07 november 2009
Tack!
Har haft ett par ovanligt kämpiga veckor, fulla med stresspåslag från alla håll och kanter, och har således haft en del funderingar över vad framtiden bör innehålla. Det som håller en uppe i sådana här svackor är alla underbara vänner och familjemedlemmar, både här i Absurdistan och hemma - tack till alla er som peppat och skickat kramar och stått ut med mina klagomål, ni är alldeles, alldeles...underbara!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Alskade hjartat - du kampar sa jadra bra for sa mycket gott och i kamp mot fordomar, smaaktighet och orattvisor.... du har mitt fulla stod och... odelade beundran.
Kram fran en lite febersjuk pappa i Vastra Afrika
Hej min gumma, jag känner att jag inte stöttat dig nåt vidare i dina senaste vedermödor. Emily berättade ju allt efter att du ringde för några dar sen.... Självklart har jag tänkt mycket på dig och hur du ska stå ut med allt det jobbiga. Har du fått någon respons från din chef ang. utskicket av den indiske kollegan ?
Så typiskt omoget att göra så istället för att prata med dig, men han tålde väl inte en tillsägning av yngre kvinna! Jädra mansgris. Hoppas du orkar kämpa för att få nån rätsida på det som händer i erat hus! Du är i våra tankar ska du veta. Många kramar från Mamsen
Håller helt å hållet med föregående talare... Är så stolt över dig vännen!! Var så skönt att höra din röst förra lördagen, synd att det bröts, men skönt att vi slapp säga hej då =0) Längtar så tills jul då vi får träffas! Puss å krams ica
Ptsss - det är ju det vänner är till för!!! Klart vi ställer upp med det vi nu kan så här på distans. Ska försöka få armarna att räcka till en kram åt dig när du kommer hem till jul ;-)
Puss och kram hjärtat!
Skicka en kommentar