04 oktober 2008

Slut på ledighet för den här gången

Har återigen flytt hemifrån till Chaila café; börjar nästan bli en helgrutin nu… Dock en besvikelse den här gången för internet funkade i ca 5 minuter och bröt sedan helt ihop. Killen bakom disken, som övrigt helt glömde bort min beställning, säger att han inget kan göra för hans manager är inte där och dörren är låst… Har den senaste veckan kommit till insikt om att problemlösningsförmåga är inget som lärs ut här en masse – vet inte om det är religion eller kultur, eller möjligen en mix, men inställningen är snarare att aldrig ifrågasätta eller fundera ut saker på egen hand. Svaren förväntas komma ovanifrån nånstans, antingen från en auktoritet av något mänskligt slag eller Allah själv. I ett modernt samhälle blir detta tillvägagångssätt otroligt ineffektivt och långsamt; man måste hela tiden ge exakta order och coacha - jag har därför själv tagit på mig att öva min assistent i lite basic problem-solving så att han ska kunna bli lite mer självständig och självgående. Bra management träning för mig förvisso.

Eid är nu över men de flesta Afghanerna tar extra ledigt – det gjorde även vi hela veckan…yes, strömmen och internet tillbaka… har nästan känts som skollov så det kommer kännas mer än lovligt segt att ta sig upp imorrn bitti… Har haft fem riktigt sköna dagar, mycket bokläsning, en hel del dagdrömmande , visst mått shopping samt en mycket trevlig avskedsfest igår! Kollega F, vars fest det var, hade förberett mat i flera dagar, och jag tror han grillade minst en hel ko på förmiddagen innan festen började. Det droppade in en blandad skara under eftermiddagen, och det var riktigt skönt att hänga ute på vår veranda. Efter ett par timmar tog jag och två andra flickor en festpaus och åkte in till stan för lite shoppingterapi. Denna gång till…oops nu gick strömmen igen…eller…tillbaka igen! Tur, för jag lyssnar med vänstra örat på TVn som har Daily Show med Jon Stewart på – sjukt rolig! Han kommenterar just ny den senaste veckans politiska debatter mellan de amerikanska presidentkandidaterna – en värre cirkus får man ju leta efter… Var var jag..? Just det – shopping! Vi besökte ett litet center där man säljer varor som tillverkats av afghanska flyktingar i Pakistan. Det fanns alla möjliga saker att köpa, kläder, smycken, inredningsgrejer och möbler. Hade inte så många pengar med mig, men jag lyckades ändå få med mig en ny outfit, ett par sjyssta fårskinnstofflor och ett par örhängen…något säger mig att det blir fler resor dit… Kom tillbaka till huset där festen fortfarande pågick, dock nu med aningen högre alkoholhalt hos alla inblandade. Spenderade resten av kvällen med att diskutera diverse ämnen med total frånvaro av politisk korrekthet, och det var väldigt uppfriskande – cynismen är allestädes närvarande här.... Som exempel kan nämnas det ’faktum’ att de stackars vilsna själar som ställer upp på att bli självmordsbombare, enligt Jihads förvridna form av islam, gör så delvis för att de utlovas inte mindre än 72 oskulder när de anländer (i bitar) till himlen. Detta kanske kan vara en motivation för män, men knappast för de kvinnor som väljer att gå detta öde till mötes… Usch, det är egentligen eländigt, och jag menar att inte att göra mig lustig på offrens bekostnad, men det finns för mig ingen möjlighet att förstå resonemanget hos dessa fundamentalister…

Förstår heller inte resonemanget hos de män jag bor med…En av dem, S, gömmer sig för det mest inne på sitt rum, misstänker att han pratar med sin fru mest hela tiden. Han kröp i alla fall ur sin håla och råkade komma in i köket precis när jag bakade äppelkaka på eftermiddagen. Efter att ha kommenterat att det såg mycket bra ut, blivit försäkrad om att alla var välkomna att smaka, och konstaterat att jag nog skurit för tjocka äppelklyftor krälade han tillbaka…för att en timme senare komma ut med en enorm bit av kakan, som inte ens hunnit svalna, och som han tagit för sig utan att fråga. Han fällde ytterligare kommentarer om att det trots allt blivit ganska bra, och att jag lyckats få sockermängden helt rätt…själv kan han på sin höjd koka te, och har dessutom friskt tagit för sig av all min mat jag köpt för eget behov… alltså, när är det befogat att sparka någon hårt på smalbenet?? Jag tog mitt pick och pack och flydde alla grottmänniskor jag bor med…och nu måste jag tyvärr ta mig tillbaka till min neandertalargrotta…som förvisso idag utrustats med nya djupröda heltäckningsmattor, värdiga vilken bordell som helst…

Innan vill jag bara dela med mig av en artikel från BBC, om den höga mödradödligheten i Afghanistan som är helt ofattbar, näst värst i hela världen. Var 28e minut dör en kvinna under eller strax efter förlossning!

Till sist – kanske redan har skrivit detta, men lägger numera till bilder i ett separat fotoalbum som finns länkat i vänstra marginalen…Finns ett par nya att beskåda… Hör av er där hemifrån! Kram!

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej finis! Skönt att du snart ska få åka på semester... Det är du verkligen värd!! ta hand om dig långt där borta... massa kramar från Sandra..