Panikattacker..

..väckte mig åtminstone ett par gånger inatt, men jag lyckades skaka bort dem genom att tvinga mig själv att tänka på annat. Jag tror de triggades mest av insikten om att risken att jag aldrig kommer komma tillbaka ibland blir lite för sannolik. Jag känner mig som i limbo, har inget avresedatum och kan alltså inte till 100 % ställa in mig på att åka inom en snar framtid. De kan fortfarande dra tillbaka erbjudandet, och sedan jag diskret försökte hinta att jag omöjligen kan börja 1 augusti, som kontraktet förskriver, har jag inte hört något... Men jag har tagit mitt beslut att åka och tänker stå vid det tills jag är överbevisad om att det är ett oklokt sådant - då får de skicka hem mig (förutsatt att jag ens blir ditskickad förstås). Känner mig som världens modigaste och räddaste på samma gång, vad betyder det?