Natten var som sagt riktigt kall, och på morgonen när vi kom ut hade vattenpölarna frusit till is och marken var frostbiten. T o m Yakarna hade kurat ihop sig i stora ulliga högar för att hålla värmen.
Idag skulle vi avklara på en dag vad det tagit oss två dagar att slutföra på uppvägen. Första sträckan var ganska jämn men redan efter en timme beordrades första stoppet. Vi värmde oss med varm hagtornsjuice (?) Var säkert supernyttigt… VI vandrade ytterligare någon timme och sedan var det dags för ”Second breakfast”. Skitbra med britter, det var som att vandra med hober (Sagan om ringen): te, frukost, te, second breakfast, te, lunch, te, mellanmål, te, te, te, middag, te igen…
Det var nästan löjeväckande vilken skillnad det var att vandra nedför istället för uppåt…tänkte jag iaf, något sinnesförvirrat skulle det visa sig, vid ett tillfälle då det tog mig 10 minuter att avverka samma brant nedför som det tagit en timme uppför. Vi trugade på i rask takt och snart hade landskapet förvandlats till träd och blommor igen. Lustigt hur fort man glömmer också, de sista två timmarna var jag helt övertygad om att ’hotellet’ skulle vara runt nästa krök…7 timmar tog det oss att komma fram, vilket firades med iskall Tuborg och popcorn – har aldrig varit så gott som då!
Glömde skriva i föregående inlägg att stjärnhimlen där vi var som längst upp var något alldeles makalöst vacker! Jag har aldrig sett så många stjärnor på himlen förut! Man kunde se vintergatan breda ut sig – eh, förutsätter att det är möjligt… Helt klart svårt att föreställa sig att vi skulle vara ensamma i universum vid den synen…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar