Sjukdomar ur olika perspektiv

Veckan som gått har nog varit den stressigaste hittills. Många kollegor har varit borta, antingen på semester, möten eller workshops. Då mitt jobb i stora delar går ut på att korrdinera ihop andras, har det varit svårt att få något uträttat och jag tror inte jag lyckades möta en enda deadline. Till råga på allt verkar de senaste veckorna vara en sån period där diverse sjukdomar bara går runt runt och det bara är en tidsfråga innan man själv insjuknar i något. En kollega har just blivit diagnostiserad med dysenteri, en annan flygs i denna stund akut ned från norra Somalia för att få kvalificerad läkarvård för ett än så länge diffust sjukdomstillstånd, och en tredje har just fått veta att hon har bilharzia, eller snäckfeber som det visst heter på svenska. Det senaste är en liten larv som tar sig in i kroppen via sötvatten, och lägger ägg i tarmar eller urin. Äckligt? Ja, ganska, men hjälparbetare är ett släkte förhållandevist frekvent utsatt för diverse tropiska sjukdomar, och trots alla vaccinationer man tvingas ta brukar man förr eller senare åka på någon suspekt bakterie, virus eller amöba. Tror basiluskerna tillslut hunnit ikapp mig med - dras med något konstigt, men förhoppningsvist harmlöst förkylningsvirus, som jag hoppas kunna vila mig frisk i från. För friska brukar vi västerlänningar oftast bli rätt snabbt, tack vare tillgång till mediciner och modern läkarvård. 

Visste ni dock att något så harmlöst som diarre ligger bakom över en femtedel av alla dödsfall av barn under fem år i Somalia? Eller att det är den näst vanligaste dödsorsaken för barn globalt sett? Detta trots att man relativt enkelt kan både förebygga och behandla det. Till exempel genom att tvätta händerna innan man äter, eller efter att man varit på toa. Dock lättare sagt än gjort i många av de länder vi arbetar med, där skitigt vatten ofta är det enda som finns att tillgå, både för tvätt, matlagning och att dricka. Man uppskattar att minst en miljard människor inte har tillgång till rent, säkert vatten. Enligt internationellt överenskomna minimumkrav skall människor ha tillgång till minst 15 liter per person per dag – detta skall täcka behov just i form av dricksvatten, matlagning och personlig hygien. Men så ’bra’ ser det naturligtvis sällan ut. Ofta är det dessutom unga barns uppgift att ansvara för familjens vattenförsörjning, och de tvingas vandra flera timmar i var riktning till en pump med dricksvatten, bärandes på tunga plastdunkar. På vägen är det inte ovanligt att de utsatts för stora risker, som till exempel att bli bortförda eller sexuellt utnyttjade. Fundera gärna på hur vi i västvärlden tar för givet att det varje dag skall komma friskt, drickbart vatten ur kranen  - i Sverige använder vi i snitt 160 liter per person per dag.

---