Vi anlände med mördartidig flight från skitiga Delhi, efter att ha spenderat 20 timmar i frihet, skapligt förvirrade av att kunna röra oss fritt, gå längre sträckor och inte ha en chaufför on stand-by. Tvingade mig själv att titta ut genom fönstret vid inflygningen, och blev belönad med en fantastisk vy över Himalaya.
Vi tog oss direkt till Lauras före detta kontor och träffade hennes gamla kollegor, som vi också skulle trekka med. Det blev bestämt att jag skulle fullfölja hela trekken (igen-ingen konsekvensanalys), och att bara Laura skulle återvända två dagar tidigare, då hon skulle iväg på nån slags trädkramar/meditations retreat ute i djungeln.
Utsvultna, och i stort behov av trekkinganpassade kläder, gav vi oss sedan in till stan för att uträtta högst nödvändig shopping i blixtfart. 3 timmar senare hade inhandlats trekkingbyxor, fleecejacka, t-shirts, mössor och vantar, vattenflaska, ryggsäck, yllesockor, gåstav, solglasögon och diverse hygienartiklar. Nämnde jag att vi skulle ha bärare med på trekken, i bästa pensionärsstil…? Allt vi skulle behöva bära själva var en ”daypack” med det vi skulle behöva under dagen.
Snabbt hem igen för att packa. Hann nästan precis färdigt inna strömmen gick och det blev kolmörkt. Här i Kathmandu går de på ett schema så det är fullt förutsägbart när man har ström och inte, vilket jag tycker är ett föredömligt tillvägagångssätt som borde implementeras i Kabul.
Laura mådde inte så bra, tror det var en kombination av chocken att bli ivägsläppt från Afghanistan och att följaktligen äntligen kunna slappna av lite. Hon slocknade redan kl 7, medan jag hängde på de andra till restaurang för lite middag. Efter det skjutsades jag hem till Tracy, där jag skulle spendera natten. Supersnällt med gratis sängplats, men jag placerades i rummet som tidigare tillhört tonårssonen. Den där fräna hormondoften hade inte riktigt vädrats ur, och lakanen var inte bytta; gjorde intressanta hårfynd innan jag bestämde att det vore skönt att åtminstone ha en fuktig handduk mellan mig och sängkläderna… Det blev en kall och rätt obekväm natt, men det kan så här i efterhand konsterars att den var en ganska bra uppvärmning för vad som skulle komma…
Fortsättning följer…
1 kommentar:
Hej gos! Längtar efter fortsättningen... Hoppas du har det underbart och att du får upplevelser av ett positivare slag än i Kabul! Följer skrämd allt som händer i Kabul just nu och känner mig inte säker på om jag kommer att tillåta att du får återvända dit :-/ Längtar så tills jul då vi får kramas å kramas å dricka glögg ;-) Ta hand om dig älskde vän! Puss och Kram ica
Skicka en kommentar