Ett vidgat perspektiv

Det är många pågående katastrofer som slåss både om mediautrymmet och om tillgängliga resurser för tillfället. Samtidigt som man befarar att den senaste tidens förbättringar på Afrikas horn skall raseras i och med fallerande regn, utspelar sig liknande scener på andra sidan afrikanska kontinenten. Återigen har torka och väpnad konflikt försatt miljontals människor i kris – Rädda barnens egna mätningar säger att så många som 18 miljoner människor, fördelat över Västafrika,  befinner sig i farozonen för en hungerkris om inget görs NU. Detta bland annat för att den så kallade ’smala’ säsongen är på väg, där människor normalt sett går hungriga i väntan på skörden senare i år. Förutom en torka som är värre än vanligt, är en av anledningarna till att läget förväntas förvärras i år att de många konflikterna som pågår i området tvingat hundratusentals människor på flykt. Frånsett det traumatiska att behöva fly hals över huvud med få tillhörigheter, innebär det till exempel att människor också måste lämna sina jordbruk och boskap bakom sig och inte längre har någon inkomstkälla. Familjer i den här delen av världen är också i stor utsträckning beroende av så kallade penningremisser, som innebär att familjemedlemmar som arbetar i andra länder skickar hem sin inkomst. Stora delar av den här sortens inkomst för de västafrikanska familjerna kom från Libyen, men i och med att konflikt även där tvingat människor på flykt har den källan sinat. Det är ett komplext system, där många anledningar spelar in och tillsammans skapar denna potentiellt dödliga situation. Värst är läget i Niger, där matpriserna stigit som en följd av dåliga skördar. Läget här är redan generellt fruktansvärt – som jag tidigare skrivit är landet det värsta att vara mamma i. Hjälporganisationer som Rädda Barnen har, tack vare sina system för tidiga varningssignaler, försökt påtala denna annalkande katastrof under flera månader nu, men fortfarande har världens ledare inte reagerat. Som jag tidgare skrivit kom reaktionerna alldeles för sent för barnen på Afrikas horn – inte förrän bilder på svältande barn kablades ut på TV började man inse allvaret. Detta trots att man vet att det kostar så mycket mindre att förebygga än att försöka behandla redan undernärda barn och dela ut mat. Det är oerhört frustrerande och svårt att inte bli cynisk när detta återigen upprepas framför ögonen på oss.