Dag 6 – Rakt upp för berget

Det var tänkt att vi skulle starta ’klättringen’ kl 5, förstod aldrig riktigt varför och tillslut lyckades vi övertala guiden att kl 7 var tillräckligt tidigt. Väl uppe visade det sig att två av fyra st hade bangat, de kände sig lite väl slutkörda. Jag velade lite men bestämde mig tillslut för att ta mig s långt jag kunde, det var ju liksom lite av en utmaning som jag inte kunde motstå…

Laura skickade vi tillbaka nedför berget, med en guide och en bärare, och nu återstod bara en stackars kille som skulle konka fyra väskor nedför berget… Helt otroligt hur mycket de där bärarna orkar, och ena snubben vandrade dessutom i badtofflor… Kände mig aningen dum i all min nyinköpta utstyrsel, framförallt varje gång jag fick stanna och släppa förbi en av bärarna, som dessutom knappt verkade andfådd…

Påbylsade gav jag och Tracy oss iväg. Det vara bara ett par plusgrader och jag hade blivit rekommenderad dunjacka mot vinde, men efter 200 meter var jag redan så pass varm att den åkte ned i ryggsäcken. Vi hade beslutat oss för att ge oss på en av de lägre topparna; den vi hade planerat att bestiga först skulle ta 6 timmar, och musklerna var ömma redan som det var. Upp, upp, gick det – det var ju förvisso ett berg – och desto högre vi kom desto mer kändes tryckminskningen i form av spänningshuvudvärk och andfåddhet. Vi gick i kortare och kortare intervaller, med längre och längre pauser, och tillslut stoppade jag var 50e meter, helt slut av ansträngningen. ”Vad skulle det här vara nödvändigt för” upprepades otal gånger… Tillslut nådde vi kanten på berget, varifrån man hade en otrolig 360 graders utsikt av de omgivande bergen. Det återstod nu bara ca 200 meter till den faktiska toppen, men för att komma dit var man tvungen att gå längs kanten, vars ena sida stupade rätt ned. Min höjdskräck slog tillslut till och jag beslutade snabbt att det räckte med vyer för min del. Installerade mig följaktligen med ryggen tryggt mot ett stenblock och sa åt Tracy att fortsätta hela vägen, medan jag väntade kvar. När jag väl lugnat ned mg lite kunde jag börja se mig mer omkring, och det var helt klart värt ansträngningen! Kunde nu se hela glaciären som gav ifrån sig knakade ljud som ekade i dalen, älven långt nedanför, stora rovfåglar som seglade på vindarna, en nästan overkligt klarblå himmel – kände mig ganska liten!

På vägen ned började det blåsa upp rätt rejält, och det var helt plötsligt tydligt varför guiden var så angelägen om att vi skulle starta tidigt. Resten av dagen tillbringades med kaloriintag och slappande. Ramlade tidigt i säng, min stackars kropp behövde all vila den kunde få. Det blev dock en väldigt kall natt, tror jag drog sovsäcksnitlotten. Vägarn var dessutom så tunna att man kunde höra personen i nästa rum andas. Golvet var halvbra isolerat, för rummet var helt plötsligt delvis rökfyllt tack vara kaminen våningen under. Kvalitetssömnen uteblev, tur att jag satsat på kvantitet.