Lyckades få en hel del vila på planet hit, trots tvååringen i sätet brevid som hade hissy fits med jämna mellanrum och gav ifrån sig såna gälla dödsskrin så att en döv hade fått tinnitus. Alla barnen jag träffat hemma nu (Valle, Eddie och Nora) under min semester har ju varit små underbart mysiga solstrålar som fått den biologiska klockan att hosta igång lite, men små barn på flygplan blir helt enkelt aldrig charmigt.
Även om den gått alldeles för fort, har jag haft en vansinnigt bra semester, både hemma i Svedala och i New York. Har hunnit träffa de allra flesta, delta i både bröllop och midsommarfirande, göda mig på god mat, och bara mysa. Har insett hur otroligt tacksam och privilegierad jag är för att jag har de vänner och familj jag har, som låter mig flyga och fara och vara borta mest jämt, och sedan tar emot mig med öppna armar varje gång jag kommer hem. Det, och ni, betyder otroligt mycket för mig, och ger mig en styrka och trygghet att fortsätta göra det jag gör! Tack!
Sverige är som absolut vackrast på försommaren tycker jag! Fler midsommarbilder kommer såsmåningom!
1 kommentar:
Josephine! Tänker på dig, hoppas du kunde sova lite på flygplatsen och skickar en massa massa kramar till dig! Puss!
Skicka en kommentar