Lite fler bilder!

Igår hängde jag halva dagen på ett supermysigt internet cafe - kaffet serverades i IKEA muggar, det känns himla tryggt!

Imorrn, eller möjligen på tisdag börjar Ramadan, eller Ramazan som de säger här. Detta innebär i korthet en månads fastande för muslimerna, samt avhållsamhet från ex sex och rökning, under dygnets ljusa timmar. Vår nationella personal har därför förkortad arbetstid under Ramadan - helt förståeligt, vet själv vilket monster jag blir om jag inte får äta enligt mat och sovklockan...:) Skillnaden för mig blir ju inte egentligen så stor annars, då jag redan idkar avhållsamhet i 2 av 3 nämnda fall... Läs mer allmänt om det här: , ramadan i Sverige här samt den kommersiella vinkeln här

Svensk text...:)
Kabul hus
Kabul hotell
Min gata i stan...
Get on track - event: Children can't wait!
Teckningar som barnen gjort
Jag med en av chaufförerna/alltiallo - Farid
Tre flickor fick hålla korta tal, och bland annat påpekade de det faktum att deras lärare snor deras böcker och material för egen vinning...
Min assistent Qasim

Stressig första vecka

Idag är det 'lördag' här, men jag sitter ändå på kontoret. Känner mig hopplöst efter med det mesta, och vansinnigt förvirrad. Den här gångna veckan har varit sjukt stressig; mesta tiden har ägnats åt att färdigställa ett förslag på ett projekt vi ska söka pengar för, som ska lämnas in till Europeiska Unionen. Kriterierna för hur detta förslag skall utformas är helt tokigt strikta (jag förbannar EUs byråkrati tusenfalt), och varje gång jag läst instruktionerna har jag upptäckt något jag missat. Trodde att jag lyckats slutföra det igår kväll, då hade jag stressat upp halva kontoret för att få allt klart, eftersom deadline skulle vara 1630. Eh, trodde jag... Jag upptäckte nämligen nu att jag blandat ihop dagarna och att det faktiskt ska lämnas in på söndag. Tur det, för när jag kom hit i morse insåg jag dessutom att jag glömt att inkludera en 4-sidors sammanfattning av det 45-sidiga förslaget, som redan blivit snyggt inbundet...scheisse...kände hjärnblödningen komma smygande... Jaja, det är ju tur att jag har 6 års avancerade studier i copy+paste... Men om jag har blödande magsår lagom till nästa helg skulle jag inte bli förvånad.. kanske dock är nyttigt för mig att få jobba hårt för en gångs skull, som den slacker jag allmänt är känd som...:)

Igår hade vi ett stort event här utanför kontoret (bilder kommer) som syftade till att rikta uppmärksamheten mot det så kallade Millenium Development Goal nr 4 - att minska antalet barn under 5 som dör i världen med 2/3 till 2015... Helt omöjligt kan tyckas, och omöjligare än omöjligast i Afghanistan. Här dör ofattbara 900 barn VARJE DAG, de flesta av dem pga sjukdomar som man med enkla medel skulle kunna förebygga med ex vaccinationer, ett minimum av vård till blivande och nyblivna mödrar, eller bara tillräckligt med vatten och mat. Men Afghanistan rankas som nr 174 av 178 på listan över länders välstånd (Human Development Index), så det säger sig själv att det krävs en hel del för att vända situationen. Det är enormt hjärtskärande.

För övrigt var det ett flertal afghanska tvstationer där, eftersom vi hade besök av både diplomater och ministrar, så om nån där hemma har typ al-Jazeera eller Tulo TV kanske ni får se en skymt av mig :)

Har nu flytta in i mitt nymålade rum, det känns skönt att kunna få börja göra sig hemmastadd. Internet funkar tyvärr inte än, inte heller TVn med de 600 kanalerna... men å andra sidan kanske man ska va glad att vi har el då och då, rinnande vatten och toalett som (oftast) går att spola på... det är mer än det 100-tal interna flyktingar som har sitt läger på andra sidan muren vårat flashiga kontor...

