Kultur, katastrof (nästan) och kulinariska upplevelser

Har haft en ovanligt händelserik vecka, fylld av nya upplevelser, sedan jag senast skrev! Började redan i onsdags, då vi testade en ny, koreansk restaurang. Tror det var första gången jag åt koreansk mat, men var ska man göra det om inte i Afghanistan..? Fantastiskt gott var det, och vi var ett helt gäng som beställde in nästan allt som fanns på menyn. Lokalen var dock bland det tråkigaste jag sett, lysrör och skolmatsalkänsla, så där har de lite att jobba på. Sägs att de som driver restaurangen är kristna missionärer, vilket förstås är strängt förbjudet i Afghanistan, men förhoppningsvis får de vara kvar och berika det kulinariska utbudet i Kabul.

På torsdagen avnjöt jag ytterligare en fantastisk middag i goda vänners lag, denna gång på spansk restaurang. Drömmer fortfarande om deras tortilla och lufttorkade skinka...och vinet föstås, men det tror jag var italienskt. Ja, så matmässigt har det inte gått någon nöd på mig på sistone. Kom däremot hem, förstås innan kl 10, och somnade djupt bara för att bli väckt strax efter midnatt av en jordbävning. Det var den första på länge, och det tog några sekunder innan jag registrerade att det var det som pågick. Sängen och fönstrena skakade, och jag kastade mig upp för att dra ut värmeelementet så att inte det skule falla omkull och sätta eld på heltäckningsmattan. Konstig första reaktion såhär i efterhand kan jag tycka, kanske snarare borde ha satsat på att ta mig ur huset, men skyller på vinet. Jordbävningen tilltog i styrka efter en stund så jag placerade mig i dörröppningen och inom 10 sekunder var det hela över. Trasslade på mig pyjamas och gick ned för att kolla så att alla var OK. Vid det laget hade mina housemates, som kastat sig ut ur huset, hunnit komma tillbaka in igen. De nya stackarna var inte alls förberedda på att Afghanistan är utsatt för jordbävningar (precis som jag när jag först kom hit) och var ganska uppskärrade. Vi var uppe nån timme ifall det skulle komma efterskalv men det förblev lugnt. Epicentrum visade sig vara ca 30 mil nordost om Kabul, och styrkan runt 6.2. Har inte sett några rapporter om döda eller skadade, så förhoppningvis var det som värst i obebodda områden.

Fredagen ägnades åt jobb på förmiddagen, mycket efterlängtad fotbollsträning på eftermiddagen, och födelsedagsfest på kvällen. På lördagsförmiddagen var vi ett gäng på 4 stycken som traskade iväg för att vandra längs delar av den gamla stadsmuren som går längs en av bergskammarna ovanför, eller kanske snarare mitt i, Kabul. Muren sägs ha byggts på 500-talet, av två bröder som inte kunde komma överens (vanligt tema här), men inte mycket av den återstår idag. Vi började i en liten by som klängde längs bergsväggen- afghanerna måste vara bland det mest luttrade folket i världen. De tvingas släpa mat, vatten och bränsle rakt uppför bergsväggarna, där en annan skulle kollapsa omedelbart. Tog inte lång tid förrän jag var helt slut, och det krävdes en del pauser för att ta igen sig på vägen upp. Kabul ligger redan på 1800 m ö h, och vi steg kanske 300 höjdmeter - det kändes att luften var tunnare. Eller så kändes det bara ovanligt att inte andas in damm, avgaser och bajspartiklar. Väl uppe på toppen blev man belönad med en otrolig 360 graders vy av Kabul med omkringliggande berg! När man inte längre kunde höra stadens brus, och sådär på avstånd, så infann sig faktiskt en märklig känsla av lugn, och det var svårt att föreställa sig att bara på andra sidan bergen driver talibanerna fram och tillbaka mer eller mindre ostört. Promenaden tog strax under 3 timmar och det var oerhört skönt, även om det smärtar en hel del idag, att få sträcka på benen och faktiskt få röra sig bland stadens invånare.







Fler bilder finns i albumet, klicka på bilden i vänstermarginalen.

Mot slutet av dagen tog Josef och jag en tur längs Kabuls shoppinstråk - Chicken street. Josef fyndade vackra, gamla träskåp och jag köpte glas som tillverkas i Herat i västra Afganistan. Mycket vackra men sköra som satan. Får se om jag lyckas frakta hem några.

Allt som allt en otroligt skön helg med nya upplevelser och mycket glädje! Precis vad som behövdes för att kunna ta itu med arbetsveckan som började idag igen. SKriv gärna och berätta vad som händer därhemma!

Världen är liten...

Har jobbat stenhårt på den sociala biten hela helgen och bestraffas nu såhär i efternhand med mördande sömnbrist...men det var det värt! Träffade riktigt trevliga människor och tvingade på folk mitt visitkort till höger och vänster. Bland annat en kille som det, efter en stunds konverserande, visade sig hade gått på University of Maryland där jag var 05-06. Det är ett ganska stort universitet så det är ju inte helt otippat att man skulle springa på nån därifrån, men när det visade sig att vi också tagit exakt sammam, helkonstiga kurs och suttit ett par rader ifrån varandra hängde hakan ganska långt ned...helt sanslöst sammanträffande! Ska bli spännande och se vad nästa sammanträffande blir, eller vem man lyckas springa på på nästa obskyra fest i Kabul...

Har som ni märkt inte skrivit på ett tag, det brukar bli så när jag haft lite sensor overload och för många intryck att sortera att man inte ens orkar tänka efter... Min Mazar vistelse var väldigt givande, och jag förstår våra projekt mycket bättre nu. Det var också fantastiskt att se vilka otroliga kollegor jag har där uppe, deras motivation och engagemang var verkligen smittande! Dagen innan jag skulle åka tillbaka till Kabul skedde det en översvämning sent på kvällen i en liten by ute på landsbydgen, och då de flesta afghaner bygger sina hus av typ lera och halm, spolades ett femtiotal hus helt bort. Människorna hann precis rädda sig själva, men såvitt jag vet dog eller skadades ingen. Vi var där som de första på plats dagen efter och bidrog med lastbilar som kunde börja pumpa bort vatten, samt delade ut filtar. Lite knepigt att säga kanske, men det var förstås spännande och intressant att delta i en katastrofinsats, om än på liten skala. Det är så otroligt mycket man måste tänka på, och försöka hålla huvudet kallt samtidigt som man måste bevittna människors lidande. Jag blev kvar ett par dagar extra på grund av detta, men tog mig tillslut tillbaka till Kabul i en minst lika hårresande flygresa som ditvägen.

Veckan och helgen som varit har bara flygit förbi, och nu återstår endast 4 dagar innan jag ger mig av mot sol och strandliv, shopping och massage. Som vanligt ett fett inshallah över allt man gör här men den här gången SKA jag komma iväg! Efter två veckors softande väntar en veckas introduktion i London, ska bli riktigt spännande att få veta mer om vad de sysslar med där och hur de kan stödja oss ute i 'fält' på bästa sätt.

Usch, nu är ögonlocken tunga...kram!

På resande fot...

...en vecka framöver om allt går som det ska (inshallah). Skall flyga FN-plan till norra Afghanistan, till staden Mazar e Sharif där vi har ett av våra kontor. Vi driver också ett gäng projekt där naturligtvis, och jag hoppas verkligen jag får möjligheten att se åtminstone ett par stycken. Har fått låna Ls kamera, så ska försöka ta en hel del bilder som jag kan använda gentemot (potentiella) givare för att åskådliggöra vad vi sysslar med.

Min andra kollega, Z, som är baserad där uppe, skall åka landvägen, över alla bergen och genom tunnlarna. Frågade om jag också kunde få göra det, men det verkar som det är en för stor säkerhetsrisk - ser inte tillräckligt afghansk ut... Kanske lika bra, lavinfaran verkar hursomhelst överhängande...

Har för övrigt haft en riktigt trevlig helg, först med festen i fredags, där vi riktigt kunde shaka loss, och sedan alla hjärtans middag på lördagskvällen med svenskar. Var helt hög på all social samvaro igår kväll, kom i säng supersent... Apropå det är det lika bra jag försöker sova lite nu, kommer bli en lång dag imorrn!

Godnatt!

Vinter i Kabul

Så verkar vinterns slutligen har nått även Kabul. Sedan igår har det snöat minst ett par decimeter och hela tomten, och huset, är nu täckt av ett vitt, blött, tungt täcke. Det är dock bara någon minusgrad så det är perfekt snö för snöbollar och snögubbar! Har redan rullat och kramat ihop till en snölykta och en läskig snögubbe med jättemustasch med hjälp av Z.


Ska se om jag kan offra några av mina värmeljus senare..

Mustaschprydd snögubbe


Vakterna var rejält roade när de såg mig pulsa omkring i snön som ett lyckligt litet barn... Till nackdelarna med alla denna snö hör att inga plan kan varken lyfta eller landa. En av kollegorna åkte iväg till flygplatsen imorse, på väg hem på semester, men kom precis tillbaka för alla plan är inställda. Vi skrattade skadeglatt, men om samma sak händer mig när jag skall till Thailand i mars kommer jag bryta ihop i en liten pöl på golvet. En annan kollega skulle idag ta sig landvägen upp till Mazar, över bergen och genom bergspasset Salang, men vägen och de ryssbyggda tunnlarna, är igenstängda. Så nu är vi allihopa mer eller mindre fast i huset. Det kunde ju varit mysigt om det inte vore för att värmepannan kraschat och vi inte haft nåt vatten på ett par dagar. Börjar lukta märkligt nu... Igår morse när jag gick upp, halvt i koma, och spolade på toaletten började den helt plötsligt pysa och ryka, och ge ifrån sig höga konstiga mullranden, och jag var övertygad om att den skulle lyfta alternativt sprängas i luften. Det visade sig snart att röken som kom ur toan var het ånga, för på nåt jävla märkligt vis hade de lyckats ihop varmvattenrören med toaletten när de skulle försöka laga värmepannan... hur faan det är möjligt kommer nog alltid vara ett mysterium... Så nu står toaletten sorgligt oanvändbar, med locket till tanken på sned.

