Kontantlös men med nya skor

Har just återvänt till hotellet efter en lång dag som avslutades med ett möte med ett företag som vill skänka pengar till ett utbildningsprojekt i Afghanistan. Det är vi naturligtvis väldigt tacksamma för! Jag fick följa med för att försöka ge en bättre bild av hur det är att arbeta i Afghanistan, men det ställdes ganska många kluriga, detaljerade frågor om just utbildningsprogrammet så jag kände väl kanske att jag borde varit bättre förberedd och påläst...nu hade mina kollegor gjort ett sånt himla bra jobb med att redan övertyga dem så förmodligen ingen större skada skedd. Hursomhelst väldigt intressant att få träffa våra givare och veta lite mer hur de resonerar, speciellt i det rådande ekonomiska klimatet. Apropå det senare, eller snarare trots det, råkade jag bara ta vägen hem genom Covent Garden (aka posh shoppingområde) och hittade naturligtvis ett par skor jag inte kunde vara utan, speciellt inte med tanke på att det var löning idag. Hade naturligtvis kollat kontot idag och visste att det fanns en del sköna slantar där, men det gick inte att betala med kortet. Här använder de bara chip verkar det som, och häromdagen kunde jag ta ut i ATM, så jag tänkte att det knappast kan vara avmagnetiserat. Fick springa iväg och försöka ta ut kontanter men det funkade inte heller. Och jag som redan snört på mig 'mina' nya dojjor...pinsamt. Som tur var lyckades jag hitta en sista skrynklig sedel. Så nu sitter jag mer eller mindre kontantlös, dock med ett par sjukt snygga skor förstås, men med en helg kvar i London...blir nog ett telefonsamtal till banken imorrn. Kan hända att jag chockat kortet såpass efter noll aktivitet i Afghanistan att banken tror att det blivit snott...det har det ju inte, men möjligen helt övertaget av shoppingdjävulen jag verkar ha på axeln...

På temat världen är liten var jag och klippte mig igår, precis mittemot kontoret på ett ställe som blivit rekommenderat av en kollega. Killen var helt fantastiskt rolig och vi hade jätteintressanta konversationer. Dessutom är det den första frisör jag stött på som verkligen engagerat sig och kommit med tips och ideer. Och nej, inte gay. Kanske borde droppa mitt visitkort där, hmm...;) Ett glas vin ingick i servicen också...tyckte det var en sjukt bra affärside! Hursom, en av de andra tjejerna som jobbade där inne visade sig komma från Jönköping...vad är oddsen? I en stad som London, där det måste finnas en miljard frisörer??

Jaja, nu ska jag väl äta min sorgliga middag, bestående av frukt och bröd inköpt i den lokala kiosken...

Kram på er!