Jaha, hänger återigen på cafe, denna gång Flower Street Cafe, läppjar på en Frappe och har smockat i mig banankaka, vars storlek skulle göra vilken amerikan som helt imponerad...life is good :)
Kan med glädje konstatera att min blogg lästs mer än 1200 gånger; det känns superkul att ni där hemma hänger med i mina äventyr och tillhörande mood swings... För det går uppochned... Men jag har trots allt fortfarande inte gråtit sedan jag kom hit! Ja, förstås förutom de tårar som föll igår kväll när den kvinnliga hjälten i Battlestar Galactica blev väldigt känslosam efter att hon lyckats rädda sig själv från en ogästvänlig planet, medelst att flyga ett av de onda rymdvarelsernas flygplan tillbaka till moderskeppet. Guess you had to be there... Det är kanske ett tecken på att det egentligen inte är så himla illa trots allt, hmm eller kanske på att jag blivit helt avtrubbad och känslokall... Sammanbrottet kommer väl förr eller senare dock, lämpligen nånstans där man ostört kan vråla ut sin frustration över världsläget i allmänhet..på nån bergstopp i Himalaya kanske...
Jaja... Igår besökte jag svenska ambassaden, som f ö alldeles nyligen fått ambassadstatus, på deras månatliga 'svenskträff'. Vi blev kanske ett tjugotal sammanlagt och det var väldigt skönt att få öva lite på modersmålet - allt nytt man lär sig blir ju på engelska, och jag vet att jag konstaterat det tidigare, men man lägger sig ganska snabbt till med värsta rotvälskan a la Victoria Silvstedt, blandar friskt engelska försvenskade uttryck med bräkig sörmländska. Tur att alla andra här pratar på nästan samma sätt, minus bräkandet... Det blir värre att komma hem, men jag hoppas ni har viss förståelse!
Hade igår bland annat en intressant diskussion med ett svenskt befäl (fråga inte om rang) som på sävlig och väldig charmig norrländska berättade att han just läst ut 'Bokhandlaren i Kabul', och hur upprörd han var över hur kvinnor behandlas som lägre stående varelser här (vilket i stor utsträckning är sorgligt sant). Efterspelet till boken har varit ganska kontroversiellt, bland annat har Bokhandlaren stämt författaren (Åsne Seierstad) för att hon utnyttjat hans förtroende och spridit saker om hans familj som han påstår antingen inte varit sanna eller sagts i förtroende. Hans första fru har nu flyttat till Kanada, och hans andra söker asyl i Norge... Kan rekommendera boken om man vill få en inblick i afghanska förhållanden. Hursomhelst, det jag ville komma till var att det igår gick upp för mig att denna bokhandel är samma som jag besökte för några veckor sedan! Jag träffade då självaste bokhandlaren där, som jag fick uppfattnigen var en ovanligt bildad och beläst man för att vara Afghan, och vars bokhandel förmodligen har det bästa utbudet av litteratur från hela världen i Afghanistan. Med tanke på den allmänna censuren som förekommer här måste det ändå beundras.
I förrgår kväll kände vi i Kabul skakningarna från ytterligare en jordbävning, som ägde rum på ungefär samma ställe som sist. Det varade kanske bara 10 sekunder, och var inte speciellt kraftigt så ingen skada skedd. Möjligen förutom att jag nu ständigt tycker att marken skakar. Kan visserligen hänga ihop med att vibrationerna från den faktiska jordbävningen fortfarande går runt i min numera sjukt förslappade kropp... Jag ser framför mig med fasa hur jag efter de första 200 meterna på min 10 dagar långa Nepalvandring dödstrött måste ta första vilan, alernativt klättra upp på nån av bärarna...
Nästa vecka är det dags för Eid, som markerar slutet på Ramazan. Det pågår i tre dagar, och som jag förstått det går det mest ut på att äta ikapp allt man missat under fastan. Man samlar familjen och släkten, och besöker vänner. Jag har fått ett par inbjudningar av kollegor, får se om de är allvarligt menade, men det skulle vara väldigt spännande att få en inblick i hur en afghansk familj lever! De flesta kollegorna har ledigt hela veckan, förutom vi internationella, men det blir väl svårt att få speciellt mycket gjort så jag ser fram emot en lagom hård vecka :)
Till sist tänke jag att jag skulle uppmuntra kommenterandet:
Onkel Rolf: Imponerande att du fortsätter utforska dina kvinnliga sidor a la Mel Gibson i 'What women want'. Dina tre tjejer måste vara mäkta stolta :) Antar att det är du o Claes i klippet 'Åre Mayhem festival'? Och jag håller med om devisen 'man skall prova allt minst en gång', även undantagen, men kan meddela att en majoritet av afghanerna i söder skulle protestera högljutt mot det sistnämnda...det är liksom en livsstil. Och sen undrar de varför utveckligen går långsamt, doh! Till sist kan jag med ett snett leende konstatera att tonåringar förtjänar mycket mer cred än de får av sina föräldrar...3 dagar är mer än tillräckligt för att hinna städa undan bevisen från årets största fest i Bromma kommun.
Pappan: Att äppelkakan finns kvar i frysen vittnar väl kanske om dess vid det här laget totala oätbarhet...släng! GA i NY är ju ett spektakel utan dess like. Läste att Ms Palin skulle få chansen att träffa ledare från andra länder, som hon med stor sannolikhet aldrig hört talas om. Undrar hur mycket overlap hon och Ahmadinejad upptäckte att de har i sin syn på kvinnans rättigheter... Till sist, akta dig för den amerikanska sjukvården
Charlotte: Snart får du komma iväg till värmen, det kommer göra er alla gott tror jag! Och jag är grymt imponerad över alla svåra ord du kan :) Universitetstudier skall icke underskattas :) Och hemlis-mailet får snart ett eget mailsvar :)
Cicki: Du arma stackare! Att bli förälder ska visst inte vara lätt nånstans...ja, förutom där det tar sin början kanske...:) Följer med spänning din blogg och hoppas innerligt att nästa kan rapportera att det lilla livet beslutat sig för att det vill se nåt annat... har du testat en snabb språngmarsch uppför lasarettsbacken än? Gör susen tror jag :)
Till alla andra cyniker där ute (förenen eder) kan jag tipsa om min nya källa till kunskap: The Onion. Läs och förundras över allt ni inte visste..
Ta hand om er, och stor kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar