Så var helgen redan över...tiden går snabbt här, det är svårt att tro att jag endast varit här i 3 dagar! Igår var tanken att jag skulle hänga med Josef på fest och middag, men det har nu gått upp för mig att Save har en otroligt strikt policy när det gäller säkerheten. Vi får inte vara ute efter kl 10, då alla partyn börjar, utan måste snällt åka hem. Även om jag förstår bakgrunden till att man vidtar liknande åtgärder känns det lite snopet när andra NGOfolk och FNanställda har mycket större utrymme att nätverka. Det handlar inte bara om att få gå på fester utan om att få tillfälle att umgås med andra i samma situation och utbyta informiton, både professionellt och personligen. Men det känns som att just nu är det ingen ide att försöka göra uppror, så ni där hemma kan ju se fram emot 15 blogginlägg per idag och ett allmänt stalkande på skype och msn...:)
Vi tog oss iallafall tillslut ut ur huset för middag på en kinesisk restaurang inne i stan, det var riktigt gott. Jag har läst att de flesta kinesiska ställen här brukar fungera som front för bordeller här, och därför ses expats som går dessa 'restauranger' knappast med blida ögon på. Såg dock inga omedelbara tecken på sådan verksamhet, vilket iofs kanske inte betyder något... restaurangen var vaktad av flera stycken tungt beväpnade afghaner, med en liten vaktkur utanför runtomvilken man staplat sandsäckar i händelse av eventuellt anfall....Jag har ovanligt snabbt tvingats vänja mig vid synen på beväpnade män i uniform överallt; är det inte poliser så är det militärer, eller vanliga vakter. I går kväll åkte vi också igenom ett antal sk checkpoints, men så fort de ser att det är expats i bilen verkar de vinka förbi en.
I morse (läs: kl 11) chockade jag kroppen med lite fysisk aktivitet...det hade egentligen räckt med att gå ned för trappan till gymmet, men jag tvingade mig att hoppa lite hopprep och gjorde några halvhjärtade försök till styrketräning. Skyller på värmen...Försökte sedan få ihop en shoppingtur med Josef, hans och mina kollegor till en italiensk supermarket som enligt ryktet skulle ha vin, och det säljs inte direkt i varje gathörn här...Försökte förgäves koordinera ihop det, men tillslut visade det sig att vinet ändå hade tagit slut, ja och då var det ju ingen ide att åka. Jag och två av mina kollegor tog oss ändå in till stan, för att fixa lite cash och kolla in en ny supermarket (jaja, man blir glad för det lilla här). De hade en massa importerade varor, och döm om min förvåning när jag hittade juice med svensk text på! Fast från Cypern...huh? De hade dessutom ett utbud av hygienartiklar värdigt Coop så jag hade knappast behövt släpa 10 kg schampoo... Jag köpte på mig pringles, lindt choklad, nestle yogurt och lipton te...De säljer också havregryn här, så min tillvaro är i det närmaste perfekt :)
Jag hade min första encounter med tiggare, minimala kvinnor med små barn på armen som såg ut att lida fruktansvärt. De kastade sig ned på marken och skulle kyssa mina skor, och vi i sin tur kastade oss in i vår stora flashiga 4hjulsdrivna bil och fick mota bort dem för att kunna stänga dörrarna... Hjärtskärande och väldigt svårt att veta vad som är rätt i en sådan situation... Fick tillfälle att i smyg iaktta människorna i Kabul lite närmare, och det är en salig blandning! Det finns 20 olika etniska grupper, men de största är Pashtuner, Tajiker, Hazarer och Uzbeker, i den ordningen. De bor huvudsakligen i olika delar av landet, men här i Kabul finns förstås alla samlade. Man ser faktiskt en del kvinnor, varav en majoritet bär ljusblå burqkas. På framsidan slutar de vid knäna men på baksidan är de fotsida. Framför ögonen har de ett slags broderat nät, så man ser inte ens ögonen på dem. Många kvinnor har dock mindre traditionell klädsel, men alla bär dock någon form av huvudsjal. Den är för övrigt ett kapitel för sig själv, jag lyckas omöjligt få den att stanna på skallen, utan får hela tiden rätta till den. Med mitt fantastiskt nordiska hår, dvs tunt som attan, innebär det att det bildas statisk elektricitet efter tre sekunder och sedan står mitt hår rakt upp... Innan vi åkte tillbaka stannade vi vid en liten supermarket där de sålde öl. Det annonseras ju inte direkt, så det gäller att veta var man ska. Till det facila priset av 60 dollar fick vi en platta Tuborg - de skall drickas medelst andakt!
Nu ska jag försöka borsta av mig myrfarmen man drar till sig varje gång man sitter ute och faktiskt gå o lägga mig... Imorrn vänta en lång dag! Hoppas ni alla har det bra, kram!
2 kommentarer:
Hej gumman, vad mycket du har varit med om redan! Trist att inte få träffa några andra på kvällarna. Vad har dom för avtal som inte du har ? Fast säkerheten måste gå före hursomhelst. Ja, det verkar som om världen blir mindre o mindre när det finns svenska grejer så långt bort. Är det som i Thailand att man helst inte ska ge tiggarna några pengar ...? Annars är det sådant som man alrig vänjer sig vid, den sorgliga synen av mammor med små barn som måste tigga ihop lite mat för dagen.
Förresten, kan det hjälpa med klämmor att hålla sjalen på plats. Skönt att du känner Josef och kan ha honom som lite stöd.
Håll tummarna för mitt lilla äventyr nästa vecka. Såg ut som det skulle bli regn halva första veckan....! Tänker på dig och saknar dig./Kramar fr Mamsen
Hej fina du..
Det e TUR för dig att du än så länge haft så mck tid för att blogga. Så man vet hur du har det långt där borta. Här i Nypan skiner solen i dag. Ska repa lite med Tina, träffa Emelie i kväll tror jag.. I morrn e det dags att bege sig tillbaka t Götet. Är en tuff vecka som väntar med 6 jobbdagar och vissa 14 h dagar.. O nu börjar du jobba också. Spännande, ser som sagt fram emot att följa din blogg.. Hoppas att det kommer ändras ngt detta med reglerna om att röra sig utanför där ni bor/jobbar, att du kommer att få komma ut o träffa folk i din egen ålder. MEN, som din mamma skriver här, säkerheten måste ju gå före... Detta kan inte sägas för många gånger, är SÅ imponerad av dig och STOLT! Du e grym tjejen! Men saknar dig här hemma såklart. Ta hand om dig o ha en härlig söndag. Pussokraaaaaam Sandra
Skicka en kommentar