06 mars 2010

Otypisk vecka i Afghanistan

Som om det inte var tillräckligt med attacken i fredags, väcktes jag på söndagmorgonen, halv fyra, av en jordbävning. Den varade inte speciellt länge, och uppnådde inte mer än 5.7 på richterskalan, men var tillräckligt för att jag inte skulle våga somna om...inte den mest avslappnade helgen direkt. Arbetsveckan gick som vanligt fort, så snart var det torsdag igen.

För att försöka hitta en motvikt mot förra helgens jobbigheter, försökte jag den här helgen uppleva en del av det som trots allt är bra med Kabul. I torsdag gick vi således på konsert med Kabuls enda (?) indie popband, Kabul Dreams. Publiken var överväldigande afghansk, och det var uppmuntrande nog ett ganska stort antal tjejer där. När musiken väl drog igång satt de dock tysta och stilla på stolar längs ena sidan, medan killarna dansade och röjde framför scenen. Bandet består endast av tre killar, som framförde både covers och egna låtar, och de har ett riktigt bra sound, åtmistone för att vara ett afghanskt band som spelar västerländsk musik. Verkligen modigt av dem, och jag hoppas att fler unga människor inspireras till att uttrycka sig genom musik. Några smakprov finns här.

På fredagen följde jag med för att titta på en match i den afghanska nationalsporten Buzkashi. Kort går 'sporten' ut på att man, till häst, skall släpa en död get ett varv runt en plan i full galopp för att sedan försöka släppa det i en ring i ena änden av spelplanen. Det var oklart huruvida de faktiskt spelade på lag, men ens moståndare gör i alla fall allt de kan för att hindra en från att lyckas med detta. - det var ett under att det inte uppstod speciellt många skador! I matchen vi såg deltog kanske 50 man till häst, och det var väldigt intensiva kapplöpningar och fighter om den stackars huvudlösa geten. Buzkashifältet vi besökte ägdes tydligen av vice presidenen Fahim, som faktiskt dök upp efter ett par timmar omringad av sitt personliga garde och diverse VIP gäster. För att göra det hela ytterligare spännande började Fahim dela ut prispengar till de som lyckades 'göra mål', vilket naturligtvis intensifierade det hela, och alla medel verkade nu vara tillåtna... helt galet. En amerikansk antropolog har beskrivit spelet som en metafor för en afghansk existens: "brutal, chaotic, a continual fight for control".

Här följer några foton och en video:
Alla var inte superatleter...






Trots de brutala inslagen var det en fantastisk utflykt, och väldigt skönt att komma ut från Kabul och få se något nytt. Tyvärr avslutades veckan på ett mindre trevligt sätt...blev förmodligen matförgiftad igår när vi var ute och käkade middag, och spenderade större delen av natten med att kräkas och feberyra. Mår aningen bättre nu, så hoppas det hela är över...