En annan nackdel med snön är att all kabeltv blivit utslagen, och att kolla på tv är i princip det enda som finns att göra för oss som har husarrest mesta delen av tiden. Så när vår alltialloreparatör kom nu på förmiddan för att fixa med pannan, passade jag på att fråga om han kunde göra nåt åt tvn också. Han bestämde sig för att koppla in satellitkanalerna, vilka jag medvetet kopplat ur för att 999 av de tusen kanalerna är erotik och porr. Gissa vilken kanal som först kom upp på rutan när han kopplat färdigt...stackarn försökte panikartat byta kanal, men det finns ingen fjärrkontroll och istället lyckades han frysa bilden precis när ett par jättebröst dansade upp i närbild...MUAHAHAHAHA!

Om någon skulle vara intresserad av att läsa en väldigt personlig, verklighetsbaserad betraktelse av det 'moderna' Afghanistan och Kabul så kan jag verkligen rekommendera 'The Kabul Beautyschool' av Deborah Rodriguez. Tror den ska finnas på svenska. Känner igen mig i en hel del av hennes betraktelser av afghansk kultur och människorna här.

Ikväll ska jag på avskedsfest för en svensk tjej, det ska bli väldigt trevligt! Har t o m fått tillstånd att spendera natten i deras gästhus, så jag skall kunna stanna längre än 21.30...


'TV hill' i solnedgång - Bor bakom detta berg

Hoppas ni får en trevlig helg! Kram!

Socialiserat flera dagar i rad!

Har lyckats nästla mig ur fångenskapen flera dagar i rad nu, och det är otroligt vilken skillnad det gör för ens mentala tillstånd om man får tillfälle att umgås, äta god mat och skratta! Igår fick jag nys om en tysk skola där de har en löpbana, så på eftermiddagen åkte vi dit några stycken och tog en promenad. Det var fantastiskt skönt att kunna sträcka på benen, och dessutom göra det utomhus i vackert väder! Idag lyckades jag övertala min kollega T att följa med dit, för jag tror inte det är en sån bra ide att åka dit som ensam tjej i träningskläder. Hursomhelst kunde jag jogga runt i nån halvtimme innan mina stackars förkrympta lungor helt gav upp och det var dags att åka hem. Det dök också upp två afghanska fotbollslag, och det kändes till slut lite olustigt att lunka omkring bland dem, speciellt med hälften av dem knäböjandes runt fotbollsplanens kanter i aftonbön. Kommer få betala imorrn i form av vansinnig träningsvärk, men jag kommer definitivt att återvända så länge security tillåter - bra mycket mer inspirerande än att stirra in i en skitig källarvägg från ett löpband...

I veckan som kommer ska jag bland annat på biståndsträff på svenska ambassaden, alla svensktalade NGO arbetare har bjudits in för att få veta mer om deras prioriteringar kommande åren. Kan kanske vara ett tillfälle att försöka få dem intresserade av att stödja vårt gatubarnsprojekt i norra Afghanistan, som just nu kommer stå utan pengar om några månader. Är mitt jobb att hitta nya pengar...

Hoppas ni har en skön helg där hemma, här börjar arbetsveckan om imorrn! Kram på er!

Självmordsbombare och dubbelmoral

Helgen har bara blåst förbi, och imorrn börjar veckan om igen. Har insett att jag måste börja planera lite mer långsiktigt än närmsta veckan, för den här våren kommer gå så himla snabbt! Planerar resa till norra Afghanistan, besök från Italien, London besök, Thailand semester, utbildning/workshop, ja och sen allt det vardagliga jobbet däremellan...

Släpptes ut på middag igår kväll, och fick med mig L och en ny tillfällig kollega -Z. Z är pakistanier, och per definition muslim, men en väldigt moderat och modern sådan. Vi hade ett par väldigt intressanta diskussioner om islam, vilket generellt är tabu här, och framförallt om dubbelmoralen som är rätt utbredd, iaf i Afghanistan, Det går t ex an att dricka akohol hemma i sitt eget hus, vilket en majoritet gör, men knappast offentligt, eller om man ser någon annan göra det. Det finns något slags socialt, och hierarkiskt religiöst tryck som gör att trots att en majoritet av befolkningen utövar vissa (o)vanor förändras inte den officiella normen i samhället. Väldigt märkligt fenomen, men den demokratiska traditionen att förändra systemet underifrån lyser totalt med sin frånvaro. Det sk civila samhället i Afghanistan, dvs organisationer på gräsrotsnivå som driver frågor, såsom kvinnors rättigheter, miljöfrågor etc. finns inte alls här, och det är en av våra uppgifter att försöka bygga upp och stärka ett sådant samhälle så att förändringar faktiskt kan komma inifrån och underifrån, istället för att bli pådyvlade från andra länder.

Restaurangen vi åkte till ligger i ett välbevakat område av Kabul - Wazir Akhbar Khan - där de flesta ambassaderna befinner sig, samt många internationella bor. Vi blev stannade i minst fyra vägspärrar på vägen dit, där polis/militär kollar vilka som befinner sig i bilen. Med tanke på den höga säkerheten är det aningen oroväckande att en självmordbombare idag lyckades ta sig ända fram till tyska ambassaden, som ligger mitt i detta välbevakade område och utlösa en bilbomb precis invid en militärkonvoj, som, enligt de senaste siffrorna jag hört, dödat 5 och skadat ett femtiotal. Planen verkar ha varit att utlösa bomben nära en fulllastad tankbil för större inverkan, men som tur var hade tankbilen redan levererat till ambassaden och var tom... Det ligger nära till hands att misstänka att ett sådant dåd inte går att genomföra utan någon slags assistans från säkerhetsstyrkorna själva... Och återigen var den absoluta majoriteten offer civila afghaner; man kan bara hoppas att detta faktum bidrar till att stoppa det alltmer utbredda stödet för talibanerna.

Imorrn ska jag spendera hela dagen på holländska ambassaden, de är en av våra största givare och bidrar till en mängd projekt i södra delen av landet. Skall bli intressant att höra vad de har för vision för de kommande åren, speciellt med tanke på att deras trupper skall dra sig ur nästa år. Det görs nämligen ingen större hemlighet av att länder som har trupper stationerade i vissa delar av Afghansitan också kanaliserar en majoritet av sitt bistånd till samma region. Så även Sverige.

Glad advent!

Yes! Har nu iaf betalt för alla mina biljetter hem, så nu är det bara vädergudar och talibaner som kan hindra mig. Är fortfarande lite oroad över situationen i Bangkok, men vad som än händer där tar jag mig från Kabul på fredag oavsett sen får vi se var jag hamnar...

Har haft en lagom skön lördag, bara lite jobb och därtillhörande ångest. Tog jättelång sovmorgon, och gjorde mitt bästa för att ignorera de högljudda byggarbetarna på tomten bredvid så länge som möjligt. De rev nyligen ned muren mellan vårt hus och deras, med motiveringen att den var för låg. Nu har de byggt upp den igen, och den är säkert 1,2 dm högre än den förra... Denna kommer dock att byggas på med taggtråd - säkerhetsrekommendation från London. Så snart är vi helt omgivna av taggtrådsprydna murar. Har återigen påpekat att det står i våra säkerhetsriktlinjer att vi skall fly över muren på baksidan om vi blir attackerade från framsidan. Detta måste uppenbarligen ha skrivits innan rekommendationen om taggtråd, för det verkar minst lika farligt att försöka klätta över taggtråd som att möta ett talibangäng...bara hoppas på att de kommer ver muren på baksidan så vi kan springa ut genom grinden på framsidan...

På eftermiddagen hade jag baka kaka lektion med min ena kollega och Fahima som lagar maten åt oss. Vi gjorde kladdkaka med extra mycket choklad, och banankaka med massa valnötter och mandlar. Igår fick jag till en riktigt god mjuk pepparkaka som det bara återstår smulor av. Att baka har blivit lite av terapi för mig, det innebär nån slgas normalitet i den annars sjukt märkliga världen jag lever i här... Igår kväll var jag på lite adventsfika hos en svensk organisation här, de bjöd på supergod glögg, massvis med pepparkakor och risgrynsgröt! Fick riktigt mycket julkänsla, nu är det bara snön som saknas!

Imorrn påbörjar jag min näst sista jobbvecka det här året, och jag tror det kommer gå rasande fort till julsemester så vi ses snart, inshallah!

Kram Josephine

Slut på ledighet för den här gången

Har återigen flytt hemifrån till Chaila café; börjar nästan bli en helgrutin nu… Dock en besvikelse den här gången för internet funkade i ca 5 minuter och bröt sedan helt ihop. Killen bakom disken, som övrigt helt glömde bort min beställning, säger att han inget kan göra för hans manager är inte där och dörren är låst… Har den senaste veckan kommit till insikt om att problemlösningsförmåga är inget som lärs ut här en masse – vet inte om det är religion eller kultur, eller möjligen en mix, men inställningen är snarare att aldrig ifrågasätta eller fundera ut saker på egen hand. Svaren förväntas komma ovanifrån nånstans, antingen från en auktoritet av något mänskligt slag eller Allah själv. I ett modernt samhälle blir detta tillvägagångssätt otroligt ineffektivt och långsamt; man måste hela tiden ge exakta order och coacha - jag har därför själv tagit på mig att öva min assistent i lite basic problem-solving så att han ska kunna bli lite mer självständig och självgående. Bra management träning för mig förvisso.

