På väg mot friheten...

Sitter hemma i sängen, under ett halvt ton filtar, och huttrar... Hoppas verkligen de har installerat de där kaminerna när jag kommer tillbaka till Nepal, även om det ryktas att de poteniellt kan kolmonoxidförgifta en om man inte har tillräcklig ventilering. Är inte särskilt orolig dock för idag har de borrat ytterligare ett par hål i fönsterkarmen för att dra in kabel från sateliten så att jag kan njuta av ytterligare 900 kanaler. Förvisso bara ungefär 10 st som är värda zappning, de andra 890 visar iransk mjukporr.

Angående gårdagens händelser har det inte framkommit något nytt egentligen. Talinbanerna tar på sig dådet och hävdar att det var religiöst motiverat då kvinnan jobbade för en kristen organisation.

Polis, militär och militärpolis har hursomhelst ökat sin närvaro och nu står det uniformerade och beväpnade män i varenda gatkorsning mellan huset och kontoret. Tycker inte att det känns speciellt mycket säkrare för det, det är nåt med män i grupp med automatvapen...har dessutom en statistikuppgift i bakhuvudet som en av säkerhetskillarna delade med sig av: runt 40% av polisen sägs vara för att talibanerna skall återfå makten i Afghanistan.

Det tål att upprepas att vi utlänningar lever som i en liten bubbla just i Kabul, långt bort från den verklighet som möter majoritetn av Afghaner, och de hjälparbetare som befinner sig ute i landet. Jag ahde så smått börjat känna att min tillvaro här hade liksom blivit vardag, men detta var en tydlig, och hemskt onödig, påminnelse om hur sårbara vi faktiskt är, och var vi egentligen befinner oss. Men detta är tyvärr en del av framförallt afghanernas vardag, och till viss del även hjälporganisationernas. Men skulle vi backa ur så innebär det att tusentals barn t ex inte kommer få någon mat, medicin eller kläder till vintern, och det är det man får fokusera på när man debatterar med sig själv om vad sjutton man gett sig in på. För många tankar snurrar förstås i huvudet... Det är t ex lätt att bli lite paranoid, att se potentiella talibaner i vem som helst. Det har också slagit mig hur otroligt beroende vi är av vår nationella personal, och hur viktigt det är att vi kan lita på dem.

Jag tror hursomhelst att mitt break kommer väldigt välplanerat - endast en dag kvar på jobbet innan avfärd till Nepal. Hoppas att jag får tillfälle att fundera och bena ut en del grejer, och dessutom att få röra sig fritt!

Vi anländer i Nepal på fredagen, och på lördagen tågar vi iväg. Kommer tillbaka till Katmandu söndagen 2 November förmodligen, och kommer vara helt frånvarande från all sorts kommunikation under den tiden...Har med mig mobil men misstänker att den inte funkar...6 November flyger jag till Delhi, och 8 November tillbaka till Kabul.

Nu ska jag försöka värma mig lite...kram på er så länge så hörs vi förhoppningsvis när jag är tillbaka i civilisationen om enochenhalv vecka!