Har haft två tämligen miserabla dygn - i förrgår kväll upptäckte jag att jag lyckats tappa en av mina guldringar. Har letat lite sporadiskt men det är väl bara inse att den är hopplöst borta, och om någon eventuellt skulle ha hittat den så har den förmodligen gått till mat och vatten för någon fattig stackare...eller jag väljer att inbilla mig det iaf, när jag försöker hitta en balans mellan att sörja materialistiska (dock med högt sentimentalt värde i detta fall) förluster och den ständiga påminnelsen om den utbredda fattigdomen här - läste just att bara 31% av befolkningen har tillgång till drickbart vatten i Afghanistan.
Igår eftermiddag när jag kom tillbaka från kontoret kraschade jag omedelbart i sängen, helt utmattad och utan aptit, och det dröjde inte länge förrän jag fick stifta en väldigt nära bekantskap med insidan av toalettstolen. Så höll det på hela kvällen. Det torra vädret här gör att man relativt snabbt blir oerhört uttorkad, men jag kunde inte ens behålla vätska. Tillslut fick jag leta fram Resorb som jag väldigt långsamt lyckades få i mig. RIngde chefen och sa att det skulle bli svårt att ta sig till jobbet som idag - han var väldigt förstående. Sov sedan 12 timmar och idag känns det mycket bättre, frånsett lite feber och värk. Kanske var det bara nån sån där '24 hour bug', eller så hann all spänning jag upplevt de senaste veckorna äntligen ifatt mig nu när jag så smått börjar stadga mig. Ännu bättre kände jag mig efter att ett gäng kollegor ringt och undrat hur jag mår, önskat mig snabb bättring, samt erbjudit sig att fixa vad jag än kunde behöva! Så nu väntar jobb igen imorgon, en tre timmars workshop om hur EU's humanitära organ ECHO bör utforma sin nästa kommande strategi för Afghanistan. Det kan ju bli väldigt intressant och lärorikt, eller alternativt alldeles, alldeles...tråkigt. Lovar att berätta mera :)
6 kommentarer:
Hej Josse!
Ledsen att höra att du är sjuk men det är en lättnad att det inte verkar vara något arvarligare.
Det måste vara skönt att veta att du satt dina spår redan i dina kollegor och att de verkligen bryr sig om dig.
Synd även att höra att du tappat en av dina ringar, även fast det som du sa,inte är ett stort problem om man tänker efter vad invånarna i ditt land går igenom.
Saknar dig kramar Sarah
Hej tjejen! Ja, nu börjar det kännas bättre, men man får visst va försiktig med vad man käkar här...:)
Hur går skolan? Är det tufft eller känns det mest bara spännande? Har du varit på nån studentfest än??
Du får hälsa päronen att jag hoppas deras resa blir toppen, och att de ska köra försiktigt! Saknar dig md, kram!
Hej kusin!
Skolan går bra men det började verkligen på en gång, allt samtidigt o massa att göra. Det kan bli lite små jobbigt ibland men det är något man får stå ut med. Nej de har inte börja med såna än o kanske att det inte blir några för min del förrän till våren. Jag ska nämligen på utlandspraktik i 4 veckor kanske til Scottland eller Bryssel det är nämligen inte bestämt än. Sen så är man ju inte 18 än så jag vet inte hur det blir, de har nämligen ändrat de reglerna för festerna så jag vet inte.
Mamma vill att jag ska hälsa att hon vann deras race och att de var 1:a i par-racet.
Och sen så vet vi ju att det kan bli svårt för dej men om du kan och om du får tid, så är det 50 årsfest den 18:e Oktober för pappa om du kan komma.
Fortsätt blogga så vi vet vad som pågår! Ska oxå hälsa från alla andra i familjen!
Kramar i massor lilla kusinen!
Hej min kära lilla gumma, hoppas att du är återställd efter drabbningen med toastolen, sånt är aldrig kul. Kom hem igår (tisdag) förmiddag så jag ligger väl hopplöst efter med kommentarerna. Under den dryga veckan jag var borta så har du ju upplevt massor med nya saker, fast jag hoppas att du inte ska få några magsår. Vad kan hända om du/ni inte håller deadline för era rapporter ?? Var dödstrött efter den långa hemresan, men var till Stensund och hälsade på Chrille och hade med mig lite fler saker till honom. Han verkar trivas bättre o bättre och har fått många kamrater. Du ska se att du finner dig mer o mer till rätta och ordnar för dig på bästa sätt. Vet ju att du är ganska uppfinningsrik och praktiskt lagd. Skönt att höra att du tar så humoristisk på många saker, även om det känns tungt. Ifall du inte vet så gick Joacims och AnnaCarins mamma bort i helgen. Fick veta det själv först idag. Mycket sorgligt förstås ...
Sköt om dig, gumman, hold your head up! Kramisar fr Mamsen
Hej raring!
Låter betryggande att du mår bättre nu och låter ju helt fantastiskt att dina kolleger ser efter dig. Kan tänka sig att man blir noga med att rå om varandra när alla sitter i samma båt - långt från släkt och vänner.
Känner mig lite skamsen för att jag inte skrivit på ett par dagar, har varit full fart. Så var jag trött innan så är jag i alla fall inte piggare nu. Var på avtackningsfest med jobbet igår för två som gått i pension. Om kvinnor anses vara dåliga på logistik så är 20 kommunkärringar helt jävla värdelösa på det! Satt och fnissade helt hysteriskt till slut när det (för femtielfte gången) diskuterades hur vi skulle samordna transporten till lokalen. Fick några förvånade blickar från chefen och försökte undvika att titta på de andra vikarierna för då vet ingen vad som skulle ha hänt. Nåja, det var lite trevligt och god mat i alla fall. Efter åkte vikarierna hem till en av 80-talisterna och så pratade vi om våra övriga medarbetare och drack upp resten av vinet. Det är mycket udda karaktärer här!
Ikväll kommer Peter och imorgon väntar dusch av hingstar, målning av verkstadsportar och så kräftskiva på Ekla! Gick ju så fint sist syskonen Ambjörn träffades och partajade ;)
Tänker mycket och ofta på dig.
Var rädd om dig nu och förök hitta stunder för återhämtning och vila!
Kram/Charlotte
Hej Joss, hoppas du nu lyckats kämpa ner alla elaka bakterierna och kanske börjat tänka så smått på lite löpträning runt i trädgården......
Har fortsatt besvärlig smärta i min vänstra häl, plantar fasciitis heter min lekmannadiagnos..får se om den håller pa måndag då jag har tid hos en doktor som är expert på IDROTTSSKADOR...jodå, så är det...
Annars så fortskrider presidentvalskampanjen framåt med välkomna avbrott i nyhetsrapporteringen från orkansäsongen. Det finns inget en amerikansk TVjournalist högaktar mer än att få rapportera från stormens öga ikladd regnkläder och gärna pga stormvindar blåsa ut ur bilden upprepat...deras besvikelse var uppenbar när hurricane Gustav blev nergraderad till en 2a när den nådde land väster om New Orleans. Nu är Hanna på väg som senare avlöses av den elakare Ike och därpå den oerhort etriga och oberäkneliga Josephine...I veckan fick jag ett mail från en kompis som jobbar i Libanon för UNIFIL - han ville ha SPChjälp på gränsen mot Israel - ser faktiskt ut som om vi är beredda att skicka ett gäng dit för átt kolla läget´....LOVE YOU PAPPAN
Skicka en kommentar