

Vaknade halv sju i morse av en ordentlig smäll som skakade huset jag bor i. Kastade mig ur sängen, hoppade i kläderna och gav mig ned till vakterna. Samtidigt som jag kom ut påbörjades skottlossning. Vakterna pekade mot himlen, där ett stort rökmoln syntes. Detta är ju knappast den första attacken som skett sedan jag kom hit, men jag har aldrig varit så nära tidigare. Det lät som skottlossningen ägde rum precis utanför vårt compound på gatan. Ett par av mina kollegor kom också ut, och vi beslutade oss ganska snabbt för att sätta oss i vårt safe room, då vi inte visste riktigt vad som pågick. Den första informationen som kom, var att det var en bomb som detonerat i eller utanför stadens ena lyxhotell Safi Landmark, som ligger ca tre kvarter, eller ca 750 meter, bort från där jag bor sedan förra helgen.

Ca en halvtimme efter första smällen hördes ytterligare en, och skottlossningen fortsatte. Runt 9-tiden tilläts vi gå tillbaka till våra lägenheter, men instruerades att hålla oss borta från fönstrena, för det avlossades skott sporadiskt fortfarande. Vid det laget visste man åtminstone var explosionerna skett. Vid lunchtid meddelades att det hela var över…då hade minst 17 personer mist livet och ytterligare 40-talet skadats. Det scenario vi fått förklarat för oss är att den första smällen var en självmordsbomb som detonerades utanför att hotell, längre ned på gatan från Safi Landmark. Den andra smällen skall ha varit en självmordsbombare som tagit sig in i ytterligare ett hotell, där många utlänningar brukar bo, gått upp på andra våningen och sprängt sig själv i bitar. I all förvirringen, och vissa skulle väl också säga inkompetent respons från afghanska säkerhetsstyrkor, sköts ytterligare människor ihjäl när de försökte ta sig ut ur hotellen. Fruktansvärt.

Det finns ett par olika teorier om motiv och mål, men det verkar rätt tydligt att det var just utlänningar som var målet. Attacken kom så pass tidigt att inga afghaner var ute på gatorna, och det är dessutom helgdag idag, så affärer och kontor är stängda. Hotellgästerna sov förmodligen allihopa. Min förra arbetsgivare har tyvärr också drabbats, åtminstone två afghanska kollegor befann sig på hotellet där självmordsbombaren tog sig in, men lyckligtvis på första våningen. De gömde sig, lyckades ta sig ut och vidare till huset där jag bodde förut. Lätt skadade men med livet i behåll.

Talibanerna har som vanligt tagit på sig detta, men det finns anledning att misstänka att det är andra aktörer involverade.

BBC och DN har lite mer info och bilder.

Ytterligare en svart dag i Afghanistan, där oskyldiga får sätta livet till i en helt jävla meningslös konflikt.

Lite Afghanistan kunskap

Denna lank leder till ett chat sammandrag i DN med Torbjorn Petterson, general sekreterare for Svenska Afghanistankommitteen, som om nagon vecka ar min nya arbetsgivare!

Tydligen inte helt zen än...

...efetrsom jag i det närmaste bröt ihop när det visade sig att jag inte skruvat på korken ordentligt på min vattenflaska, varpå den läckt ut i hela handväskan och infiltrerat bland annat min mobil. Skit! Den går numera inte att slå på...man behöver visst nån minimal skruvmejsel för att få isär den, och kunna torka den, och jag lär inte få tag på en förrän jag är tillbaka i Bangkok nästa vecka...så från och med idag är jag off the radar. Typiskt dåligt, hoppas verkligen mobilen går att laga...för nu har jag inte ens tillgång till en klocka eller alarm så jag kommer upp på morgonen... Tilläggas skall att jag i morse lyckades tappa min dator rakt i det stenhårda golvet, men peppar peppar verkar den i alla fall inte ha gett upp... Ja, och så har jag ingenstas att bo från Fredag, så måste ge mig ut på bungalow jakt. Typisk måndag.

Annars är allt bra, masar mig mellan stranden, massagebehandlingarna, pilatespassen och restaurangen där min "mat" intas. Börjar komma in i lunken men magen kurrar rejält med jämna mellanrum och har debatterat med mig själv huruvida jag skall bryta fastan tidigare än tänkt...men det är nog lika bra att bita ihop, är övertygad om att detta gör gott för kroppen, och tillvaron här i stort gott för själen.

Dags för smaklös buljong nr 4...har avklarat mer än hälften nu!

Paradis eller helvete?

För att få en nystart och förhoppningsvis kunna lämna lite emotionellt bagage bakom mig, fick jag (av någon outgrundlig anledning) för mig att jag skulle testa på att fasta för att avgifta kroppen. Livet i Kabul är synnerligen ohälsosamt, både mentalt och fysiskt, så det lät som en bra ide att dels ta hand om kroppen, dels få ligga på en strand och bara blicka ut över havet. Sagt och gjort, jag bokade ett 7 dagars program på Koh Pha Ngan (KPN) i Thailand, utan att fundera speciellt mycket på vad det faktiskt innebar. Jag tror jag påpekade detta efter min resa till Nepal, där jag inte heller riktigt förutsåg vad jag gett mig in på. Vet inte om det är en styrka eller svaghet, men hursomhelst har jag återigen gett mig in på något vansinnigt…☺

