Sitter hemma hos Neil och Nichola i Kathmandu, de har väldigt gästvänligt låtit mig sova här de resterande dagarna i Nepal. Vi kom tillbaka redan i lördags, en dag tidigare än beräknat men efter att ha upplevt smärtan av att klättra NED för ett berg protesterade jag inte det minsta…
Tänkte dela upp återgivandet av mitt Himalaya äventyr lite, mest för att jag inte orkar skriva och dessutom eventuellt har en 2,5 timmars massage om nån timme ;) så här kommer första delen:
Så här i efterhand kan konstateras att jag besitter åtminstone sex egenskaper som var och en för sig borde ha fått mig att tänka en gång extra när det föreslogs att min första semester skulle tillbringas medelst vandring uppför (och nedför) ett berg, och jag glad i hågen tackade ja:
1)Jag är aningen flygrädd – krävs två flygresor för att komma hit från Kabul, visserligen i stora fina jumbojets, men Nepal måste vara innehavare av en av världens sämsta statistik när det gäller flygkrascher.
2)Jag är sjukt höjdrädd – Inte förrän vi gav oss iväg upp i bergen gjorde jag kopplingen världens högsta berg = potentiellt livsfarliga stup. Det var en karaktärsstärkande upptäckt…
3)Jag är en av de morgontröttaste personerna jag vet. Första dagen gick bussen 6.30, och den resterande veckan var det uppstigning senast kl 6. Tur att vi gick och la oss senast 19 på kvällen då, i brist på elektricitet, värme och aktiviteter …
4)Jag blir lätt åksjuk. När jag tänker tillbaka på vägen vi fick åka, i tio timmar på skumpande lokalbuss, är det lite av ett under att jag inte kaskadkräktes i nacken på passagerarna framför.
5)Jag är aningen kräsen med maten, och på 5000 meters höjd är det liksom bara att tacka och ta emot. Som tur var erbjöds havregrynsgröt på varenda ställe…
6)Jag är i mitt livs sämsta form, framförallt efter att rört mig ca 50 meter per dag i två månaders tid och bara ätit kolhydrater.
Kan nån vänligen förklara hur jag resonerade, och varför ingen av varningarna om att vandring i Nepal inte lät särskilt avslappnande fastnade??
2 kommentarer:
Haha min vän, om du tröttnar på din nuvarande karriär har du en lysande framtid som författare eller varför inte komiker. Du e grym o skriver otroligt underhållande. Spännande o läsa.
Jag åker hem till Nyköping i dag. mck känslor i kroppen just nu och en rejäl magkatarr.. Men, what doesnt kill you... Saknar dig o e så ledsen över att vi inte får ses ngt i jul eftersom jag åker i väg nu.... Typiskt. Ta hand om dig. Pussokraaaaam Sandra
Hej Raring!
Låter som ett STOOORT äventyr. Skit i konsekvenserna - hade du tagit hänsyn till dem skulle du ju aldirg ha så fantastiska saker att berätta för oss. När du är gammal och grå coh sitter på hemmet kommer det inte vara så exotiskt att ha bott i Thailnad, Usa och Afghanistan - då måste du ju ha några såna här trumfkort ;)
Vi kan ordna mer massage när du kommer hem i jul!
28 är prelbokat för tjejmiddag i Stockholm. Du, jag, Suss, syrran och Tessan (Westermark)
Kram på dig!
Skicka en kommentar