Har bara varit tillbaka i Kabul en vecka, men den lilla solbränna jag lyckades åstadkomma har redan bleknat. Har dock fortfarande sand kvar i mina skor efter ett öken relaterat öventyr som höll på att sluta illa...men med mina katastrofhantering skills löste det sig innan vi behövde tillkalla bärgningsbilen...Men vi börjar väl från början...
Att ta sig ut ur Afghanistan var till att börja med inte det enklaste. De har byggt en ny terminal på flygplatsen, väldigt imponerande, men det är ingen större skillnad på servicen... Först släpptes vi inte in ens på flygplatsen, utan fick stå och frysa i en halvtimme, kl 6 på morgonen, av vilken anledning kunde de inte riktigt säga. Sen lyckades bussen som skulle slussa oss de 200 meterna från terminalbyggnaden till flygplanet åka vilse och chauffören kunde inte hitta rätt plan. Vi fick köra rally ett par varv mellan planen innan det visade sig att det var det första vi stannat vid. Väl ombord kunde kaptenen snabbt konstatera att det var för dålig sikt för att lyfta. Kabuls flygplats har nämligen tydligen ingen väl fungerande radar, så kaptenerna måste kunna se ett visst avstånd för att inte krocka med bergen...Förvisso tacksam att de inte tummar på säkerheten (allt är relativt), men när vi, 4 timmar senare, väl lyfte var det fortfarande precis lika dimmigt...
Vi blev alltså ganska försenade till Dubai, och fick kasta oss till en biluthyrningsfirma. Vi bad om en manuellt växlad toyota, och fick en automatväxlad chevrolet....topp. Hittade som ett mirakel ut ur Dubai och påbörjade den 6 timmar långa körningen mot Muscat. Väldigt vackert ökenlandskap bitvis, och på den omanska sidan gränsen hann vi se ett vackert lilaskimrande bergslandskap innan det blev totalmörkt. Alla oljepengar har i alla fall använts till att bygga infrakstruktur, det var som en walk in the park att köra, mest rakt fram, enda gången man behövde bromsa var antingen i en av de tusentals galet utsmyckade rondellerna eller när omaner bestämde sig för att springa över motorvägen.
Väl framme i Muscat, där vi spenderade 3 dagar, ägnades tiden åt lyxiga middagar, poolhäng, massage, snorkling, shopping, god sömn och minimalt med kultur. Muscat i sig var inte supercharmigt, kändes nästan lite konstgjort, men det låg väldigt vackert vid kusten, med berg som tornade upp sig i bakgrunden. Har aldrig varit i ett arabiskt land förut, men det som slog mig mest var hur påklädda alla var, mer så än här i Afghanistan. Kvinnorna bär långa svarta kappor, ofta till och med handskar, och många har den iranska varianten av huvudsjal, där endast en liten springa lämnas för ögonen. Att käka måste vara ett härke... Männen bär långa kritvita särkar och palestina sjalar på huvudet. En skillnad mot här var dock att kvinnor verkar vara friare att röra sig ute.
Allt var dyrt som attan och det är tydligt att väldigt många omaner har det väldigt bra ställt. Ett av kvällsnöjena för unga omaner verkar vara att cruisa runt i sina flashiga bilar mellan lyxhotellen. Det var också på lyxhotellen alla restauranger och barer (med alkoholservering) fanns, så så mycket genuin omansk kultur fick vi inte uppleva.
Vi vände tillbaka på tisdag morgonen, och allt gick som på räls, ända tills vi kommit in i Förenade Arabemiraten igen, och jag bestämde att jag ville stanna och ta kort på kamelerna och sanddynerna. Körde av vägen för att parkera i det som såg ut att vara en vägren, men visade sig vara i det närmaste kvicksand. Så när vi skulle köra därifrån grävde sig chevans framhjul bara djupare och djupare ned i sanden, och det vara bara att börja gräva... Skyfflade bort massvis med ökensand, men bilen verkade bara sjunka djupare... Tillslut stannade det en bil med pappa, son och farfar, som erbjöd sig att hjälpa till. De hade en Lexus V8, med fyrhjulsdrift som nog skulle kunna dra upp vår skitbil från sanden. Liten detalj dock, vi hade inget rep att bogsera med. Killarna stack iväg och återkom med en liten stålvajer som de försökte fästa. Den lossnade naturligtvis omedelbart de försökte dra upp oss. Nästa bil stannade - denna man hade ett ordentligt rep i bakluckan, och efter att ha slirat runt ett tag kom bilen äntligen loss. Repkillen mumlade nåt om att detta händer oavbrutet...turista! Kändes lite bättre att vi inte var de enda blondinerna som blivit ståendes... Då var det dags att andas ut och vi kunde konstatera att en mindre kris undanvärjts.
Vidare mot Dubais flygplats, tror det tog nån timme innan all sand och sten hade ramlat ur karossen... Trodde vi. Precis när vi kört av mot flygplatsen började det dunka rytmiskt i vänster framhjul, och vi rullade så försiktigt som möjligt in hos biluthyraren. Jag betalade och bad tyst för mig själv att de inte skulle kolla bilen så nogrannt. Klappat och klart, på väg mot terminalen..men nej, Laura hade lagt min ipod i handskfacket och glömt plocka ur den. Bilen hade hunnit försvinna långt, och återigen var jag helt säker på att de skulle komma tillbaka och säga att vi var skyldiga en miljard kronor för en förstörd bil. Men vi klarade oss och kom därifrån med ipoden i behåll. Tills vi återvände senare på kvällen vill säga, för att hämta ut vårt bagage som vi lämnat i baggageförvaring under dagen. Då visade det sig att Lauras ipod istället blivit snodd från hennes väska i ett låst förråd där vi betalat för att förvara väskorna. På detta följde två timmar på polisstationen där Laura fick göra en anmälan. De var ju inte så vidare värst snabba de där poliserna, men åtminstone nogranna. De ritade t o m en karta över 'brottsplatsen'. Men ipoden kan Laura nog se i stjärnorna efter.
Slutligen på planet, som gick kl 03.30, direkt in på kontoret, jobba en hel dag, och all den där vilan var som bortblåst och axlarna uppe vid öronen igen...Men har iaf en ny stämpel i passet :)
Ses snart!