Eid är nu över men de flesta Afghanerna tar extra ledigt – det gjorde även vi hela veckan…yes, strömmen och internet tillbaka… har nästan känts som skollov så det kommer kännas mer än lovligt segt att ta sig upp imorrn bitti… Har haft fem riktigt sköna dagar, mycket bokläsning, en hel del dagdrömmande , visst mått shopping samt en mycket trevlig avskedsfest igår! Kollega F, vars fest det var, hade förberett mat i flera dagar, och jag tror han grillade minst en hel ko på förmiddagen innan festen började. Det droppade in en blandad skara under eftermiddagen, och det var riktigt skönt att hänga ute på vår veranda. Efter ett par timmar tog jag och två andra flickor en festpaus och åkte in till stan för lite shoppingterapi. Denna gång till…oops nu gick strömmen igen…eller…tillbaka igen! Tur, för jag lyssnar med vänstra örat på TVn som har Daily Show med Jon Stewart på – sjukt rolig! Han kommenterar just ny den senaste veckans politiska debatter mellan de amerikanska presidentkandidaterna – en värre cirkus får man ju leta efter… Var var jag..? Just det – shopping! Vi besökte ett litet center där man säljer varor som tillverkats av afghanska flyktingar i Pakistan. Det fanns alla möjliga saker att köpa, kläder, smycken, inredningsgrejer och möbler. Hade inte så många pengar med mig, men jag lyckades ändå få med mig en ny outfit, ett par sjyssta fårskinnstofflor och ett par örhängen…något säger mig att det blir fler resor dit… Kom tillbaka till huset där festen fortfarande pågick, dock nu med aningen högre alkoholhalt hos alla inblandade. Spenderade resten av kvällen med att diskutera diverse ämnen med total frånvaro av politisk korrekthet, och det var väldigt uppfriskande – cynismen är allestädes närvarande här.... Som exempel kan nämnas det ’faktum’ att de stackars vilsna själar som ställer upp på att bli självmordsbombare, enligt Jihads förvridna form av islam, gör så delvis för att de utlovas inte mindre än 72 oskulder när de anländer (i bitar) till himlen. Detta kanske kan vara en motivation för män, men knappast för de kvinnor som väljer att gå detta öde till mötes… Usch, det är egentligen eländigt, och jag menar att inte att göra mig lustig på offrens bekostnad, men det finns för mig ingen möjlighet att förstå resonemanget hos dessa fundamentalister…

Förstår heller inte resonemanget hos de män jag bor med…En av dem, S, gömmer sig för det mest inne på sitt rum, misstänker att han pratar med sin fru mest hela tiden. Han kröp i alla fall ur sin håla och råkade komma in i köket precis när jag bakade äppelkaka på eftermiddagen. Efter att ha kommenterat att det såg mycket bra ut, blivit försäkrad om att alla var välkomna att smaka, och konstaterat att jag nog skurit för tjocka äppelklyftor krälade han tillbaka…för att en timme senare komma ut med en enorm bit av kakan, som inte ens hunnit svalna, och som han tagit för sig utan att fråga. Han fällde ytterligare kommentarer om att det trots allt blivit ganska bra, och att jag lyckats få sockermängden helt rätt…själv kan han på sin höjd koka te, och har dessutom friskt tagit för sig av all min mat jag köpt för eget behov… alltså, när är det befogat att sparka någon hårt på smalbenet?? Jag tog mitt pick och pack och flydde alla grottmänniskor jag bor med…och nu måste jag tyvärr ta mig tillbaka till min neandertalargrotta…som förvisso idag utrustats med nya djupröda heltäckningsmattor, värdiga vilken bordell som helst…

Innan vill jag bara dela med mig av en artikel från BBC, om den höga mödradödligheten i Afghanistan som är helt ofattbar, näst värst i hela världen. Var 28e minut dör en kvinna under eller strax efter förlossning!

Till sist – kanske redan har skrivit detta, men lägger numera till bilder i ett separat fotoalbum som finns länkat i vänstra marginalen…Finns ett par nya att beskåda… Hör av er där hemifrån! Kram!

Tag ett djupt andetag, det blev långt...

Jaha, hänger återigen på cafe, denna gång Flower Street Cafe, läppjar på en Frappe och har smockat i mig banankaka, vars storlek skulle göra vilken amerikan som helt imponerad...life is good :)

Kan med glädje konstatera att min blogg lästs mer än 1200 gånger; det känns superkul att ni där hemma hänger med i mina äventyr och tillhörande mood swings... För det går uppochned... Men jag har trots allt fortfarande inte gråtit sedan jag kom hit! Ja, förstås förutom de tårar som föll igår kväll när den kvinnliga hjälten i Battlestar Galactica blev väldigt känslosam efter att hon lyckats rädda sig själv från en ogästvänlig planet, medelst att flyga ett av de onda rymdvarelsernas flygplan tillbaka till moderskeppet. Guess you had to be there... Det är kanske ett tecken på att det egentligen inte är så himla illa trots allt, hmm eller kanske på att jag blivit helt avtrubbad och känslokall... Sammanbrottet kommer väl förr eller senare dock, lämpligen nånstans där man ostört kan vråla ut sin frustration över världsläget i allmänhet..på nån bergstopp i Himalaya kanske...

