Ny månad, ny arbetsvecka, nya utmaningar. Och jag har ingen inspiration... Enda ljuskällan är min kollegas återkomst till Landet för länge sedan - vi har firat med vodkadrinkar så här på söndagskvällen, samt räknat dagarna till nästa ledighet. I ärlighetens namn är det inte såå fruktansvärt här just nu, men klagomål på tillvaron är liksom fullt legitimt här oavsett tidpunkt.
Det riktigt sorgliga är dock att det börjar kännas som om det här landet är på väg riktigt utför, våldsamheterna bara ökar och det finns få ljuspunkter som signalerar någon riktig utveckling. Presidentvalet i September drar närmare, och risken för att valrelaterat våld skall öka är överhängande. Vi har satt evakueringplaner i verket, och alla internationella skall ständigt ha giltiga visum till Indien och Tajikistan för eventuell snabb evakuering. Vidare har vi fört samtal med både brittiska och nederländska ambassaderna om evakueringsassistans. Känns overkligt, men så fort vintern är över och snön i bergen smälter drar krigarsäsongen igång igen, och fler och fler talibaner kommer komma över gränsen från Pakistan. Idag på säkerhetsmötet fick vi veta att talibaner tagit över två provinser helt i öst och utropat egen flagga och styre, samt såklart fundamentalistiska sharia lagar.
Läste annars en artikel idag om hur jävla taskig hälsovård kvinnor får här. Vet att jag skrivit om det förut, men det tål att upprepas att Afghanistan har den högsta dödligheten bland blivande och nyblivna mammor i världen, näst efter Niger. Detta beror bland annat på att traditionen bjuder att de afghanska männen inte tillåter att kvinnorna träffar en manlig läkare, alternativt måste ha manlig eskort för att uppsöka läkarhjälp. Detta blir ju vansinningt, speciellt i de provinser där det inte finns en enda kvinnlig läkare, och heller inte speciellt långsiktigt eftersom samma män inte tillåter sina döttrar att skaffa sig en utbildning så att de så småningom kan bli läkare. Bara idag mötte jag en kvinnlig kollega från norra Afghanistan, som kommit till Kabul för ett möte. Hon var tvungen att ha med sig sin bror som maharam (motsatsen till haram, vilket är ordet som används för allt otillåtet/förbjudet inom islam), dvs någon manlig släkting som gör det tillåtet för en kvinna att resa, och som kan 'försvara hennes heder'. Otroligt ineffektivt men framförallt frihetsinskränkande.
Hursomhelst tvingar detta kvinnor till att använda så kallade traditionella mediciner, som opium, eller uppsöka amatörer utan utbildningen eller utrustning. Inte konstigt då att en afghansk kvinna löper en risk på 1 på 8 att dö under graviditet, eller att graviditetsrelaterade dödsfall är den mest vanliga dödsorsaken för kvinnor här. I Sverige är motsvarande risk 1 på 17400. Det är hjärtskärande att tänka på vad alla dessa kvinnor måste gå igenom, bara för att män bestämt sig för att kvinnor inte är värda samma rättigheter. Kokar inombords, och då har jag inte ens gått på djupet av det utbredda kvinnoförtrycket, och hur det påverkar barnens levnadssituation...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar