Hemma...och vänt!

Kom ända hem till Sverige utan några större missöden och angjorde Nyköping i söndags. Som vanligt vansinnigt skönt att återse hemtrakterna, även om det fina augustivädret jag hoppasts på lyser helt med sin frånvaro.

Anledningen till att jag passade på att åka hem nu, förutom att helvetet snart verkar braka löst i Kabul, var naturligtvis att pappan fyllde 50 år igår! Dagen innehöll gocartåkning iförd den fulaste outfiten vi kunde hitta (bildbevis presenteras eventuellt vid ett senare tillfälle) samt efterföljande middag med hela tjocka (närmsta) släkten. Presenten från oss numera lite fattigare, men sjukt påhittiga, avkommor, var en biljett till Formula 1 på Monza banan i Italien. Bara hoppas att allt klaffar nu!

Efter två intensiva dagar hemma befinner jag mig just nu i detta läge på flygplatsen i Prag...eh, ja just det. Skall dock snart fortsätta till Lyon för en veckas miljöombyte i Frankrike. Har aldrig varit i Frankrike så ska bli spännande att uppleva ett nytt land! Återkommer på tisdag nästa vecka, då hoppas jag att jag hinner träffa fler av er därhemma!

Finns på svenska mobilen om det skulle vara nåt :)

Kram!

Nu igen...

Ytterligare en attack i Kabul idag, senaste siffran säger 7 döda och 70-talet skadade. Verkar ha skett precis utanför NATO-basen, vilket rimligtvis skall vara ett av de säkratse områdena i stan...Var där bara häromkvällen. Stan har varit avstängd under dagen och vi har inte fått röra oss. Jag skall bli upphämtad om 10 minuter för att åka till flygplatsen, så ni där hemma får hålla tummarna för att jag kan ta mig dit, samt att planet lyfter som det ska... Byter till svenska mobilnumret när jag landat i Dubai runt 7 ikväll.

Ses snart, kram!

Ett år i Afghanistan är till ända...

...och det känns nästan ofattbart att det gått så fort! För ganska exakt ett år sedan befann jag mig på Arlanda, och hade precis blivit nekad incheckning, då resebyrån inte stavat mitt namn rätt på biljetten. 14 telefonsamtal till regionkontoret i Indien, samt en flygplatsövernattning senare var jag till slut på väg, utan en aning om vad jag gett mig in på...tur var väl det... Det har varit ett otroligt lärorikt år, fullt av spännande möten och upplevelser, men också väldigt många tuffa utmaningar, både personligen och professionellt. Väldigt många skratt, nya, fantastiska vänner, galna fester, en del otäckheter samt en hel del tårar har också varit en del av vardagen här. Nu väntar ca 5 veckors break, och sedan kommer jag att återvända till Afghanistan för ytterligare fem månaders jobb. Efter det står framtiden just nu mer eller mindre öppen. Flyger från Kabul imorrn kväll och landar i Svedala på söndag - hoppas jag hinner se så många av er därhemma som möjligt!

Presidentvalet närmar sig nu med stormsteg, och det ska bli spännande, och lite oroligt, att följa denna historiska händelse hemifrån. Det finns 41 (!) kandidater att rösta på, varav två är kvinnor. DN har intervjuat en av dem här. Man kan inte annat än känna djup beundran för kvinnor som dessa, som riskerar sitt eget liv varje dag för att slåss för jämlikhet och en bättre värld, i en brant uppförsbacke, eller kanske snarare uppför ett lodrätt stup...

Valaffischer finns det gott om i Kabul just nu...



Ses snart, inshallah!

Försämrat säkerhetsläge

Idag verkar det relativa lugnet som härskat i Kabul senaste månaderna har brutits. Inte helt oväntat eftersom det nu är mindre än tre veckor kvar till valet, och talibanerna helt nyligen gått ut och sagt att de ska göra allt för att hindra afghanerna från att gå och rösta. Tidigt i morse firade de av runt 10 raketer mot Kabul. En del källor säger att de var ämnade för flygplatsen strax utanför stan, men alla slog ned i bostadsområden, varav ett är det så kallade Wazir Akbar Khan. Här finns många ambassader, bland annat den svenska, och gästhus för internationella. Ligger också ett gäng restauranger här dit vi går ganska ofta. Nu verkar inte attacken ha orsakat några döda, för de flesta av raketerna var tydligen desarmerade så att de inte skulle explodera vid nedslag. Motivet verkar snarare ha varit att talibanerna vill skrämmas och visa hur sårbar även huvudstaden är, och hur svag regeringen och presidenten är eftersom de inte ens kan hålla huvudstden säker från liknande angrepp. Även om Kabul-borna är vana vid att det fälls raketer och granater på deras stad på jämna mellanrum, anses detta vara av det allvarligare slaget. Detta skedde på andra sidan staden från mig sett och jag har varken hört eller sett något; inte ens mina kollegor som bor i dessa områden visste att det hänt förrän de kom till kontoret i morse. Hursomhelst har alla internationella beordrats lockdown ikväll. Även om detta naturligtvis är lite omskakande, och det ärpåtagligt hur säkerhtesläget försämrats allt mer ju närmare valet vi kommer, hoppas jag att vi får röra mer eller mindre som vanligt snart igen. Är snarare mer nevös för att detta ska påverka flygplanstrafiken in och ur landet tidiagre än beräknat så att jag inte kan ta mig härifrån...

Läs mer här och här