Hallelejuja, bloggen har återuppstått!

Vilket naturligtvis hänger ihop med min bejublade (?) återkomst till Afghanisatan (nej, inte felstavat) i söndags. Den var synnerligen välplanerad, då kontoret varit stängt hela veckan för Eid-firande (slutet på Ramazan) och alla mina internationella kollegor utom en åkt ut ur landet. Tursamt nog är den enda kvarvarande Laura, min vapendragare och stora stöd. Vi har således spenderat en del dagar med att bara lounga, dricka kaffe, smälla i oss lösgodiset jag hade med mig, picknicka på vardagsrumsgolvet samt kolla på skräptv. Andra dagar har vi stångat oss blodiga då det minsann inte gått att undvika att ta itu med det vi egentligen är här för, dvs jobba. Högsta prioritet är att slutföra ett stort projektförslag som skall skickas till EU nästa vecka. Rent kort går det ut på att förbättra och stärka inkluderandet av barn med olika handikapp i samhället i stort, och för oss framförallt i utbildning. Det finns många fördomar mot handikappade personer här, de anses mer eller mindre värdelösa, och föräldrar anser ofta att det är en förbannelse från Allah om man får ett handikappat barn. Om barn generellt är en förbisedd och rättslös grupp i det afghaniska samhället, är det förmodligen tio gånger värre för de med handikapp. Hursomhelst, det är väldigt lärorikt, men att försöka uppfylla alla kraven som EU ställer, samt få ihop alla miljarder dokument är en ganska svettig utmaning.

Idag tyckte vi således att vi var värda extra lyx, och bokade in massage. Jag njöt i en hel timme av olje/thaimassage, och funderade lite flyktigt på hurvida det var detta som vårt hardship allowance är menat ska gå till varje månad. Det eller kannor med Strawberry Daiquiris möjligen.

Hade gärna delat med mig av lite mer seriösa funderingar över läget i landet, men har inte riktigt satt mig in i situationen ännu. Än har man inte lyckats utropa en vinnare i valet över en månad sedan och man har konstaterat att ca 1,5 miljoner röster förmodligen är förfalskade eller fuskade med på något vis. Man håller visst på att räkna om delar av de röster där man har starka misstankar om oegentligheter, som t ex att fler än 100% av befolkningen i en viss by röstat...oops. Återkommer i denna fråga.

Fredagskvällen blir tidigt i säng, har minus på sömnkontot redan och börjar se dubbelt. Endast till min fördel då jag kan inbilla mig ett tag till att jag inte redan käkat upp 1 kg Marabou. Kanske borde försöka mig på en aktivitet som omfattar kaloribränning imorrn. Nu sova. Kram!