Anlände till The Sanctuary i onsdags. Dessförinnan spenderade jag två dar i Bangkok, shoppade loss och unnade mig god mat. KPN ligger inte speciellt långt bort från Bkk, och efter en timmes taxiresande, skytrain, tunnelbana, nattåg, buss, båt, taxi, och båttaxi var jag framme…det tog nätta 18 timmar, så jag anlände som ett vrak. Jag trodde i min enfald att jag skulle inleda min fasta omedelbums, men detta visade sig inte vara så klokt, framförallt eftersom jag inte förberett mig något vidare. Jag fick således inleda med att bara äta råa grönsaker i dagarna två. Inte så tokigt som det låter, de har en fantastisk restaurang här, men den godaste vegetariska maten jag nånsin käkat! Mitt enda problem är att de också serverar vanlig mat, för icke-fastare, som doftar ljuvligt. Bara åsynen av nybakad chokladkaka gjorde att jag var villig att ge upp innan jag ens börjat…

Inledde min fasta idag (fredag), det är ett späckat schema! Kl 7 (ja, vad faan tänkte jag, jag är ju sjukt morgontrött!) måste man ta sin första shake, den är gjord av lera och vatten, och något de kallar psyllium, och smakar därefter. Detta skall visst ’borsta ur’ tarmarna och hjälpa till att föra ut alla gifter. Varje 1,5 timme tar man något, antingen en ler shake eller örter i tablettform. På kvällen lyxar de till det med en tämligen smaklös buljong. Och slutligen ytterligare ett piller…som jag ska ta nu…så, nu är första dagen helt avklarad! Bara att gå och lägga sig. Oturligt nog hålls varje fredag ett gigantiskt party på den intilliggande resorten, där alla dessa hälsofreak tydligen intager magiska svampar och annat simulantia (’it’s good for you, it’s from the nature!’) i alla de former och dansar till lunch nästa dag. Det pågick fortfarande när jag tog min morgonpromenad, och på ca 300 meters avstånd kunde man känna lukten av vad som förmodligen bidragit till att folk kunnat dansa oavbrutet i 12 timmar.

Måste kanske också berätta om det bästa och sämsta med denna hälsovecka…det bästa är att jag varje dag får en spa behandling! Idag, då jag lyckades bränna min blekfeta kropp redan första dagen, valde jag en gurk- och aloe vera inpackning av hela kroppen som var alldeles fantastisk! Man får ju inte va blyg här, jag hade verkligen inpackning precis överallt, men det var det värt! Kände mig som ett litet barn som blev omhändertagen – det var en otroligt skön känsla! Den andra bästa saken är att jag får gå på ett yoga pass varje dag. Har insett att mina leder är mer eller mindre cementerade, så man gör kanske inte något vidare graciöst intryck, men det är väldigt skönt att få sträcka ut och lyssna på kroppen.

Det hittills värsta (efter denna första dag) är den dagliga tarmsköljningen man genomgår. Äckligare procedur får man leta efter! Utan att gå in på för många detaljer är det på ett ungefär som att frivilligt framkalla rännskita… inte något för den kräsmagade kan jag säga…

Mår dock faktiskt helt OK, trodde det skulle vara värre, men det sägs att dag 2 och 3 skall vara de värsta. Och kommer förmodligen fortsätta drömma om onyttig mat i alla dess former – har redan planerat vad jag skall chocka magen med när jag återvänder till Bangkok om 10 dar. Eller så kanske jag blivit helt omvänd till vegetarian…

Slutet på en erfarenhet, men början på en ny

Som vanligt flög tiden förbi och jag hann inte reflektera speciellt mycket innan mina tre sista veckor med RB var över, och med dem också mitt första riktiga jobb… Kastades rätt in i hetluften, med jobb till efter midnatt samtidigt som jag skulle försöka lämna över till min efterträdare. Samma dag hon började skedde en synnerligen väl koordinerad attack i Kabul, som började med självmordsbombare och övergick i regelrätta gatustrider. Vi hörde som vanligt ingeting ute hos oss, och det var inte förrän jag började få samtal hemifrån som jag insåg vad som pågick. Märkligt, hur man kan befinna sig i samma stad och samtidigt vara mer eller mindre helt avskärmad. Vi jobbade koncentrerat hela dagen och det var inte förrän jag kom hem på kvällen och kunde kolla på nyheterna som jag förstod riktigt vad som hänt. Återigen, väldigt oroväckande att talibanerna lyckas ta sig in till presidentpalatset utan att bli stoppade. Egentligen är jag inte förvånad, för trots att de jämt påpekar att de centrala delarna av Kabul skall vara innanför någon slags järnring, är det inget man upplever när man åker genom alla check points. De slöa poliserna och militärerna viftar bara bilarna rakt igenom, så det kan inte krävas överdrivet mycket list för att ta sig hela vägen in till centrum i en bil full med sprängmedel. Onekligen olustigt, men livet i Kabul går vidare…

Det är nu en dryg vecka sedan jag gjorde min sista dag med RB och det var med blandade känslor jag åkte hem den sista dagen… Arbetet tar verkligen upp större delen av ens liv här så det kommer kännas märkligt att inte längre vara en del av det som fortsätter. Även om det varit stundtals väldigt tufft, har det också varit otroligt utvecklande, och ur ett personlighetsutvecklingsperspektiv (ha, slå det ordet om ni kan...är det ens ett ord?) kunde jag nog inte önskat en bättre plats att starta min karriär. Jag hoppas få kunna återvända till RB i framtiden, men känner trots det att det är dags att göra något nytt och införskaffa lite annan erfarenhet. Har inte alls hunnit reflektera över mitt nästa jobb och jag misstänker att det kommer bli en tuff start, men är övertygad om att detta är en nyttig förändring.

Till alla er som läst min blogg, kommenterat, stöttat och peppat – tack! Utan er vore allt detta bra mycket svårare! Jag ämnar fortsätta ’skriva av’ mig och hoppas att ni fortsätter följa mina äventyr!