Kultur, katastrof (nästan) och kulinariska upplevelser

Har haft en ovanligt händelserik vecka, fylld av nya upplevelser, sedan jag senast skrev! Började redan i onsdags, då vi testade en ny, koreansk restaurang. Tror det var första gången jag åt koreansk mat, men var ska man göra det om inte i Afghanistan..? Fantastiskt gott var det, och vi var ett helt gäng som beställde in nästan allt som fanns på menyn. Lokalen var dock bland det tråkigaste jag sett, lysrör och skolmatsalkänsla, så där har de lite att jobba på. Sägs att de som driver restaurangen är kristna missionärer, vilket förstås är strängt förbjudet i Afghanistan, men förhoppningsvis får de vara kvar och berika det kulinariska utbudet i Kabul.

På torsdagen avnjöt jag ytterligare en fantastisk middag i goda vänners lag, denna gång på spansk restaurang. Drömmer fortfarande om deras tortilla och lufttorkade skinka...och vinet föstås, men det tror jag var italienskt. Ja, så matmässigt har det inte gått någon nöd på mig på sistone. Kom däremot hem, förstås innan kl 10, och somnade djupt bara för att bli väckt strax efter midnatt av en jordbävning. Det var den första på länge, och det tog några sekunder innan jag registrerade att det var det som pågick. Sängen och fönstrena skakade, och jag kastade mig upp för att dra ut värmeelementet så att inte det skule falla omkull och sätta eld på heltäckningsmattan. Konstig första reaktion såhär i efterhand kan jag tycka, kanske snarare borde ha satsat på att ta mig ur huset, men skyller på vinet. Jordbävningen tilltog i styrka efter en stund så jag placerade mig i dörröppningen och inom 10 sekunder var det hela över. Trasslade på mig pyjamas och gick ned för att kolla så att alla var OK. Vid det laget hade mina housemates, som kastat sig ut ur huset, hunnit komma tillbaka in igen. De nya stackarna var inte alls förberedda på att Afghanistan är utsatt för jordbävningar (precis som jag när jag först kom hit) och var ganska uppskärrade. Vi var uppe nån timme ifall det skulle komma efterskalv men det förblev lugnt. Epicentrum visade sig vara ca 30 mil nordost om Kabul, och styrkan runt 6.2. Har inte sett några rapporter om döda eller skadade, så förhoppningvis var det som värst i obebodda områden.

Fredagen ägnades åt jobb på förmiddagen, mycket efterlängtad fotbollsträning på eftermiddagen, och födelsedagsfest på kvällen. På lördagsförmiddagen var vi ett gäng på 4 stycken som traskade iväg för att vandra längs delar av den gamla stadsmuren som går längs en av bergskammarna ovanför, eller kanske snarare mitt i, Kabul. Muren sägs ha byggts på 500-talet, av två bröder som inte kunde komma överens (vanligt tema här), men inte mycket av den återstår idag. Vi började i en liten by som klängde längs bergsväggen- afghanerna måste vara bland det mest luttrade folket i världen. De tvingas släpa mat, vatten och bränsle rakt uppför bergsväggarna, där en annan skulle kollapsa omedelbart. Tog inte lång tid förrän jag var helt slut, och det krävdes en del pauser för att ta igen sig på vägen upp. Kabul ligger redan på 1800 m ö h, och vi steg kanske 300 höjdmeter - det kändes att luften var tunnare. Eller så kändes det bara ovanligt att inte andas in damm, avgaser och bajspartiklar. Väl uppe på toppen blev man belönad med en otrolig 360 graders vy av Kabul med omkringliggande berg! När man inte längre kunde höra stadens brus, och sådär på avstånd, så infann sig faktiskt en märklig känsla av lugn, och det var svårt att föreställa sig att bara på andra sidan bergen driver talibanerna fram och tillbaka mer eller mindre ostört. Promenaden tog strax under 3 timmar och det var oerhört skönt, även om det smärtar en hel del idag, att få sträcka på benen och faktiskt få röra sig bland stadens invånare.







Fler bilder finns i albumet, klicka på bilden i vänstermarginalen.

