Regn - både livsavgörande och dödligt

Den 15 april föll tillslut de första regnen i Mogadishu, och man antar att detta innebär början på regnperioden. Återstår att se om farhågorna att regnen skall vara långt under normala nivåer infrias, eller om somaliska barn och deras familjer kan få tid att för en gångs skull återhämta sig. 

Som jag nämnt tidigare, är regnet tyvärr inte odelat positivt. När det faller mycket på en gång, på jord som är uttorkad och inte kan suga åt sig vattnet tillräckligt fort, uppstår ofta översvämningar, eller till och med så kallade flashfloods. Dessa snabbt forsande vattenmassor kan svepa bort hela byar. Jag har själv sett det i Afghanistan, där Save the Children var först på plats i en liten by utanför Mazar-i-Sharif. Vattnet hade mitt i natten forsat rakt genom byn och tagit med sig allt i sin väg; raserat husen, rivit ned ledningar och sköljt bort husgeråd, kläder och skolböcker. Även om dessa hus kanske inte var de mest stabila konstruktionerna jag skådat, var de åtminstone inte tänkta som några tillfälliga konstruktioner.  Annat är läget för de tusentals internflyktingar som just nu befinner sig i och omkring Somalias huvudstad Mogadishu.  

Save the Children arbetar i två läger i utkanten av staden – Sigale och Darawich. Här bor just nu runt 100,000 människor, varav ungefär hälften är barn.  Många har anlänt bara de senaste månaderna – lägrena har växt från ca 9,000 familjer till 14,000 bara sedan februari - de flesta från områden i södra Somalia där konflikten mellan Al Shabaab och regerings-trogna styrkor trappats upp rejält på sistone. 

Det är inte enkelt att arbeta här; trots att läget förbättrats de senaste månaderna efter att den somaliska armén lyckats driva bort Al Shabaab, åtminstone från de centrala delarna av staden. Men frontlinjen går inte långt utanför, och varje dag anländer hundratals nya internflyktingar till de redan överfyllda lägren.

Delar av Sigale lägret ligger olyckligt placerat vid ett av stadens stora avloppsdiken, och minst 300 familjer har drabbats av regnen bara de senaste dagarna. Majoriteten bor i små hyddor som de byggt själva av pinnar och vad material de kunnat avvara för att skydda sig mot väder och vind. En del har presenningar som skyddar något bättre mot vätan, men skulle det bli rejäla översvämningar är det få tält som kommer stå kvar. Man försöker flytta familjer till säkrare områden, men det är ingen lätt operation. 

Ett annat orosmoment som regnen för med sig är att hygien- och sanitetsförhållanden tenderar att försämras ytterligare. De är till att börja med sällan bra i ett flyktingläger, men översvämningar för ofta med sig skitigt vatten som i sin tur bär på smittsamma sjukdomar. Små barn är som vanligt mest utsatta och riskerar lätt insjukna i t ex diarré, eller ännu värre, kolera. För barn som redan är försvagade av undernäring, blir detta en tuff kamp för immunsystemet att utkämpa. Lägg därtill nästintill obefintlig sjukvård, och kriterierna för ett nytt katastrof-läge är snabbt uppfyllda. 

Vi planerar dela ut presenningar i nästa vecka, så att familjer kan få ett bättre skydd mot regnet. Man har redan börjat dela ut plastdunkar för att hämta och lagra rent vatten i, samt tvål för att familjer skall kunna uppehålla en viss hygien. Vi håller också gruppmöten för att lära barn och deras familjer hur de bäst kan skydda sig mot sjukdomar. 

I början av maj planerar vi också att börja dela ut så kallade matkuponger (food vouchers), för att hjälpa familjer att se till att de får tillräckligt med mat. Dessa kan sedan hushåll använda för att byta till sig exempelvis kött eller grönsaker på den lokala marknaden. Jag ska försöka återkomma mer detaljerat längre fram till varför man väljer att genomföra denna insats, istället för att till exempel dela ut mat, eller kontanter. Men enkelt sett kan man säga att detta ger familjer en frihet att välja vilken mat de helst vill konsumera. Dessutom, eftersom efterfrågan på varor hålls uppe, innebär det en möjlighet för den lokala ekonomin att fortsätta fungera. En sådan typ av projekt är ett exempel på hur man försöker tänka lite mer långsiktigt, samtidigt som man försöker rädda liv.