Hemma...och vänt!

Kom ända hem till Sverige utan några större missöden och angjorde Nyköping i söndags. Som vanligt vansinnigt skönt att återse hemtrakterna, även om det fina augustivädret jag hoppasts på lyser helt med sin frånvaro.

Anledningen till att jag passade på att åka hem nu, förutom att helvetet snart verkar braka löst i Kabul, var naturligtvis att pappan fyllde 50 år igår! Dagen innehöll gocartåkning iförd den fulaste outfiten vi kunde hitta (bildbevis presenteras eventuellt vid ett senare tillfälle) samt efterföljande middag med hela tjocka (närmsta) släkten. Presenten från oss numera lite fattigare, men sjukt påhittiga, avkommor, var en biljett till Formula 1 på Monza banan i Italien. Bara hoppas att allt klaffar nu!

Efter två intensiva dagar hemma befinner jag mig just nu i detta läge på flygplatsen i Prag...eh, ja just det. Skall dock snart fortsätta till Lyon för en veckas miljöombyte i Frankrike. Har aldrig varit i Frankrike så ska bli spännande att uppleva ett nytt land! Återkommer på tisdag nästa vecka, då hoppas jag att jag hinner träffa fler av er därhemma!

Finns på svenska mobilen om det skulle vara nåt :)

Kram!

Nu igen...

Ytterligare en attack i Kabul idag, senaste siffran säger 7 döda och 70-talet skadade. Verkar ha skett precis utanför NATO-basen, vilket rimligtvis skall vara ett av de säkratse områdena i stan...Var där bara häromkvällen. Stan har varit avstängd under dagen och vi har inte fått röra oss. Jag skall bli upphämtad om 10 minuter för att åka till flygplatsen, så ni där hemma får hålla tummarna för att jag kan ta mig dit, samt att planet lyfter som det ska... Byter till svenska mobilnumret när jag landat i Dubai runt 7 ikväll.

Ses snart, kram!

Ett år i Afghanistan är till ända...

...och det känns nästan ofattbart att det gått så fort! För ganska exakt ett år sedan befann jag mig på Arlanda, och hade precis blivit nekad incheckning, då resebyrån inte stavat mitt namn rätt på biljetten. 14 telefonsamtal till regionkontoret i Indien, samt en flygplatsövernattning senare var jag till slut på väg, utan en aning om vad jag gett mig in på...tur var väl det... Det har varit ett otroligt lärorikt år, fullt av spännande möten och upplevelser, men också väldigt många tuffa utmaningar, både personligen och professionellt. Väldigt många skratt, nya, fantastiska vänner, galna fester, en del otäckheter samt en hel del tårar har också varit en del av vardagen här. Nu väntar ca 5 veckors break, och sedan kommer jag att återvända till Afghanistan för ytterligare fem månaders jobb. Efter det står framtiden just nu mer eller mindre öppen. Flyger från Kabul imorrn kväll och landar i Svedala på söndag - hoppas jag hinner se så många av er därhemma som möjligt!

Presidentvalet närmar sig nu med stormsteg, och det ska bli spännande, och lite oroligt, att följa denna historiska händelse hemifrån. Det finns 41 (!) kandidater att rösta på, varav två är kvinnor. DN har intervjuat en av dem här. Man kan inte annat än känna djup beundran för kvinnor som dessa, som riskerar sitt eget liv varje dag för att slåss för jämlikhet och en bättre värld, i en brant uppförsbacke, eller kanske snarare uppför ett lodrätt stup...

Valaffischer finns det gott om i Kabul just nu...



Ses snart, inshallah!

Försämrat säkerhetsläge

Idag verkar det relativa lugnet som härskat i Kabul senaste månaderna har brutits. Inte helt oväntat eftersom det nu är mindre än tre veckor kvar till valet, och talibanerna helt nyligen gått ut och sagt att de ska göra allt för att hindra afghanerna från att gå och rösta. Tidigt i morse firade de av runt 10 raketer mot Kabul. En del källor säger att de var ämnade för flygplatsen strax utanför stan, men alla slog ned i bostadsområden, varav ett är det så kallade Wazir Akbar Khan. Här finns många ambassader, bland annat den svenska, och gästhus för internationella. Ligger också ett gäng restauranger här dit vi går ganska ofta. Nu verkar inte attacken ha orsakat några döda, för de flesta av raketerna var tydligen desarmerade så att de inte skulle explodera vid nedslag. Motivet verkar snarare ha varit att talibanerna vill skrämmas och visa hur sårbar även huvudstaden är, och hur svag regeringen och presidenten är eftersom de inte ens kan hålla huvudstden säker från liknande angrepp. Även om Kabul-borna är vana vid att det fälls raketer och granater på deras stad på jämna mellanrum, anses detta vara av det allvarligare slaget. Detta skedde på andra sidan staden från mig sett och jag har varken hört eller sett något; inte ens mina kollegor som bor i dessa områden visste att det hänt förrän de kom till kontoret i morse. Hursomhelst har alla internationella beordrats lockdown ikväll. Även om detta naturligtvis är lite omskakande, och det ärpåtagligt hur säkerhtesläget försämrats allt mer ju närmare valet vi kommer, hoppas jag att vi får röra mer eller mindre som vanligt snart igen. Är snarare mer nevös för att detta ska påverka flygplanstrafiken in och ur landet tidiagre än beräknat så att jag inte kan ta mig härifrån...