Apropå saker som man sldrig trodde man skulle uppleva i Kabul, spenderade jag 3 timmar på terassen igår med att lyssna på en predikan från en av gubbarna här om hur alla sjundedagsadventister är det utvalda folket, tt deras sanning är den enda rätta, samt att det är rätt troligt att jag kommer hamna i helvetet snart. För att inte tala om alla katoliker - de är tydligen absolut värst. Till saken hör att den andra gubben är katolik...det blev lite spänt efter ett tag... Alltid enormt intressant att lära sig om andras trosföreställninagr men det fanns liksom inte så mycket utrymme för faktiska diskussioner...

Nu ska jag strax börja röra mig hemåt. Hoppas ni där hemma får en skön helg, och tack för alla kommentarer/att ni läser! Många kramar

Dust in the wind - bokstavligen talat

Namnet på min blogg, Dust in the wind, kommer från en av mina favoritlåtar, men när jag valde det hade jag ingen aning om hur passande det skulle vara bokstavligen talat. Det är nämligen otroligt dammigt här i Kabul! Ibland när jag ser ut genom fönstrena kan man inte ens förnimma bergen som tornar upp sig runt om staden. Igår blåste det rejält och då är det nästan så att man får flashbacks till Plantis; man kan torka fint sanddamm ur både näsa och öron...

Sitter nu ensam kvar på kontoret, de lokalanställda går vid halv fem, och de internationella nån timme senare. Fick en försmak av hur mycket av ens tid som upptas av mailande under min tid i NY (FN är ju byråkratins högborg), men just nu undrar jag hur fasen det är meningen att jag ska göra annat än att läsa, svara och vidarebefordra mail. Jag hann under mina 4 dagar i Delhi få ungefär 200 mail som jag nu försöker följa upp...jaja, administration är skoj nästan hela tiden!

Igår kväll blev jag tillfrågad om att käka middag precis när jag dragit på mig träningsbrallorna..gissa vad som prioriterades... :) Efter att ha fått nödvändiga tillstånd för att lämna huset gav jag mig iväg in till stan, till en Afghansk restaurang som heter Sufi. De serverade traditionell afghansk mat, på traditionellt vis, dvs man sitter på kuddar eller madrasser kring låga bord. Det spelade också traditionell musik, typ nån slags harpa och trummor, väldigt skönt att lyssna på! Maten var fantastisk, vi beställde in ett gäng förrätter, och sedan kebab och pilau - risblanding - samt gudomligt naan-bröd, och sedan satt vi helt proppmätta och sippade grönt kardemumma te. Det var en riktigt skön kväll, och bra att komma ur huset lite. Det stinker av målarfärg, som säkert inte ens skulle komma i närheten av att följa hälsoföreskrifter hemma. Också bra att få åka runt lite så man lär sig hur staden är uppbyggd. Pga av (o)säkerheten tar chaufförerna olika vägar hela tiden så det är skitsvårt att få nån sorts överblick och lära sig hitta.

Nu ska jag strax klappa ihop och åka de femhundra meterna hem...Ikväll ska jag försöka göra nåt åt den fantastiska träningsvärken jag fick efter 5,5 minuters hoppahopprepande, och sedan flytta in i mitt nya rum! Det kan nog bli riktigt hemtrevligt! Hör av er! Kram!

Första helgen

Så var helgen redan över...tiden går snabbt här, det är svårt att tro att jag endast varit här i 3 dagar! Igår var tanken att jag skulle hänga med Josef på fest och middag, men det har nu gått upp för mig att Save har en otroligt strikt policy när det gäller säkerheten. Vi får inte vara ute efter kl 10, då alla partyn börjar, utan måste snällt åka hem. Även om jag förstår bakgrunden till att man vidtar liknande åtgärder känns det lite snopet när andra NGOfolk och FNanställda har mycket större utrymme att nätverka. Det handlar inte bara om att få gå på fester utan om att få tillfälle att umgås med andra i samma situation och utbyta informiton, både professionellt och personligen. Men det känns som att just nu är det ingen ide att försöka göra uppror, så ni där hemma kan ju se fram emot 15 blogginlägg per idag och ett allmänt stalkande på skype och msn...:)

