Aaahh, the sheer joy of living in a developing country...

Jag brukar tycka mig tillhöra den där skaran av folk som tycker att det är en förmån att få resa och bo i andra, mindre utvecklade länder. Att lära känna och om man har tur, förstå, andra människor och kulturer tror jag är avgörande för hur man sedan uppfattar sin egen - oftast känner jag djup tacksamhet över att ha blivit född där jag är. Som sagt, detta kan jag skriva under på i de flesta fall...

Det är dock inte varken kul, spännande eller exotiskt när man vaknar upp mitt i natten av att det droppar från taket, ned på en sunkigt plaskvåt heltäckningsmatta...(vatten i det här fallet, kunde förstås varit nåt annat värre...) Vid en närmare lekmannainspektion av taket kan snabbt konstateras att det lagningsarbete som utfördes samma vecka jag kom faller under kategorin 'värstasortensfuskarbete', och med stor sannolikhet bestod i att måla ett par lager målarfärg över de kvadratmeter stora fuktfläckarna. Den där målarfärgen har nu börjat krulla ihop sig och bågnar liksom i små gul och brunskimrande sjok från taket. När jag i lördags först upptäckte detta under en av mina, ehrmm väldigt vanligt förekommande, stretchsessioner påtalade jag detta direkt för alliallon (som är en hyvens karl, hälften av tänderna kvar i munnen, pratar flytande ryska efter Sovjetockupationen, och har minst två fruar). Lösningen på detta lilla problem var då att stänga av vattenpumpen som pumpar upp vatten i en tunna på taket, varifrån vi sedan får vatten i våra badrum och köket. Den där tunnan blir nämligen överfull ungefär varenda kväll, och det är vakternas uppgift att se till att det inte forsar vatten ned längs hustaket och väggen. Nu är vakterna väl kanske inte av det mer uppmärksamma slaget...Hursomhelst, jag tyckte väl inte att detta var en speciellt långsiktigt lösning, med tanke på att det samtidigt innebär att vi inte får nåt vatten där det ska vara vatten, men tänkte att jag avvaktar - det skulle ju kunna fungera här... Eller inte. Vad som inatt var ca en droppe på tio minuter (ja, jag räknade, för jag var övertygad om att taket skulle rasa in) har nu under dagen uppnått en hastighet av en droppe var femte sekund. Nu kan man ju tycka att detta inte är speciellt märkvärdigt, och är precis lika vanligt förekommande i vilket svenskt studentrum som helst men till saken hör att de under dagen lagt helt ny, vackert blå, heltäckningsmatta i mitt rum som det nu plaskar om, och som med största möjlighet kommer bli lika sunkig som den förra på rekordtid. Vet inte riktigt var det brister, möjligen i kommunikationen, möjligen i det långsiktiga tänkandet. Man blir lagom matt...vilket iofs också kan bero på den försvarliga mängd skolim från Pakistan som använts för att lägga heltäckningsmattan. Det står så många tomma burkar däruppe nu med dödskallar på att det påmminer om ett visst otrevligt läger med tyskt namn på polskt territorium.

På detta tema (Tyskland om ingen hängde med), så kan jag också berätta att jag igår uppsökte den tyska kliniken här i stan, då jag sedan jag kom hit dragits med diverse magrelaterade åkommor. Det nådde iaf all-time-low igår, efter ännu en sömnlös natt och i kombination med pre-menstruella rubbningar, så efter lite uppmuntran hemifrån bar det iväg. Snabbt som attan gick det att få träffa Dr Maria, aka Ubersturmbannfuhrer. Hon körde kärleksfullt knytnävarna rakt in i magen på mig, och efter vad som kändes som ett omarrangemang av tarmarna konstarerade hon att allt nog inte stod rätt till. Det beordrades tester av alla möjliga slag, och idag fick jag återkomma med mitt lilla provrör innehållande nivetvad. Läste lite igår i en bok om eventuella sjukdomar som expats (internationella arbetare) kan dra på sig, och såg framför mig hur jag skulle få tampas med fyra sorters mask, amöbor av alienkaraktär, eller illasinnande bakterier de kommande månaderna. Till min lilla besvikelse hade jag inte en enda exotisk åkomma... fick lite olika piller som tydligen ska råda bot på mitt diffusa magont.

Åh just det, intsruktionen jag fick innan jag kom hit att inte ta med några ömtåliga plagg var ett understatement av rang. Varje vecka frambär städtanten ett av mina plagg, försiktigt ihopvikt, i båda händerna som ett litet offer. På detta följer en hel harang ord på dari, som jag antagit innebär en förklaring för varför det numera är stora hål i mina trosor, eller varför mitt kolsvarta nattlinne nu pryds av stora bajsbruna fläckar... Alltid lika spännande att försöka förutse vilket plagg som offra sig nästa gång...:)

Peace out!