Äventyret har börjat...typ

Jaha, det blir ju sällan som man tänkt sig... Hade tänkt att detta första inlägg på resande fot skulle komma från Delhi, men jag är varken där, i Wien eller i Kabul...jag sitter nämligen på ett hotellrum fem minuter från Arlanda! Hela resan upp i morse hade jag förberett ett försvarstal jag skulle hålla vid incheckningen för att slippa betala en massa avgifter för övervikt, men jag hann aldrig komma så långt, utan det konstaterades ganska omgående att mitt efternamn inte fanns med på biljetten och att jag därför inte kunde tillåtas checkas in. Till saken hör att jag direkt när jag fick biljetten i tisdags påpekade detta för min RB-kontakt, men fick till svar att det inte skulle innebära något problem alls: alla andra namn, dvs. mina tre förnamn, fanns ju med. Jojo...så jag fick snällt lomma bort till biljettkontoret och se vad som kunde göras åt saken. Efter en viss väntan stod det klart att jag inte skulle komma iväg idag, utan att en ny biljett måste utfärdas. Lite tur i oturen hade jag då jag tillslut lyckades få tag på kontakten i Delhi, trots att hon var ledig idag och nånstans långt utanför stan. Hon i sin tur kontaktade den travel agent som bokat resa, som för övrigt lätt borde hamna på en lista över mest inkompetenta någonsin. Efter ett gäng telefonsamtal och meckande fram och tillbaka lyckades jag få en biljett med samma flyg i morgon. Ja, så nu sitter jag alltså här.... Jag har skrivit det förr och det tål att upprepas - det ska inte vara enkelt att ta sig till Kabul! Trots detta lilla missöde känner jag mig nu vid ganska gott mod. Jag grät en skvätt först, men nu har jag mest fnissat hysteriskt för mig själv de senaste timmarna. Ser redan fram emot hotellfrukost imorrn bitti, och tänker eventuellt ta mig ett dopp i poolen ikväll. Ska bli intressant att se vad nästa prövning blir...antingen kommer jag ha världens bästa stresshanteringsförmåga när jag kommer hem, eller alternativt bryta ihop för minsta lilla grej...det visar sig!