Vi tog oss iallafall tillslut ut ur huset för middag på en kinesisk restaurang inne i stan, det var riktigt gott. Jag har läst att de flesta kinesiska ställen här brukar fungera som front för bordeller här, och därför ses expats som går dessa 'restauranger' knappast med blida ögon på. Såg dock inga omedelbara tecken på sådan verksamhet, vilket iofs kanske inte betyder något... restaurangen var vaktad av flera stycken tungt beväpnade afghaner, med en liten vaktkur utanför runtomvilken man staplat sandsäckar i händelse av eventuellt anfall....Jag har ovanligt snabbt tvingats vänja mig vid synen på beväpnade män i uniform överallt; är det inte poliser så är det militärer, eller vanliga vakter. I går kväll åkte vi också igenom ett antal sk checkpoints, men så fort de ser att det är expats i bilen verkar de vinka förbi en.

I morse (läs: kl 11) chockade jag kroppen med lite fysisk aktivitet...det hade egentligen räckt med att gå ned för trappan till gymmet, men jag tvingade mig att hoppa lite hopprep och gjorde några halvhjärtade försök till styrketräning. Skyller på värmen...Försökte sedan få ihop en shoppingtur med Josef, hans och mina kollegor till en italiensk supermarket som enligt ryktet skulle ha vin, och det säljs inte direkt i varje gathörn här...Försökte förgäves koordinera ihop det, men tillslut visade det sig att vinet ändå hade tagit slut, ja och då var det ju ingen ide att åka. Jag och två av mina kollegor tog oss ändå in till stan, för att fixa lite cash och kolla in en ny supermarket (jaja, man blir glad för det lilla här). De hade en massa importerade varor, och döm om min förvåning när jag hittade juice med svensk text på! Fast från Cypern...huh? De hade dessutom ett utbud av hygienartiklar värdigt Coop så jag hade knappast behövt släpa 10 kg schampoo... Jag köpte på mig pringles, lindt choklad, nestle yogurt och lipton te...De säljer också havregryn här, så min tillvaro är i det närmaste perfekt :)

Jag hade min första encounter med tiggare, minimala kvinnor med små barn på armen som såg ut att lida fruktansvärt. De kastade sig ned på marken och skulle kyssa mina skor, och vi i sin tur kastade oss in i vår stora flashiga 4hjulsdrivna bil och fick mota bort dem för att kunna stänga dörrarna... Hjärtskärande och väldigt svårt att veta vad som är rätt i en sådan situation... Fick tillfälle att i smyg iaktta människorna i Kabul lite närmare, och det är en salig blandning! Det finns 20 olika etniska grupper, men de största är Pashtuner, Tajiker, Hazarer och Uzbeker, i den ordningen. De bor huvudsakligen i olika delar av landet, men här i Kabul finns förstås alla samlade. Man ser faktiskt en del kvinnor, varav en majoritet bär ljusblå burqkas. På framsidan slutar de vid knäna men på baksidan är de fotsida. Framför ögonen har de ett slags broderat nät, så man ser inte ens ögonen på dem. Många kvinnor har dock mindre traditionell klädsel, men alla bär dock någon form av huvudsjal. Den är för övrigt ett kapitel för sig själv, jag lyckas omöjligt få den att stanna på skallen, utan får hela tiden rätta till den. Med mitt fantastiskt nordiska hår, dvs tunt som attan, innebär det att det bildas statisk elektricitet efter tre sekunder och sedan står mitt hår rakt upp... Innan vi åkte tillbaka stannade vi vid en liten supermarket där de sålde öl. Det annonseras ju inte direkt, så det gäller att veta var man ska. Till det facila priset av 60 dollar fick vi en platta Tuborg - de skall drickas medelst andakt!

Nu ska jag försöka borsta av mig myrfarmen man drar till sig varje gång man sitter ute och faktiskt gå o lägga mig... Imorrn vänta en lång dag! Hoppas ni alla har det bra, kram!

Lite bilder

Strax innan landning i Kabul
Mitt hus - mitt rum kommer vara längst upp till vänster, bakom trädet
Trädgården
Vardagsrummet
Gymmet
Jag har fått ett nytt afghanskt mobilnummer som är +93 795144886. Jag är inte säker på om det går att messa till det numret med alla operatörer, så säg till om ni testat och inte fått nåt svar från mig!

Sensor overload

Vet inte riktigt var och hur jag ska börja beskriva de senaste dagarna, men nyttig informtion kan kanske vara att jag nu är på plats i Kabul, att jag mår toppen bortsett från en upprörd mage, och att det känns riktigt spännande att äntligen vara framme! Fredag och lördag är helgdag här, så idag är jag ledig. Sitter just nu i mitt tillfälliga rum i mitt hus, eftersom det jag ska bo i målas om. Huset är rätt stort, 2 våningar och källare, med åtminstone 7 stora sovrum, ordentligt kök, vardagsrum och stora hallar. Finns 3 badrum och jag delar ett stort med en kvinnlig kollega som bor här till och från. Standarden är helt OK, även om det är rätt nedgånget och slitet. Badrummen är värst, där kunde säkert en riktig renovering behövas, och jag har ännu inte listat ut hur faan man får varmvatten...inga långa duschar hittills alltså... Jag delar huset med just nu 4 andra kollegor, men en kommer som sagt och går, och en annan ska flytta till ett eget hus. Jag har dragit ned medelåldern med sisådär 25 år skulle jag tro, jag bor med två män i 50-60årsåldern, en från Kenya och en från Holland. Tjejen är kanske 35 och kommer från England. Sen är det en Bangladeshier som är på semester just nu. De är alla väldigt trevliga och vi har redan haft väldigt intressanta diskussioner ute på verandan. Vi har en kock och städerska 5 dagar i veckan, och det finns gott om mat, massor a frukt och nötter att förse sig av så man behöver knappast svälta...På kontoret blir vi dessutom serverade lunch varje dag! Framför huset finns en jättefin trädgård, med ett stort träd som ger välbehövlig skugga och gör så att man kan hänga på verandan hela dagen. Huset är, som alla hus här i Kabul, omgärdade med höga murar. Vi har 2 vakter dygnet runt, varav en av dem fungerar som chaufför. Vi får nämligen inte gå någonstans, utan måste ta bil precis hela tiden. Inte mycket träning alltså, tur att vi har ett litet gym i källaren. Osäkerheten, och det faktum att strider äger rum ganska nära Kabul gör oss väldigt begränsade just nu, speciellt som tjej. Det är påtagligt att läget är osäkert, det är väldigt strikta rutiner för allt och det dånar med jämna mellanrum jaktflyg över stan. Idag lyckades jag koordinera ihop en lunchdate med Josef, som jag pluggat och praktiserat med, han jobbar för en annan NGO. Vi möttes på ett cafe inne i stan, där sk expats (utlänningar som jobbar här) träffas under mer västerländska förhållanden. På vägen in passerade man 2 murar, båda med beväpnade vakter... Höga murar runt om såklart, med ståltråd på toppen.

Det är svårt att beskriva Kabul efter att ha sett så lite av det, men det byggs iaf överallt och det är ju ett bra tecken att människor vågar investera. Det finns en hel del asfalterade vägar, men när man kommer in bland husen är det gropiga grusvägar, med öppna avloppskanaler längs dem. Titt som tätt åker man förbi stora flockar med getter; det är en märklig syn blan de förhållandevis moderna husen. Kabul ligger också på en platå omgiven av berg, och upp längs bergssidorna klättrar husen farligt. Nu när vi åkte hem från cafet såg man drakar i luften precis överallt, det verkar vara en väldigt vanlig fritidssysselsättning här, både för vuxna och barn. Det är mycket folk ute och rör sig på dagarna, men på kvällarna blir det kolmörkt - det finns ingen gatubelysning och central el finns bara att tillgå några timmar om dagen. Övrig tid drivs allt av generatorer som brummar. Jag har internetuppkoppling här men det är en ganska slö lina. Det är aningen bättre trådlöst internet på kontoret. Jag spenderade större delen av gårdagen där, med att hälsa på alla, bli briefad om säkerhetsrutiner, vilket måste ske inom 24 timmar från ankomst, och genomläsning av en del dokument. Jag ahr en assistent, Qasim, som förmodligen är i min ålder. Väldigt trevlig och försynt, pratar hyfsad engelska och verkar väldigt mån om att göra ett bra jobb. Från vad jag förstått är det en ganska tung arbetsbörda, speciellt eftersom jag är helt ny och dessutom ligger ca 3 veckor efter, så en assistent känns inte helt fel.

Inte så många skarpa iakttagelser idag tyvärr, men huvudet snurrar som sagt, jag förösker fortfarande sortera alla intryck, och jag skulle kunna berätta hur mycket som helst. Så jag stannar här och återkommer! Kram

Sjukligt nervös

Usch, nu börjar det kännas riktigt nervöst...magen är en enda stor knut och tankarna snurrar i galen fart i huvudet. Försöker förlika bilderna som media ger av läget i Afghanistan med det jag fått berättat för mig om hur fantastiskt jag kommer få det, och att allt kommer bli super... går sådär... Planet lyfter iaf 0710, tar två timmar och sedan är det bara att köra. Har fått detaljerade instruktioner om hur jag ska bete mig vid ankomsten, och tänker ta det säkra före det osäkra och dra på mig en av mina nya outfits. Får berätta mer om hur dagen varit nån annan gång för nu ska jag försöka slappna av lite grann och tänka positiva tankar...kram på er!

Produktiv dag!

Idag har jag haft en förhållandevis produktiv dag, och sett lite mer av Delhi. Började med att ta mig till Afghanska ambassaden. Hade en lite otrevlig upplevelse med taxichauffören som körde mig dit; vi hade kommit överens om ett pris för tur och retur resa redan igår kväll, men när jag kom ut i morse ville de ändra på det. Jag stod på mig och det verkade som vi hade nått en överenskommelse. Icke... Det var omöjligt att kommunicera och i ren frustration betalade jag tillslut och stegade därifrån. Måste nog jobba mer på att inte tappa ansiktet... Själva visumansökningsprocessen var förvånansvärt smärtfri, mycket tack vare det förberedande arbete man gjort från Kabul. Tog en autorikshaw (tänk thailändsk tuktuk) tillbaka till kontoret, en tur på ca 45 minuter under vilken jag skulle tro att jag inhalerade en livstids dosering av kolmonoxid och dieselångor. Se video här. Jag är inte darrhänt, vägen är så skumpig...


Roade mig med att läsa på bussarna och bilarna som for förbi, se smakprov:
Det står BOLW HORN och LIVER BOX...huh?

Väl tillbaka på Nehru Place noterade jag att en av restaurangerna har symbolen för rikskuponer utanför! Jessi - kan du skicka mig några, kan nog få en gourmetmiddag för en 50-kronors :)

Hann sedan sitta ned med kollega S, som briefade mig på allt möjligt gällande Afghanistan. Hon hade själv börjat arbeta där för 20 år sedan och upplevt både det ena och andra, bland annat talibanernas intåg. Det var fascinerade att lyssna på, samtidigt som jag börjar förstå hur komplicerat mitt arbete kommer att bli, och hur mycket jag måste få koll på på rekordtid. Det är bara hoppas på förstående kollegor, som kommer ihåg när de var nybörjare själva. S försåg mig sedan med en försvarlig mängd dokument jag bör plöja, helst i förrgår. Under tiden hann jag få inte mindre än 2 deadlines på rapporter och sk donor proposals som skall lämnas in i slutet av augusti..ehhh. Bara kasta sig huvudstupa före...

