Världen är liten...

Har jobbat stenhårt på den sociala biten hela helgen och bestraffas nu såhär i efternhand med mördande sömnbrist...men det var det värt! Träffade riktigt trevliga människor och tvingade på folk mitt visitkort till höger och vänster. Bland annat en kille som det, efter en stunds konverserande, visade sig hade gått på University of Maryland där jag var 05-06. Det är ett ganska stort universitet så det är ju inte helt otippat att man skulle springa på nån därifrån, men när det visade sig att vi också tagit exakt sammam, helkonstiga kurs och suttit ett par rader ifrån varandra hängde hakan ganska långt ned...helt sanslöst sammanträffande! Ska bli spännande och se vad nästa sammanträffande blir, eller vem man lyckas springa på på nästa obskyra fest i Kabul...

Har som ni märkt inte skrivit på ett tag, det brukar bli så när jag haft lite sensor overload och för många intryck att sortera att man inte ens orkar tänka efter... Min Mazar vistelse var väldigt givande, och jag förstår våra projekt mycket bättre nu. Det var också fantastiskt att se vilka otroliga kollegor jag har där uppe, deras motivation och engagemang var verkligen smittande! Dagen innan jag skulle åka tillbaka till Kabul skedde det en översvämning sent på kvällen i en liten by ute på landsbydgen, och då de flesta afghaner bygger sina hus av typ lera och halm, spolades ett femtiotal hus helt bort. Människorna hann precis rädda sig själva, men såvitt jag vet dog eller skadades ingen. Vi var där som de första på plats dagen efter och bidrog med lastbilar som kunde börja pumpa bort vatten, samt delade ut filtar. Lite knepigt att säga kanske, men det var förstås spännande och intressant att delta i en katastrofinsats, om än på liten skala. Det är så otroligt mycket man måste tänka på, och försöka hålla huvudet kallt samtidigt som man måste bevittna människors lidande. Jag blev kvar ett par dagar extra på grund av detta, men tog mig tillslut tillbaka till Kabul i en minst lika hårresande flygresa som ditvägen.

Veckan och helgen som varit har bara flygit förbi, och nu återstår endast 4 dagar innan jag ger mig av mot sol och strandliv, shopping och massage. Som vanligt ett fett inshallah över allt man gör här men den här gången SKA jag komma iväg! Efter två veckors softande väntar en veckas introduktion i London, ska bli riktigt spännande att få veta mer om vad de sysslar med där och hur de kan stödja oss ute i 'fält' på bästa sätt.

Usch, nu är ögonlocken tunga...kram!