Jaja... Igår besökte jag svenska ambassaden, som f ö alldeles nyligen fått ambassadstatus, på deras månatliga 'svenskträff'. Vi blev kanske ett tjugotal sammanlagt och det var väldigt skönt att få öva lite på modersmålet - allt nytt man lär sig blir ju på engelska, och jag vet att jag konstaterat det tidigare, men man lägger sig ganska snabbt till med värsta rotvälskan a la Victoria Silvstedt, blandar friskt engelska försvenskade uttryck med bräkig sörmländska. Tur att alla andra här pratar på nästan samma sätt, minus bräkandet... Det blir värre att komma hem, men jag hoppas ni har viss förståelse!

Hade igår bland annat en intressant diskussion med ett svenskt befäl (fråga inte om rang) som på sävlig och väldig charmig norrländska berättade att han just läst ut 'Bokhandlaren i Kabul', och hur upprörd han var över hur kvinnor behandlas som lägre stående varelser här (vilket i stor utsträckning är sorgligt sant). Efterspelet till boken har varit ganska kontroversiellt, bland annat har Bokhandlaren stämt författaren (Åsne Seierstad) för att hon utnyttjat hans förtroende och spridit saker om hans familj som han påstår antingen inte varit sanna eller sagts i förtroende. Hans första fru har nu flyttat till Kanada, och hans andra söker asyl i Norge... Kan rekommendera boken om man vill få en inblick i afghanska förhållanden. Hursomhelst, det jag ville komma till var att det igår gick upp för mig att denna bokhandel är samma som jag besökte för några veckor sedan! Jag träffade då självaste bokhandlaren där, som jag fick uppfattnigen var en ovanligt bildad och beläst man för att vara Afghan, och vars bokhandel förmodligen har det bästa utbudet av litteratur från hela världen i Afghanistan. Med tanke på den allmänna censuren som förekommer här måste det ändå beundras.

I förrgår kväll kände vi i Kabul skakningarna från ytterligare en jordbävning, som ägde rum på ungefär samma ställe som sist. Det varade kanske bara 10 sekunder, och var inte speciellt kraftigt så ingen skada skedd. Möjligen förutom att jag nu ständigt tycker att marken skakar. Kan visserligen hänga ihop med att vibrationerna från den faktiska jordbävningen fortfarande går runt i min numera sjukt förslappade kropp... Jag ser framför mig med fasa hur jag efter de första 200 meterna på min 10 dagar långa Nepalvandring dödstrött måste ta första vilan, alernativt klättra upp på nån av bärarna...

Nästa vecka är det dags för Eid, som markerar slutet på Ramazan. Det pågår i tre dagar, och som jag förstått det går det mest ut på att äta ikapp allt man missat under fastan. Man samlar familjen och släkten, och besöker vänner. Jag har fått ett par inbjudningar av kollegor, får se om de är allvarligt menade, men det skulle vara väldigt spännande att få en inblick i hur en afghansk familj lever! De flesta kollegorna har ledigt hela veckan, förutom vi internationella, men det blir väl svårt att få speciellt mycket gjort så jag ser fram emot en lagom hård vecka :)

Till sist tänke jag att jag skulle uppmuntra kommenterandet:

Onkel Rolf: Imponerande att du fortsätter utforska dina kvinnliga sidor a la Mel Gibson i 'What women want'. Dina tre tjejer måste vara mäkta stolta :) Antar att det är du o Claes i klippet 'Åre Mayhem festival'? Och jag håller med om devisen 'man skall prova allt minst en gång', även undantagen, men kan meddela att en majoritet av afghanerna i söder skulle protestera högljutt mot det sistnämnda...det är liksom en livsstil. Och sen undrar de varför utveckligen går långsamt, doh! Till sist kan jag med ett snett leende konstatera att tonåringar förtjänar mycket mer cred än de får av sina föräldrar...3 dagar är mer än tillräckligt för att hinna städa undan bevisen från årets största fest i Bromma kommun.

Pappan: Att äppelkakan finns kvar i frysen vittnar väl kanske om dess vid det här laget totala oätbarhet...släng! GA i NY är ju ett spektakel utan dess like. Läste att Ms Palin skulle få chansen att träffa ledare från andra länder, som hon med stor sannolikhet aldrig hört talas om. Undrar hur mycket overlap hon och Ahmadinejad upptäckte att de har i sin syn på kvinnans rättigheter... Till sist, akta dig för den amerikanska sjukvården

Charlotte: Snart får du komma iväg till värmen, det kommer göra er alla gott tror jag! Och jag är grymt imponerad över alla svåra ord du kan :) Universitetstudier skall icke underskattas :) Och hemlis-mailet får snart ett eget mailsvar :)

Cicki: Du arma stackare! Att bli förälder ska visst inte vara lätt nånstans...ja, förutom där det tar sin början kanske...:) Följer med spänning din blogg och hoppas innerligt att nästa kan rapportera att det lilla livet beslutat sig för att det vill se nåt annat... har du testat en snabb språngmarsch uppför lasarettsbacken än? Gör susen tror jag :)

Till alla andra cyniker där ute (förenen eder) kan jag tipsa om min nya källa till kunskap: The Onion. Läs och förundras över allt ni inte visste..

Ta hand om er, och stor kram!

Första månaden avklarad!

Vill inte riktigt gå och lägga mig, för det innebär att helgen officiellt är slut... Det har varit en skön helg, minimalt med arbete och åtminstone ett par halv-sociala aktiviteter... I torsdags kväll var vi ute och käkade. Efter vad som kändes som en timmes irrande där vi försökte hitta en fransk restaurang, och jag tålmodigt (jo!) försökt påpeka att vi var i helt fel stadsdel, gav vi upp och bad chauffören ta oss till ett lebanesiskt istället... vi hamnade på samma som förra gången, en av de förbjudna...Sjukt hungriga som vi var bestämde vi snabbt att det kanske inte var nödvändigt att meddela chefen exakt var vi var... living on the edge, I know!

På fredagen hängde vi några timmar på ett kafe, där jag försökte avklara lite jobb i en miljö som inte var varken kontoret eller huset, a.k.a fängelset (som iofs varit mycket drägligare den här helgen då kollega F är bortrest...). På vägen hem uträttade vi lite (helt onödig) shopping, men det känns ändå som ett litet mått frihet när man kan gå omkring och plocka på sig saker som man aldrig annars skulle ens komma på tanken att köpa... Som Nutella t ex, som jag inte ätit sedan vi bilsemestrade i Danmark i början av 90-talet. Eller en ny syltsort varje gång, den ena äckligare än den andra... På vägen hem sedan hann det blåsa upp till sandstorm, vilket jag kan meddela är det närmaste vi kommit regnväder här på en månd... ja, för det föll säkert 4 droppar regn (alternativt stänkte det från de öppna avloppskanalerna, men väljer att tro det förra) Enligt BBC har det nu regnat flera dagar i rad i Kabul, och man undrar lite lätt om de också anlitat den där gubben nånstans i Norrland som brukar spå Sverige vädret i fiskinälvor...?? Eftersom det bara var vi flickor här, tillbringade vi resten av dagen med att laga god mat och baka - jag lyckades få till en sjukt god banankaka med massa nötter o choklad i, det återstår bara sorgliga smulor av den nu... Tror t o m afghanerna gillade den! Både bra och dåligt att upptäcka att det är möjligt att baka här, för det lyckade resultatet resulterade även i en persikopaj...

Fick många sköna timmars sömn inatt och vaknade först halv tio när städerskan slamrade våldsamt med något utanför mitt rum... Vill inte klaga som en bortskämd brat, men det är ganska påfrestande att jämt ha okända männsikor nära omkring sig som man dessutom inte riktigt kan kommunicera med. Man måste konstant tänka på hur man klär sig och beter sig, för jag har upptäckt att det skvallras en hel del... På vardagarna är det helt OK, då möter man dem i dörren på vägen till jobbet, men de är även här en av helgdagarna, av någon anledning, och då vill man helst bara smyga omkring i sitt nattlinne och vara söndagsful och tråkig...Jaja, det kunde väl kanske vara värre...

Idag har jag besökt ISAF basen, dvs där Nato-styrkorna här har sitt högkvarter här i Afghanistan. Sverige deltar också i Nato styrkan här, men har sitt högkvarter i staden Mazar i Sharif, i norra Afghanistan; traditionellt sett också mer säkert. En liten grupp av dem arbetar här i Kabul, så idag fick jag en rundvisning. Det var spännande att se hur det ser ut inne på basen, även om jag nog aldrig riktigt kommer vänja mig vid synen på alla dessa vapen överallt. Det kanske iofs är ett sundhetstecken... Det var dessutom skönt att få konversera lite på svenska, och få dricka riktigt kaffe :) Och 'behovet' av att se män i uniform är tillfredsställt, för en viss framtid iaf... ;)

Läste precis om den massiva bomben som exploderat utanför Marriot hotel i Islamabad; 40tal döda och 100tals skadade, siffran kommer förmodligen att stiga. Jag önskar jag var tillräckligt insatt för att kunna erbjuda en snabb analys av den regionala politiken, men nöjer mig med att konstatera att allt som sker i Pakistan är nära förbundet med vad som händer i Afghanistan. Den pakistanska säkerhetstjänsten har länge varit en av talibanernas största supporter, och majoriteten av talibanerna har sina baser på pakistanskt territorium. De två ländernas öden är väldigt nära sammankopplade, så om man är intresserad av utvecklingen här, bör man också hålla ett öga på vad som sker i Pakistan. För den som är extra intresserad av regionen och hur det hönger ihop kan jag rekommendera Ahmed Rashids 'Descent into Chaos'.