Dagen avslutades med att helcoola kollega M tog med mig på shopping av kläder som jag kan ha i Kabul utan att behöva dra onödigt mycket uppmärksamhet till mig. Det var riktigt skoj att kombinera de tre delarna hit och dit, och kläderna är faktiskt riktigt bekväma! Har bifogat några suddiga smakprov, fler kommer säkert senare!




Har avslutat kvällen med indisk mat på rummet, och skall krypa ned nu. Hör av er därhemifrån, och tack till alla ni som lämnat kommentarer, det är superkul att få!

Tråkiga nyheter, episode 3

Det verkar sannerligen inte gå åt rätt håll...

'Ten French dead' in Afghan clash

Attack on Afghan Nato base foiled

Taleban at Kabul's doorstep

Taleban grow more brazen

Just nu känns det sådär att flyga dit på torsdag...

Första 'jobb'-dagen

Är tillbaka på hotellrumet efter middag på helamerikansk restaurang (jaja, orkade inte leta) efter att ha spenderat nästan hela dagen på regionkontoret. Försökte desperat hitta en karta i förmiddags som skulle visa hur jag skulle ta mig till kontoret, men när jag kom ut till receptionen visade det sig att RB redan fixat så att jag skulle bli guidad dit. Det var en promenad på max tre minuter, men tro mig, jag skulle lätt ha gått vilse utan hjälp. Hotellet och kontoret ligger vid ett slags torg som heter Nehru Place, som är mer som en labyrint, och som också skall vara ett mecka för alla slags elektronikprylar. Byggnaderna är rätt skabbiga, men kontoret i sig var fräscht och som hämtat ur en IKEA-katalog. Fick hälsa på större delen av gänget som alltså jobbar med att koordinera de olika landprogrammen i regionen, och med vilka jag förmodligen kommer arbeta rätt nära väl på plats i Kabul. Dit åker jag som sagt på torsdag, om jag lyckats få tag på ett visum till dess. Imorrn bär det av till Afghanska ambassaden för att lämna in ansökan.

Tror inte jag skrivit att som följd av de tre hjälparbetare som sköts ihjäl förra veckan har de flesta organisationerna ställt in allt resande för de internationellt anställda. Men för mig görs alltså ett undantag eftersom jag tillträder min tjänst..vet inte om jag ska vara glad över detta eller inte... Det verkar hursomhelst som om jag får sällskap till Kabul av personalkillen. Han, som är Afghan, skulle för övrigt hjälpa mig fixa kulturellt anpassade kläder men verkar lagom intresserad, så ett par av tjejerna på kontoret har förbarmat sig över mig och skall ta med mig på shopping imorrn.

Fick en väldigt kort briefing av en man som jag redan glömt namnet på om vad jag förväntas arbeta med. Det låter väldigt intressant men jag tvivlar på att själva genomförandet kommer gå helt smärtfritt...får en känsla av att nya rutiner behöver införas för att effektivisera arbetet; frågan är bara om jag kan lyckas med det... Det är inte direkt uttalat men det verkar ha varit ganska många anställda som lämnat sina positioner just i Afghanistan. Undrar vad det beror på mer exakt...?

Det lilla jag sett av Delhi har gett mig ett par flashbacks till Bangkok; det är hett, fuktigt, mycket människor, och en del av lukterna känns igen... Trafiken är dock 10 ggr värre; de är helt jävla galna! Upplevde en hel del okynnestutande i New York, men här är det uppgraderat till en konstform. Yttepyttiga bilar, autorickshaws, motorcyklar, cyklar, traktorer, bussar trängs på gropiga kaotiska vägar. Det är också mycket skitigare och mer nedgånget än i Bangkok, det ligger små sophögar överallt. Då och då känner man stänk i ansiktet, men jag vill helst inte fundera närmare på vad det faktiskt kan vara... Ojoj, nu har jag skrivit alldeles för långt...ska ta itu med lite pluggande nu, eller kanske kolla på en av alla 8797990 bollywood filmer som visas på TV :) Kram!