Mot slutet av dagen tog Josef och jag en tur längs Kabuls shoppinstråk - Chicken street. Josef fyndade vackra, gamla träskåp och jag köpte glas som tillverkas i Herat i västra Afganistan. Mycket vackra men sköra som satan. Får se om jag lyckas frakta hem några.

Allt som allt en otroligt skön helg med nya upplevelser och mycket glädje! Precis vad som behövdes för att kunna ta itu med arbetsveckan som började idag igen. SKriv gärna och berätta vad som händer därhemma!

And again...

Uppdatering II
Senaste siffrorna säger 12 döda och 80-talet skadade. Fick dessa bilder från en kollega som befann sig i närheten då det skedde, men lyckligtvis klarat sig. Det visade sig vara en sk SVBIED (Suicide Vehicle Borne Improvised Explosive Device - helt galna förkortningar och namn på allt här), dvs en bilbomb som någon missledd stackars ung man tagit på sig ansvaret att köra så nära målet som möjligt, vilket verkar vara antingen Indiska ambassaden eller Inrikesministeriet.




Talibanerna, och deras bästa kompisar de gemena skurkarna, har visst satsat stort på idag, för det florerar även ett rykte om förhöjt kidnappningshot, väldigt specifikt mot sk Caucasians, dvs vita europeer. De allra flesta internationella organisationer har därför utegångsförbud ikväll, och vi har således bytt planer på dansparty mot filmkväll. Känns faktiskt helt OK just nu. Även om man inte kan gå omkring och vara rädd konstant, bör man kanske då och då fundera över vilka risker som faktiskt finns med att befinna sig här, hur små de än må vara större delen av tiden.

Uppdatering I
Ytterligare en, vad det verkar, självmordsattack i Kabul för ca 3 timmar sedan. Mer eller mindre precis samma ställe som för ett drygt år sedan, precis innan jag kom hit. Kollegor och vänner verkar alla vara OK, men den här gången befann sig flera av dem väldigt nära och har känt tryckvågen. Mycket olustigt, då säkerheten dessutom trappats upp senaste tiden, med checkpoints och militär/polis i varenda hörn. De har uppenbarligen inte riktigt bemästrat konsten att urskilja en jättebomb i en bil än.

Återkommer med mer info så fort det finns.

Kram!

Bloggen är återuppstånden

Ojoj detta är verkligen en sorglig blogg...insåg just att jag inte skrivit nånting på nästan en månad. Tänker inte upprepa allt som hänt senaste månaden, men det kan sammanfattas i en klar uppsving i det privata, sociala livet, vilket motverkats av en mer eller mindre horribel jobbsituation. Har gått från att ha haft pennan på pappret och velat skriva på för en förlängning, till att bara vilja komma härifrån så fort som möjligt. Dessa känslor har jag pendlat mellan dag från dag, och ibland på samma dag, så har varit ganska förvirrad... Har fortfarande inte funderat ut vad jag vill, men har bestämt mig för att inte ta ett beslut (förutsatt att jag inte måste) förrän jag återvänder efter min semester, som nu är väldigt nära förestående! Lämnar detta hellhole på lördag, och borde därför landa i det förlovade landet följande dag.

