Som vanligt flög tiden förbi och jag hann inte reflektera speciellt mycket innan mina tre sista veckor med RB var över, och med dem också mitt första riktiga jobb… Kastades rätt in i hetluften, med jobb till efter midnatt samtidigt som jag skulle försöka lämna över till min efterträdare. Samma dag hon började skedde en synnerligen väl koordinerad attack i Kabul, som började med självmordsbombare och övergick i regelrätta gatustrider. Vi hörde som vanligt ingeting ute hos oss, och det var inte förrän jag började få samtal hemifrån som jag insåg vad som pågick. Märkligt, hur man kan befinna sig i samma stad och samtidigt vara mer eller mindre helt avskärmad. Vi jobbade koncentrerat hela dagen och det var inte förrän jag kom hem på kvällen och kunde kolla på nyheterna som jag förstod riktigt vad som hänt. Återigen, väldigt oroväckande att talibanerna lyckas ta sig in till presidentpalatset utan att bli stoppade. Egentligen är jag inte förvånad, för trots att de jämt påpekar att de centrala delarna av Kabul skall vara innanför någon slags järnring, är det inget man upplever när man åker genom alla check points. De slöa poliserna och militärerna viftar bara bilarna rakt igenom, så det kan inte krävas överdrivet mycket list för att ta sig hela vägen in till centrum i en bil full med sprängmedel. Onekligen olustigt, men livet i Kabul går vidare…
Det är nu en dryg vecka sedan jag gjorde min sista dag med RB och det var med blandade känslor jag åkte hem den sista dagen… Arbetet tar verkligen upp större delen av ens liv här så det kommer kännas märkligt att inte längre vara en del av det som fortsätter. Även om det varit stundtals väldigt tufft, har det också varit otroligt utvecklande, och ur ett personlighetsutvecklingsperspektiv (ha, slå det ordet om ni kan...är det ens ett ord?) kunde jag nog inte önskat en bättre plats att starta min karriär. Jag hoppas få kunna återvända till RB i framtiden, men känner trots det att det är dags att göra något nytt och införskaffa lite annan erfarenhet. Har inte alls hunnit reflektera över mitt nästa jobb och jag misstänker att det kommer bli en tuff start, men är övertygad om att detta är en nyttig förändring.
Till alla er som läst min blogg, kommenterat, stöttat och peppat – tack! Utan er vore allt detta bra mycket svårare! Jag ämnar fortsätta ’skriva av’ mig och hoppas att ni fortsätter följa mina äventyr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar