Idag fick vi sovmorgon till kl 7, riktigt lyxigt! Vaknade till en otrolig utsikt både upp mot bergen och ned längs dalen. Då vi befann oss över 3000 m.ö.h. skulle detta bli en lugn dag. Luften är betydlig tunnare än vid havsnivå, och risken för höjdsjuka är överhängande om man tar sig mer än 400 höjdmeter per dag utan acklimatisering. Vi hann knappt börja vandra innan jag kände av en lätt huvudvärk och tryck över bihålorna, så jag tog det extra långsamt. Delvis berodde huvudvärken nog på att man snabbt blev uttorkad; man svettas litervis i de där sovsäckarna, och tänker inte på att dricka vatten när man mest är frusen.
Landskapet ändrade långsamt karaktär, nu var det bara låga busksnår och klippblock överallt, och vi vandrade på sandiga stigar. Nu var vi nästan helt omgivna av majestätiska snöklädda toppar som nådde mellan 5000-6000 meter. Här och var passerade vi uppstaplade stenmurar med buddistiska böneinskriptioner på, och ”gompas”, buddistiska kloster. Fick veta att den här dalen mest befolkats av buddistiska tibetaner som flytt Tibet. Vi befann oss dessutom nu i ”Yak country” – bakom varje buske tycktes det beta en Yak, som ser ut lite som en ullig, långhårig kossa fast med längre horn. Dessa djur överlever inte under 3000 meters höjd, tror det har och göra med syrenivå i luften eller nåt… Nån som kan upplysa?
Efter ca 3 timmar hade vi nått 3800 meters höjd, och trots två tidigare tepauser denna dag tog vi ytterligare en där det utlovades tysk chokladkaka… man skull kanske kunna förvänta sig att denna strapats medfört viss viktnegång, men knappast i mitt fall – är sjukt hungrig hela tiden! Och chokladsugen…
Väl framme vid gästhuset kunde vi äntligen pusta ut och njuta av utsikten! Två glaciärer snirklade sig ned för bergen, som vi nästan var helt omgivna av nu; hästar och yakar vandrade fritt; traditionellt klädda nepaleser som arbetade på sina gårdar; solbrända barn som lekte, och så vi – turisterna, alla i The North Face kläder. Inte så många av de senare faktiskt, vilket var rätt skönt. Vi kunde också se berget, eller utsiktspunkten, som det var meningen att vi skulle klättra upp till dagen därpå. Det såg väldigt högt ut… Klättringen innebär 1000 höjdmeter på ca 3 timmar, och sedan direkt ned igen för att inte drabbas av höjdsjuka.
På eftermiddagen tog vi en promenad upp till en stupa och ett kloster - 600 år gammalt! Beundrade de vackra väggmålningarna och köpte dyra souvenirer för att stödja munkarna…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar