Kultur, katastrof (nästan) och kulinariska upplevelser

Har haft en ovanligt händelserik vecka, fylld av nya upplevelser, sedan jag senast skrev! Började redan i onsdags, då vi testade en ny, koreansk restaurang. Tror det var första gången jag åt koreansk mat, men var ska man göra det om inte i Afghanistan..? Fantastiskt gott var det, och vi var ett helt gäng som beställde in nästan allt som fanns på menyn. Lokalen var dock bland det tråkigaste jag sett, lysrör och skolmatsalkänsla, så där har de lite att jobba på. Sägs att de som driver restaurangen är kristna missionärer, vilket förstås är strängt förbjudet i Afghanistan, men förhoppningsvis får de vara kvar och berika det kulinariska utbudet i Kabul.

På torsdagen avnjöt jag ytterligare en fantastisk middag i goda vänners lag, denna gång på spansk restaurang. Drömmer fortfarande om deras tortilla och lufttorkade skinka...och vinet föstås, men det tror jag var italienskt. Ja, så matmässigt har det inte gått någon nöd på mig på sistone. Kom däremot hem, förstås innan kl 10, och somnade djupt bara för att bli väckt strax efter midnatt av en jordbävning. Det var den första på länge, och det tog några sekunder innan jag registrerade att det var det som pågick. Sängen och fönstrena skakade, och jag kastade mig upp för att dra ut värmeelementet så att inte det skule falla omkull och sätta eld på heltäckningsmattan. Konstig första reaktion såhär i efterhand kan jag tycka, kanske snarare borde ha satsat på att ta mig ur huset, men skyller på vinet. Jordbävningen tilltog i styrka efter en stund så jag placerade mig i dörröppningen och inom 10 sekunder var det hela över. Trasslade på mig pyjamas och gick ned för att kolla så att alla var OK. Vid det laget hade mina housemates, som kastat sig ut ur huset, hunnit komma tillbaka in igen. De nya stackarna var inte alls förberedda på att Afghanistan är utsatt för jordbävningar (precis som jag när jag först kom hit) och var ganska uppskärrade. Vi var uppe nån timme ifall det skulle komma efterskalv men det förblev lugnt. Epicentrum visade sig vara ca 30 mil nordost om Kabul, och styrkan runt 6.2. Har inte sett några rapporter om döda eller skadade, så förhoppningvis var det som värst i obebodda områden.

Fredagen ägnades åt jobb på förmiddagen, mycket efterlängtad fotbollsträning på eftermiddagen, och födelsedagsfest på kvällen. På lördagsförmiddagen var vi ett gäng på 4 stycken som traskade iväg för att vandra längs delar av den gamla stadsmuren som går längs en av bergskammarna ovanför, eller kanske snarare mitt i, Kabul. Muren sägs ha byggts på 500-talet, av två bröder som inte kunde komma överens (vanligt tema här), men inte mycket av den återstår idag. Vi började i en liten by som klängde längs bergsväggen- afghanerna måste vara bland det mest luttrade folket i världen. De tvingas släpa mat, vatten och bränsle rakt uppför bergsväggarna, där en annan skulle kollapsa omedelbart. Tog inte lång tid förrän jag var helt slut, och det krävdes en del pauser för att ta igen sig på vägen upp. Kabul ligger redan på 1800 m ö h, och vi steg kanske 300 höjdmeter - det kändes att luften var tunnare. Eller så kändes det bara ovanligt att inte andas in damm, avgaser och bajspartiklar. Väl uppe på toppen blev man belönad med en otrolig 360 graders vy av Kabul med omkringliggande berg! När man inte längre kunde höra stadens brus, och sådär på avstånd, så infann sig faktiskt en märklig känsla av lugn, och det var svårt att föreställa sig att bara på andra sidan bergen driver talibanerna fram och tillbaka mer eller mindre ostört. Promenaden tog strax under 3 timmar och det var oerhört skönt, även om det smärtar en hel del idag, att få sträcka på benen och faktiskt få röra sig bland stadens invånare.







Fler bilder finns i albumet, klicka på bilden i vänstermarginalen.

Mot slutet av dagen tog Josef och jag en tur längs Kabuls shoppinstråk - Chicken street. Josef fyndade vackra, gamla träskåp och jag köpte glas som tillverkas i Herat i västra Afganistan. Mycket vackra men sköra som satan. Får se om jag lyckas frakta hem några.

Allt som allt en otroligt skön helg med nya upplevelser och mycket glädje! Precis vad som behövdes för att kunna ta itu med arbetsveckan som började idag igen. SKriv gärna och berätta vad som händer därhemma!

Socialiserat flera dagar i rad!

Har lyckats nästla mig ur fångenskapen flera dagar i rad nu, och det är otroligt vilken skillnad det gör för ens mentala tillstånd om man får tillfälle att umgås, äta god mat och skratta! Igår fick jag nys om en tysk skola där de har en löpbana, så på eftermiddagen åkte vi dit några stycken och tog en promenad. Det var fantastiskt skönt att kunna sträcka på benen, och dessutom göra det utomhus i vackert väder! Idag lyckades jag övertala min kollega T att följa med dit, för jag tror inte det är en sån bra ide att åka dit som ensam tjej i träningskläder. Hursomhelst kunde jag jogga runt i nån halvtimme innan mina stackars förkrympta lungor helt gav upp och det var dags att åka hem. Det dök också upp två afghanska fotbollslag, och det kändes till slut lite olustigt att lunka omkring bland dem, speciellt med hälften av dem knäböjandes runt fotbollsplanens kanter i aftonbön. Kommer få betala imorrn i form av vansinnig träningsvärk, men jag kommer definitivt att återvända så länge security tillåter - bra mycket mer inspirerande än att stirra in i en skitig källarvägg från ett löpband...

I veckan som kommer ska jag bland annat på biståndsträff på svenska ambassaden, alla svensktalade NGO arbetare har bjudits in för att få veta mer om deras prioriteringar kommande åren. Kan kanske vara ett tillfälle att försöka få dem intresserade av att stödja vårt gatubarnsprojekt i norra Afghanistan, som just nu kommer stå utan pengar om några månader. Är mitt jobb att hitta nya pengar...

Hoppas ni har en skön helg där hemma, här börjar arbetsveckan om imorrn! Kram på er!

Back in business...eller, ja tillbaka i stan iaf...

Nu är det ganska exakt en månad sedan jag skrev senast och jag fattar helt ärligt inte var tiden tog vägen! Kan såhär i efterhand konstatera att det trots allt var ett exempel på sjukt bra tajming att ta beslutet att åka hem istället för till Thailand - det tog mig två veckor att bara kunna börja varva ned och sluta drömma om deadlines, diverse tekniska termer och ris i alla dess former.

Har haft en mycket skön vistelse hemma i Svedala, med så mycket socialt umgänge jag bara orkat med, och lagrat känslan av kramar som kommer behövas ända till maj då jag inshallah kommer hem igen. Lyckades inte riktigt skrapa ihop till den där motivationsnivån som jag hade hoppats på att återvända med, men har iaf fått med mig ett gäng grejer att se fram emot som jag tror kommer hjälpa. Bland annat vankas det bröllop (ja, knappast för mig om nån nu skulle vara sinnesförvirrad och missförstå), och tills dess måste jag komma i bröllopsform - har skickat både hantlar och pilatesboll med frakt som skall anlända nästa vecka. Jag skall göra ett nytt försök till Thailandssemester i mars, den här gången två veckor, där jag planerar att bara jobba på välbefinnandet - låter jobbigt, jag vet... Hade också tänkt skriva att det vankas bebis om nån vecka, men den lilla tösen hade bråttom ut och kom redan igår - välkommen till världen, Ericas och Lennies lilla prinsessa!

Anlände mycket välplanerat lagom till helgen, men har tjuvkikat i mailen och konstaterat att jag har minst 300 mail att gå igenom - det får bli mitt helgnöje... Det, och att göra comeback på löpbandet i den iskalla källaren. Och sova. Har inte sovit på de knappa två dygn det tog att komma fram och har nu helt vänt på dygnet. Förutspår dessutom kommande sömnsvårigheter pga av den satans kaminen som måste fyllas på minst ett par ggr i timmen för att inte slockna - ni får gärna komma med förslag på hur jag kan undvika förfrysning utan att offra nattsömnen!