Tänkte jag åtminstone skulle dela med mig av ett humoristiskt, aktuellt exempel på de senaste tokigheterna de hittat på här... Har inte riktigt hängt med i vad som pågår hemma med anledning av svininfluensan, men hann i alla fall tänka att jag inte kunde befinna mig i ett mycket mer säkrare land än Afghanistan i detta avseende. Grisar och fläskkött är förbjudet enligt Islam, och det är bara ett fåtal ställen i Kabul där man kan få vad jag förmodar är insmugglad bacon. Grisar är följaktligen en raritet här, vilket resulterat i att den enda nassen i landet befinner sig i en bur på Kabul zoo, här ute i min förort. När nyheterna om svininfluensan började sprida sig även här, blev zoo besökarna oroliga att de skulle bli smittade och djurparken har därför nu tvingats bygga ett separat rum för grisen där han satts i karantän. I Reuters artikeln om detta påpekas korrekt att det inte finns några direktflyg mellan Mexico och Kabul (duh) och att det därför inte borde vara någon större fara, men detta argument verkar inte ha lugnat ned zoo besökarna. Grisen har för övrigt donerats till djurparken av Kina. Man undrar ju då lite lätt om alla fåglar sattes i karantän när fågelsjukan härjade som värst? Rekommenderar att läsa artikeln jag länkat till, men för er som inte orkar klicka på den, kan jag även meddela att djurparken, som med europeiska mått mätt förmodligen skulle falla under första klassens djurplågeri, tydligen kommit lång väg sedan inbördeskrigets dagar på 90-talet. Då blev de stackars rådjuren och kaninerna uppätna av utsvultna Mujahiddin krigare. Den enda elefanten sköts också ihjäl, men historien förtäljer inte om Mujahiddin krigarna käkade elefantkebab i två veckor efter den stackars elefanten gick detta öde till mötes. En väldigt modig/korkad Mujahiddin klättrade också in till lejonet, men blev omedelbart dödad, kanske som hämnd för att de haft ihjäl alla de andra djuren. Hursomhelst, brodern till denna Mujahiddin utkrävde traditionsenligt hämnd genom att återvända följande dag för att lobba in en handgranat i lejonburen. Lejonet, som hette Marjan, överlevde men förlorade både syn och alla tänder. Marjan dog slutligen 2002 av hög ålder.

Hoppas vi ses snart, kram!

Back to reality

Min 3 veckors världsturné tog slut i måndags, då jag återvände till Kabul. Kom fram tidigt på morgonen, efter en skitträlig resa med mellanlandning i Dubai. Hade tre timmar mellan flygen och tänkte i min enfald att jag skulle kunna få några timmars sömn där, men väl framme visade det sig att jag anlänt till fel terminal och behövde byta för mitt plan tll Afghanistan. Brukar ju va en ganska enkel sak på vilken annan flygplats som helst, men här verkade ingen veta hur det skulle gå till. Jag gick fram och tillbaka med mitt bagage in en timme och frågade folk om hjälp. Insåg till slut att det inte fanns något annat transportmedel än taxi, så efter att ha växlat till mig lokal valuta, skakat på huvudet och svurit upprepat, fick jag betala motsvarande 10 pund för en 20 minuters taxiresa till terminal 2, som de stoppat undan på nån jädra bakgård. Efter ytterligare 2 timmars skumpande med ett av de inhemska flygbolagen landade jag på den vansinnigt röriga Kabul-flygplatsen. Väl igenom den sista 'säkerhetskontrollen' (2 sovande poliser och en icke fungerande röntgenapparat - tur, hade alkoholhalltiga drycker i väskan), väntade en timmes skumpande, denna gång som tur var på fast mark, innan jag kunde stupa i säng. Har således haft en kort men intensiv jobbvecka. Helgen inleddes i torsdags kväll med stor, supertrevlig fest, och har av den anledningen varit ovanligt lugn de följande 2 dagarna...

Idag har det varit riktigt skönt vårväder, så jag har lunchat ute med ett par vänner, varpå några av oss åkte vidare till en stor park för att kolla in en fotoutställning. De ställde bl a ut en av världens mest igenkända foton från Afghanistan, som först publicerades i National Geographic i mitten på 80-talet. Hennes blick är något otroligt genomträngande!



Flickan fotograferades i ett flyktingläger precis på andra sidan gränsen i Pakistan där hon hamnat efter att hennes hemby bombats sönder och hennes föräldrar dött. För några år sedan lyckades fotografen leta reda på henne igen, hon hade lyckats återvända till Afghanistan, gift sig och fött fyra döttrar. Sorgligt nog var hon fortfarande utfattig och bodde i en avlägsen del av landet långt från några utbildningsmöjligheter. Trots att detta foto av henne dragit in massvis med pengar verkar inget av det kommit henne till dels. Däremot skapade National Geographic en fond i hennes namn som idag tydligen ger afghanska barn utbildningsmöjligheter. Alltid något!

Dags att förbereda för en ny arbetsvecka, tjoho! Hoppas ni därhemma kunnat njuta av det fantastiska vårvädret jag fått rapporter om! Kram!