Stolt!

Det har hänt ett par gånger sedan jag kom hit att jag tvivlat på om jag verkligen hamnat rätt... De senaste två dagarna har fått mig att inse att jag knappast kunde hamnat mer rätt, iallafall inte gällande det som motiverar mitt arbete här! Detta är naturligtvis alla de barn, och i förlängningen deras familjer, som vi arbetar för skall få ett värdigare, mer innehållsrikt liv och framtidsutsikter. Vi må ha vår interna byråkrati och det finns sannerligen utrymme för förbättring, men efter att ha hälsat på de barnarbetare/gatubarn, vars arbetsgivare vi lyckats övertyga om vikten av utbildning, hört barnen ställa krav och efterfråga mer och bättre utbildningsmöjligheter, lyssnat på mammor som tidigare inte förstått varför de skall låta sina barn gå i skola, eller varför det är viktigt att tänka på hygien och hälsa, men nu kräver kliniker och skriv- och läskurser, samt sett stoltheten lysa i flickors och pojkars ögon när de utan stakande kunnat läsa högt ur en bok, eller lösa ett mattetal på svarta tavlan, så är jag stolt över att vara där jag är! Detta må vara små framsteg i det stora hela, men det sker i ett land där endast 13 % av kvinnorna kan läsa och skriva, och där barn de senaste 30 åren inte växt upp under anndra omständigheter än krig, svält och katastrofer...