Framme i Delhi!

Klockan är 01:46 och jag har precis checkat in på mitt rum i Delhi. Det är helt OK, rent och lagom fint, men det kommer nog ta ett tag innan jag lär mig dechiffrera den lokala varianten av engelska här... Förstod kanske 25 % av vad min chaufför sa under halvtimmen det tog att skumpa hit, och nyss precis lyckades jag inte fatta att jag blev erbjuden vatten... Som upplagt för många missförstånd alltså... Resan hit gick bra, oväntat lite turbulens mellan Wien och Delhi så jag kunde slappna av lite grann. Verkar som jag blir mer och mer flygrädd, måste nog ta tag i det innan den tilltänkta karriären tar fart på allvar. Känns ju ironiskt om man ska behöva bli kvar i Afghanistan resten av livet för att jag inte vågar ta mig därifrån...:) Yayayayaya som de säger här... Nu ska jag hopp i säng så jag kan göra ett någorlunda gott första intryck på regionkontoret i morgon - runt lunch tänkte jag göra entré! Kram på er!

Några bilder på rummet...notera gärna det sjukt tjocka täcket, med fejkad hermelinkant! Precis vad man vill ha i 30 graders värme!

Äventyret har börjat...typ

Jaha, det blir ju sällan som man tänkt sig... Hade tänkt att detta första inlägg på resande fot skulle komma från Delhi, men jag är varken där, i Wien eller i Kabul...jag sitter nämligen på ett hotellrum fem minuter från Arlanda! Hela resan upp i morse hade jag förberett ett försvarstal jag skulle hålla vid incheckningen för att slippa betala en massa avgifter för övervikt, men jag hann aldrig komma så långt, utan det konstaterades ganska omgående att mitt efternamn inte fanns med på biljetten och att jag därför inte kunde tillåtas checkas in. Till saken hör att jag direkt när jag fick biljetten i tisdags påpekade detta för min RB-kontakt, men fick till svar att det inte skulle innebära något problem alls: alla andra namn, dvs. mina tre förnamn, fanns ju med. Jojo...så jag fick snällt lomma bort till biljettkontoret och se vad som kunde göras åt saken. Efter en viss väntan stod det klart att jag inte skulle komma iväg idag, utan att en ny biljett måste utfärdas. Lite tur i oturen hade jag då jag tillslut lyckades få tag på kontakten i Delhi, trots att hon var ledig idag och nånstans långt utanför stan. Hon i sin tur kontaktade den travel agent som bokat resa, som för övrigt lätt borde hamna på en lista över mest inkompetenta någonsin. Efter ett gäng telefonsamtal och meckande fram och tillbaka lyckades jag få en biljett med samma flyg i morgon. Ja, så nu sitter jag alltså här.... Jag har skrivit det förr och det tål att upprepas - det ska inte vara enkelt att ta sig till Kabul! Trots detta lilla missöde känner jag mig nu vid ganska gott mod. Jag grät en skvätt först, men nu har jag mest fnissat hysteriskt för mig själv de senaste timmarna. Ser redan fram emot hotellfrukost imorrn bitti, och tänker eventuellt ta mig ett dopp i poolen ikväll. Ska bli intressant att se vad nästa prövning blir...antingen kommer jag ha världens bästa stresshanteringsförmåga när jag kommer hem, eller alternativt bryta ihop för minsta lilla grej...det visar sig!

