En ond cirkel

För nästan exakt ett år sedan kom de första alarmerande rapporterna om det eskalerande läget på Afrikas Horn, då man förutspådde att den kommande regnperioden inte skulle kunna generera tillräckligt med föda för människorna här. Detta följde på nästan helt uteblivna regn under hösten 2010. Man varnade för att vissa områden i Somalia i värsta fall skulle komma att uppfylla kriterierna för svält, med katastrofala följder om inget gjordes. Humanitära organisationer och givare uppmanades genast börja planera för och implementera utökade hjälpinsatser. Men reaktionerna på varningarna kom alldeles för sent, och situationen utvecklades till den värsta humanitära katastrofen hittills under 2000-talet. I Somalia förvärrades dessutom torkan av den pågående konflikten mellan olika väpnade grupper, som Al Shabaab, och den svaga Somaliska staten, vilket innebar att stora områden inte kunde nås med hjälpinsatser. Tiotusentals somalier tvingades på flykt över gränserna till Etiopien och Kenya, och i kenyanska Dadaab, världens nuvarande största flyktingläger, strömmade familjer in - många efter att ha gått genom öken-landskap i flera veckor. Som mest var 13 miljoner människor i regionen drabbade av torkan. 

Under förra hösten kom regnen till slut. Trots att de förde med sig översvämningar och dödliga sjukdomar som kolera och malaria, förbättrades läget något, och i februari i år deklarerade FN att inget område längre uppfyllde kriterierna för svält. Men katastrofen är inte över för det.

En tredjedel av Somalias befolkning anses fortfarande befinna sig i en kris-situation, där man inte har tillräckligt med mat för att kunna föda sina familjer. Barn dör fortfarande dagligen av undernäring och de sjukdomar undernäringen ger upphov till, och familjer tvingas migrera i sökandet på mat och vatten. Många är bönder vars grödor inte växer, eller boskap dör, vilket i sin tur innebär att de inte längre kan försörja sig. Det är en farlig, dödlig spiral.

För bara en vecka sedan kom ytterligare ett bakslag. FEWS NET, som bevakar och analyserar tillgången på mat för att kunna ge tidiga varningssignaler, förutspår att den kommande regnperioden (april-juni) återigen kommer vara sämre än normalt på Afrikas horn. Återigen kan det få katastrofala följder för en redan utsatt och försvagad befolkning som inte hunnit återhämta sig från förra årets svältkatastrof. Varningstecknen finns där. Vi vet vad som händer om vi inte reagerar på dem i tid. Har vi lärt oss något?

Förhoppningsvis. Jag befinner mig som sagt i Nairobi, där huvudkontoret för Rädda Barnens Somalia-program ligger. Här arbetar vi just nu med att planera för hur vi snabbt skall kunna möta ett ökat akut hjälpbehov om regnen slår fel. Men vi arbetar också mer långsiktigt med att stödja familjer så att de kan skydda sin livnäring och stå bättre rustade inför ytterligare en nalkande katastrof.