Läs mer här och här

Yo...ga!

Har precis kommit hem från ett stenhårt yogapass. Stenhårt mest eftersom jag sällan rör på mig och flexibilitet har väl aldrig varit min starka sida... En av mina kollegor är instruktör så hon har gått med på att köra ett par klasser i veckan. Himla bra träningsalternativ, speciellt som hon körde en ganska tuff typ av yoga, med efterföljande stretchning och avslappning. Hon skämde till och med bort oss med lite massage under avslappningen...sweet! Den efterföljande vätskebristen botades medelst mojito...

Har blivit erbjuden att vara hundvakt åt en väns vovve i 10 dar. Vovven har ingenstans att ta vägen och jag skulle gärna ha lite sällskap här i mitt hus - nä, de jag bor med är inte direkt världens skojigaste. Bara en annan kille här nu, så jag skickade ut email till alla för en vecka se för att fråga om det var OK att hunden bor inne hos mig. En enda person behagade svara, så jag skickade ut en påminnelse igen, men de vägrar återkomma. Så nu kommer vovven imorrn och jag är lite nervös över hur mina kollegor som varken svarat eller varit här kommer reagera när de träffar honom...ni får hålla tummarna därhemma för att det kommer att gå bra! Ska bli mysigt att ha nån att prata med på kvällarna :)

Gonatt!

Bla bla

Ytterligare en internationell kollega har anlänt idag, från Kenya. Han skall sköta sk Support service, vilket omfattar logistik, säkerhet, personal och admin. Har bara pratat kort med honom, men han verkar trevlig och erfaren. Frågade en av chaufförerna hur de tyckte han verkade och svaret blev 'He is black...and fat'. Jaha.

Själv har jag haft en galet oproduktiv dag. Spenderade större delen av dagen med att designa och printa pärmetiketter... Det börjar vara riktigt varmt på både dagar och nätter, och vi har ingen aircon så man svettas som en gnu mest hela tiden, och hjärnan är riktigt slö.

Var på fest härom veckan i ett palatsliknande hus som tillhör ett av FN organen. Helt vansinnigt överdådigt, bland annat hade de denna jätte-kristallkrona i trapphallen...En helt annan värld bara jämfört med vad vi bor i, och än mer från hur majoriteten av afghanerna bor...


Uppblåsbara pooler och teletubbies kan man köpa lite varstans i Kabul just nu...

Mina (manliga) kollegor i en aggressiv volleybollmatch i vår trädgård

Long time, no writing

Som en del av er kanske märkt blev min blogglayout kapad för ett tag sedan. Försökte lösa det medelst all möjlig googling och omprogrammering men det lyckades inte så jag gav tillslut upp min fina bakgrund. Tappade därefter sugen att blogga på ett tag...

Inte speciellt mycket har hänt, arbetsveckorna flyger förbi, har alldeles för mycket jag borde göra och går ständigt omkring med den där känslan av att inte räcka till. Min organisation befinner sig i något slags ständigt kaosartat tillstånd, det finns i princip ingen ledning, och saker och ting verkar sakta med säkert bara bli värre. Det sker en del förändringar under de kommande veckorna men börjar tvivla på att förbättringar kommer ske tillräckligt fort för att folk ska bestämma sig för att stanna kvar. Mina två mest nyanlända kollegor har redan lyckats bryta ihop och velat åka härifrån...mycket pekar således mot att jag kanske inte heller borde stanna kvar, men jag väger också detta mot att jag behöver samla på mig ytterligare erfarenhet och förhoppningen om att jag ska kunna uppvisa några fler åstadkommanden innan jag söker mig nånannanstans...svåra beslut... Jag har i dagarna talat om för nya chefen att jag är intresserad av att stanna kvar, mot en rad motprestationer från arbetsgivaren. Tänker pressa ur henne ett svar i veckan, för förlängs inte kontraktet kommer jag ju hemkuskandes i mitten av augusti... En annan lite försvårande omstädighet är det faktum att det hålls val den 20e augusti. En rad internationella organisationer har tagit beslutet att skicka sina anställda ur landet, eftersom risken finns att det blir rätt våldsamt, och man vill slippa en regelrätt evakuering. Vi har naturligtvis inte tagit nåt sånt beslut än, och eftersom det börjar brinna i knutarna har jag helt sonika bokat en egen biljett härifrån den 15e augusti. Om det innebär min hemresa, att jag kommer jobba på avstånd, eller får semester återstår att reda ut...

Frånsett tråkigheter på jobbet har jag det riktigt skönt på helgerna. Träffar massor av roliga, spännande människor och kan fly verkligheten lite... Till exempel fick jag min framtid spådd i mina handflator härom kvällen. Nu kommer jag inte ihåg alla detaljer, men han lovade att min karriär skulle bli framgångsrik, att jag alltid skall lita på min väldigt staka intuition, och att jag snart kommer träffa mitt livs kärlek. Återstår att se...

En av nackdelarna de senaste veckorna har dock varit diverse problem med mag- och tarmsystem. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att jag misstänker att jag åkt på nån slags parasit som ökat antalet toabesök per dag med ca 1000 %. Effektiv bantningsmetod, dessa parasiter, men ganska otrevligt.

Nu väntar middag innan det är dags att bege sig hem till förorten och förbereda för en ny arbetsvecka. Hör av er där hemifrån, och berätta hur ni har det! Kram!