Dags att sova; imorrn börjar vad som verkar vara ytterligare en fartfylld vecka! Hör av er därhemifrån, om man har hemlisar går det bra att maila mig :) så försöker jag skriva tillbaka så fort jag kan! Kram!

Första helgen

Så var helgen redan över...tiden går snabbt här, det är svårt att tro att jag endast varit här i 3 dagar! Igår var tanken att jag skulle hänga med Josef på fest och middag, men det har nu gått upp för mig att Save har en otroligt strikt policy när det gäller säkerheten. Vi får inte vara ute efter kl 10, då alla partyn börjar, utan måste snällt åka hem. Även om jag förstår bakgrunden till att man vidtar liknande åtgärder känns det lite snopet när andra NGOfolk och FNanställda har mycket större utrymme att nätverka. Det handlar inte bara om att få gå på fester utan om att få tillfälle att umgås med andra i samma situation och utbyta informiton, både professionellt och personligen. Men det känns som att just nu är det ingen ide att försöka göra uppror, så ni där hemma kan ju se fram emot 15 blogginlägg per idag och ett allmänt stalkande på skype och msn...:)

Vi tog oss iallafall tillslut ut ur huset för middag på en kinesisk restaurang inne i stan, det var riktigt gott. Jag har läst att de flesta kinesiska ställen här brukar fungera som front för bordeller här, och därför ses expats som går dessa 'restauranger' knappast med blida ögon på. Såg dock inga omedelbara tecken på sådan verksamhet, vilket iofs kanske inte betyder något... restaurangen var vaktad av flera stycken tungt beväpnade afghaner, med en liten vaktkur utanför runtomvilken man staplat sandsäckar i händelse av eventuellt anfall....Jag har ovanligt snabbt tvingats vänja mig vid synen på beväpnade män i uniform överallt; är det inte poliser så är det militärer, eller vanliga vakter. I går kväll åkte vi också igenom ett antal sk checkpoints, men så fort de ser att det är expats i bilen verkar de vinka förbi en.

I morse (läs: kl 11) chockade jag kroppen med lite fysisk aktivitet...det hade egentligen räckt med att gå ned för trappan till gymmet, men jag tvingade mig att hoppa lite hopprep och gjorde några halvhjärtade försök till styrketräning. Skyller på värmen...Försökte sedan få ihop en shoppingtur med Josef, hans och mina kollegor till en italiensk supermarket som enligt ryktet skulle ha vin, och det säljs inte direkt i varje gathörn här...Försökte förgäves koordinera ihop det, men tillslut visade det sig att vinet ändå hade tagit slut, ja och då var det ju ingen ide att åka. Jag och två av mina kollegor tog oss ändå in till stan, för att fixa lite cash och kolla in en ny supermarket (jaja, man blir glad för det lilla här). De hade en massa importerade varor, och döm om min förvåning när jag hittade juice med svensk text på! Fast från Cypern...huh? De hade dessutom ett utbud av hygienartiklar värdigt Coop så jag hade knappast behövt släpa 10 kg schampoo... Jag köpte på mig pringles, lindt choklad, nestle yogurt och lipton te...De säljer också havregryn här, så min tillvaro är i det närmaste perfekt :)

Jag hade min första encounter med tiggare, minimala kvinnor med små barn på armen som såg ut att lida fruktansvärt. De kastade sig ned på marken och skulle kyssa mina skor, och vi i sin tur kastade oss in i vår stora flashiga 4hjulsdrivna bil och fick mota bort dem för att kunna stänga dörrarna... Hjärtskärande och väldigt svårt att veta vad som är rätt i en sådan situation... Fick tillfälle att i smyg iaktta människorna i Kabul lite närmare, och det är en salig blandning! Det finns 20 olika etniska grupper, men de största är Pashtuner, Tajiker, Hazarer och Uzbeker, i den ordningen. De bor huvudsakligen i olika delar av landet, men här i Kabul finns förstås alla samlade. Man ser faktiskt en del kvinnor, varav en majoritet bär ljusblå burqkas. På framsidan slutar de vid knäna men på baksidan är de fotsida. Framför ögonen har de ett slags broderat nät, så man ser inte ens ögonen på dem. Många kvinnor har dock mindre traditionell klädsel, men alla bär dock någon form av huvudsjal. Den är för övrigt ett kapitel för sig själv, jag lyckas omöjligt få den att stanna på skallen, utan får hela tiden rätta till den. Med mitt fantastiskt nordiska hår, dvs tunt som attan, innebär det att det bildas statisk elektricitet efter tre sekunder och sedan står mitt hår rakt upp... Innan vi åkte tillbaka stannade vi vid en liten supermarket där de sålde öl. Det annonseras ju inte direkt, så det gäller att veta var man ska. Till det facila priset av 60 dollar fick vi en platta Tuborg - de skall drickas medelst andakt!

Nu ska jag försöka borsta av mig myrfarmen man drar till sig varje gång man sitter ute och faktiskt gå o lägga mig... Imorrn vänta en lång dag! Hoppas ni alla har det bra, kram!