Sista natten med gänget

Jag borde sova men alldeles för många tankar snurrar i huvudet. Det handlar mest om hur otroligt spännande det känns att få lära sig något nytt, att möta nya människor och kulturer och att äntligen få börja jobba med något jag brinner för. Eller om detaljer som om jag packat rätt sorts skor, kopierat alla viktiga papper, och hur jag skall försvara övervikten på bagaget för en grinig incheckningskärring. Men i bakhuvudet finns också den där djävulen som bara lyssnar på alla dåliga nyheter om nya dödsoffer hit och ökat våld dit, och rädslan att varenda sak jag gör är för sista gången. Som att krama mina syskon, mamma, släkt och vänner t.ex. Jag vet ju att man inte kan tänka att man kommer dö hela tiden, det är inte ett optimalt sätt att leva sitt liv, och inte speciellt rationellt heller. Ändå finns de där tankarna där just nu, trots att jag gör mitt bästa för att gömma dem långt under alla positiva saker jag hoppas på att få uppleva... Kanske är det sunt att vara rädd och nervös; detta är ändå mitt största äventyr hittills! Men jag hoppas dock att jag snart kan skaka av mig rädslorna och bara fokusera på nuet. Det ska jag för övrigt försöka göra nu direkt så jag kan få några timmars sömn... Vi hörs snart igen!

Tråkiga nyheter, episode 2

"Rocket attack on Afghan capital airport, none hurt"

Tråkiga nyheter

Har nu läst denna artikel: Aid women killed in Afghanistan, och det gjorde väldigt lite för att lugna ned nerverna som redan ligger utanpå kroppen... Har skrivit till Kabul och framfört mina kondoleanser, för jag misstänker att mina blivande kollegor med all säkerhet kände dessa kvinnor. Har också stilla undrat hur detta kommer påverka rädda barnens arbete.

Åker på lördag morgon kl 10, mellanandar i Wien och sedan vidare mot Delhi där jag blir kvar 3-4 dagar. Hoppas jag hinner lugna ned mig lite tills det är dags för de facto avfärd mot Kabul...

Lite Afghanistan läsning...

Här följer några intressanta nyhetsartiklar om Afghanistan, blandat engelska och svenska:

"Afghanskt våld hotar biståndsarbete"

"Afghan forces to take over security in Kabul"

"For aid agencies, security comes at a price"

"Rethinking aid in Afghanistan"

"Afghanerna har tappat framtidstron"

"Långt krig gynnar talibanerna"

Behöver en personlig assistent...

Ja, nu börjar det kännas på riktigt, på riktigt... Har äntligen fått ett gäng 'välkomst-dokument' från Kabul som ger lite vägledning om vad man kan vänta sig i fråga om kulturkrockar, mat, vad man behöver packa med sig, samt hur osäkerheten kommer påverka det dagliga livet. Kan meddela att inte mindre än fyra punkter behandlar ämnet 'urinering'... Det är, förutom urineringen, en hel del annat att tänka på, och jag börjar bli rädd för att jag skall lyckas förolämpa hela kontoret redan första dagen... Har även kontaktat ett par personer som är/har varit i Kabul och bett om lite råd och tips. Har dessutom börjat skriva långa listor på allt jag behöver införskaffa och packa med mig, och allt jag behöver göra innan jag åker...ja, för det var just den lilla detaljen - jag har fortfarande ingen biljett. Efter en massa mailande fram och tillbaka, där jag på svenskt inlindat manér försökt kommunicera att jag omöjligen kan lägga ut pengar för flygbiljetten, framförallt inte efter att ha jobbat gratis i New York i två terminer, varpå bollen hela tiden kastats tillbaka till mig, tog jag till slut saken i egna händer och kontaktade en resebyrå som är specialiserad på resor till liknande länder, för hjälporganisationer. Vad får jag sedan för svar från Kabul? Jo, att nu kan de plötsligt boka och betala biljetten mellan Delhi och Kabul...jag blir inte klok... Har valt att bortse från detta senaste besked och istället krävt att få uppgifter så jag kan fakturera biljetten direkt till RB. Vore skönt att få det här avklarat nu så jag kan fokusera på mer relevanta frågor...Åh, just det, fick veta häromdagen att det krävs visum för att stanna två dar i Delhi, så gårdagen spenderades med att försöka få tag i någon på indiska ambassaden i Sthlm. Efter några om och men står klart att det skall gå att ordna på en dag, så jag får återigen ta mig till hufvudstaden. Det ska tydligen inte vara allt för lätt att ta sig till Kabul, då kanske alla skulle vilja åka dit...